07 mars 2006

Varför har jag blivit en sådan konsumist?

Jag är besatt av att konsumera. Köpa köpa köpa! Det är helt sjukt, jag känner knappt igen mig själv. Varför har jag blivit sådan? Kan någon hjälpa mig med ett svar??

Min nuvarande arbetsplats ligger i ett shoppingcenter. Varje dag när jag går utmed den förbannade gången med affärer tänker jag: ”Hm, behöver jag något? Kan jag handla något?”

Varje affär jag går in i äntrar jag med attityden: ”Här kanske jag kan hitta något.” Något, bara vad som helst! Tur för ekonomin slutar det oftast med att jag inte handlar. Ändå fingrar jag på massor med saker som jag inte behöver, men som jag ändå kan tänka mig att slänga pengar på. Bara för en högst tillfällig tillfredsställelse!

Värst är all kosmetika och alla skönhetsprodukter. De är små, i många fall billiga och det finns alltid användning för dem (i alla fall EN gång, innan de hamnar i samma hög som resten av ögonskuggorna och krämerna). Reklamen är förrädisk, man vill ju vara lika snygg som de där brudarna! Fast man vet att man inte blir det av produkterna låter man sig luras.

Usch, nej, dags att fly konsumtionssamhället och flytta till en öde söderhavsö!

5 kommentarer:

hanna sa...

Aron vad gör du här? Säg inte att du också känner Nisha?
Nisha, jag har samma problem, det är tur att Ringen är ett så tråkigt centrum. VArje gång jag bara ska hem efter jobbet så funderar jag på om jag inte ska ta en liten sväng. Och en HM-topp mer eller mindre gör ju inte så stor skillnad i kassan... De har verkligen fångat oss.

Nisha Besara sa...

Åh, vad skönt att det inte bara är jag! Tjejer, ni får mig att känna mig..."normal"...
Aron (=ny bekantskap för mig), skönt också att det finns medicin. :)
Några års promenerande genom aptråkiga Globen city kanske får mig att spy på konsumtion. Men än så länge är jag långt därifrån. Hanna, känner sååå väl igen ditt HM-topp-resonemang. Eller en ögonskugga. Eller ännu en kräm. Eller en till väska. Eller...
*suck*
Undrar vad för slags för förälder man blir en dag.

Anonym sa...

Nej, om man ska vara lite djup kan man tolka det som att hela vårt samhälle har fastnat i ett kollektivt missbruk. Vi är konsumtionsmissbrukare och skulle behöva ett tolvstegsprogram för avvänjning. Men där blir det plötsligt svårt med den kollektivistiska analysen - de måste ju baseras på individens vilja att ta sig ur... Den historiska erfarenheten av försök att bestämma sådant åt människorna kollektivt förskräcker.

Men nog vore det juste med en motrörelse. Att som svag och lättledd människa få kompisstöd att söka sig bort från konsumtionen av varor, resursslöseri och ytlighet och röra sig mot lite djupare värden som - ja vadå? Vänskap och omtanke kanske? Natur och kultur? Esoteriska, kulinariska smakupplevelser?

Anna, Fair and True sa...

I Kista har Lindex tydligen en affar dar de saljer sadant som blivit over fran affarerna i innerstan. Sa man kan kopa en mossa for 5 kr eller en kavaj for 30 kr osv.

Aven om man forsoker vara en medveten konsument, t ex kopa unisex-klader till barnen eller miljo- eller etikmarkt sa konsumerar man ju anda. Man vill bara ha mer och mer.

Nisha Besara sa...

Anna, du ringar in problemet väl: Ju mer man köper, desto mer vill man ha!
Konsumtion gör en verkligen inte glad, nöjd och "mätt". Den leder bara till att man vill ha mer.
Snacka om missbruk!
Jag har alltid haft starka åsikter om att folk i USA går till "the mall" när de ska umgås, vi är väl på god väg dit vi också??