31 mars 2006

Välkommen Tora!

Min goda vän Tora Hansjons (vars morfar väckte mig förra söndagen, läs mitt inlägg här) har börjat blogga. Med ett underbart språk, på en väldigt behaglig ton får vi ta del av hennes liv i Luleå och Södertälje, med Mr Dj som ständig följeslagare.

Välkommen till bloggsfären, Tora. Ska bli ett sant nöje att följa dig!

För tidigt aprilskämt? - del II

Från dagens SvD.se:

En utskrift som vandrat mellan väggarna utan trådlös uppkoppling förbryllar grannar och IT-experter i Västerås.En man som i helgen betalade räkningar på internet ville ha en pappersutskrift på transaktionen. Då strejkade skrivaren. Dagen efter knackade hans granne på dörren – med utskrifterna i handen. Grannarna har enligt Vestmanlands Läns Tidning tre saker gemensamt: ett bredbandsabonnemang hos Tele2, det så kallade Stadsnätet och en skrivare av samma modell. Ingen av dem har trådlös uppkoppling och datorerna är säkrade med brandväggar och antivirusskydd.Ronny Sundström, driftschef för Stadsnätet vid Mälarenergi, har ingen förklaring till det som inträffat.– Under de fem år som Stadsnätet varit i gång så har jag aldrig hört om något liknande, säger han till VLT.Per Hellqvist, säkerhetsexpert på datasäkerhetsföretaget Symantec, säger att det hela är teoretiskt möjligt men att det hela verkar skumt.

För tidigt aprilskämt? - del I


Annons på blocket:
Pris: 9 900:- Supersnyggt soffbord med 2hörnbord,i väldigt god skickt nästan nya.Tjock och fin glasskiva.Ordpris 28 000 på finnlandia,nu endast för 9900.Matchande kinamatta är också till salu,pris kan diskuteras vid intresse.

För er som vill slå till, klicka här

21 mars 2006

Urban for presid...utrikesminister!

Alla verkar rörande överens om att Carin Jämtin är den självklara efterträdaren till Freivalds. Och jag säger inte emot. Jag tror hon är ett utmärkt val. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka, att nu vore det väl ändå själva faan om Urban Ahlin inte erbjuds ett kontor i Arvsfurstens palats. Han borde ha blivit inbjuden till UD för länge, länge sedan. Som ordförande för riksdagens utrikesutskott, med en mängd av internationella uppdrag i bagaget (till exempel för OSSE) och med ett internationellt kontaktnät stort som Globen är han sannolikt så lämpad som det går att bli. Ovanpå det är han en riktig "mensch"! Varför han inte redan sitter i palatset är alltså för mig en gåta. Är det för att inte själv har velat? Tvinga honom! Är det för att GP inte gillar honom? Get over it! Urban for utrikesminister (eller biståndsminister)!

20 mars 2006

Sverige på väg att uppdateras

Uttrycket ”uppdatera Sverige” har spridits och drivits av bland annat tidningen Gringo, Mångkulturårets übercoola samordnare Yvonne Rock och min gode vän Qaisar Mahmood, som är huvudsekreterare i Integrationspolitiska kommittén. ”Uppdatera Sverige” går ut på att självbilden av vad Sverige är måste ändras. Gringos chefredaktör Zanyar Adami har skrivit en utmärkt krönika i ämnet.

När jag nu ser att Sveriges radio börjar rapportera om andra nyårsfiranden än det västerländska förstår jag att uppdateringen är på väg. Uppdateringen utmärks av att ”nya” fenomen i Sverige tas upp på ett otvunget och icke-exotifierande sätt. Ett svenskt inslag som alla andra.

Visserligen är allt inte frid och fröjd. Fortfarande ses jag och mina blattevänner av många som ”något annat”, som inte tillhörande ”det svenska”. Men kanske får mina barn växa upp i ett annat Sverige?


PS. Måste bara tipsa om Magnus Ljungqvists blogg om det mytkulturella samhället.

Vid dagens början

I lördags och söndags morse kunde man höra min röst i programmet Vid dagens början. I en sex minuter lång krönika filosoferar jag om min tro, om mitt folk assyrierna, om vad/vem Gud är.

I en tidningsintervju för ett par år sedan sa jag att jag inte tror på gud. Ett ramaskri utbröt bland mina landsmän och -kvinnor. Anledningen är att kristendomen är en så stor del av den assyriska/syrianska identiteten. Lyssna på varför det är så i inslaget (ligger kvar till fredag).

Det roligaste av allt var att en Folke Hansjons från Rättvik i Dalarna, morfar till mina vänner Tora och Elof, ringde mig på söndag morgon. Han och "mor" (hans fru Greta) ville tacka för att de väcktes av mig med så kloka ord!

Haha, jag gick snabbt från nyvaket tillstånd till klarvaket och blev några centimeter längre. Beröm är välgörande.

Blattar = alltid problem?

Det finns olika sätt att mäta segregation och utanförskap. Eller ”social utsatthet”. Stockholms stad har valt ett synnerligen märkligt sätt att mäta på, vilket visade sig i Svenska dagbladet i går (tyvärr en kort version, fulla versionen endast i gårdagens pappersupplaga). Tre sidor av tidningen ägnades åt ämnet ”Ett delat Stockholm” och källan var Stockholms statistik- och utredningskontor, USK.

För att mäta den sociala utsattheten i Stockholms alla stadsdelar har USK gjort ett index. Indexet bygger på:
- Inkomst
- Utbildning
- Andel med arbete
- Andel födda utanför Väst- och Sydeuropa

Mycket märkligt att USK tar in ursprung i detta sammanhang. De bygger in ett fel i systemet: Bara det faktum att människor är födda utanför Europa innebär att ”utsattheten” ökar. Ju fler blattar, desto mer problem, med andra ord.

På den stora kartan i SvD markeras Stockholms olika delar med fyra nyanser av rött. Mörkrött är ”mycket socialt utsatt”, ljusaste nyansen innebär ”inte socialt utsatt”. Inte så förvånande att Skärholmen, Rågsved, Rinkeby och delar av Kista är mörkröda.

Hade USK valt att ta bort födelselandsfaktorn ur indexet kanske fler områden hade blivit lite ljusare röda. Alltså: Här bor många blattar, men det är inte ett ”mycket socialt utsatt” område om man tittar på faktorerna inkomst, utbildning och arbete. Ett sådant exempel är stadsdelen Ronna i Södertälje, där jag delvis har vuxit upp. I Ronna bor nästan bara blattar. Men i området finns högutbildade, höginkomsttagare, stora villor. Och miljonprogramsbetong, arbetslöshet, analfabetism. Inte helt mörkrött i alla delar alltså.

Dags för Teres Lindberg att ge nya instruktioner till sina tjänstemän i Stadshuset.


PS. Läs gärna min debutkrönika i Aftonbladet, som handlar om just Ronna.

17 mars 2006

Min vän Nuri

Min gode vän Nuri Kino, journalist och dokumentärfilmare, gjorde den uppmärksammade dokumentären "Assyriska. Landslag utan land", som sändes i Sveriges Television i höstas. I dagarna har jag fått ett fantastiskt besked: Nuri är på väg till Hollywood!

Den tredje delen (totalt fem) av dokumentären har kommit till final och tävlar nu om en Golden Palm Award på Beverly Hills filmfestival i början på april. Det är skitroligt att det går så bra för Nuri, en verklig förebild för unga människor med journalist- och/eller filmardrömmar. Han har vunnit Guldspaden tre gånger för sina fantatiska gräv och varit nominerad till Stora journalistpriset minst ett par gånger.

Jag håller tummarna för Nuri!

10 mars 2006

Avtackningskort från överbefälhavaren

Igår när jag kom hem låg ett meddelande från ÖB Håkan Syrén på hallmattan.

”Som du säkert känner till så upphörde din tjänstegöringsskyldighet inom Försvarsmakten vid årsskiftet.”

Mmjo, jag fick visst något brev om detta för ett tag sedan.

”Oftast är skälet till detta att du fyllt 47 år under det gångna året…”

Nämen va f…

”…eller att du inte har ianspråktagits under de senaste 10 åren.”

Aha.

”För dina insatser framför jag mitt stora tack!”

Uh, varsågod. Antar jag...

Konstigt. Jag har inte gjort enda repmånad sen jag muckade för snart 14 år sedan, något jag inte är alltför ledsen för. Och nu kan jag alltså vara helt säker på att slippa det i framtiden också. Ändå känns det på något underligt vis som…som att jag blivit petad från startelvan!

”Glöm dock inte bort, att till och med det år du fyller 70 år, är du totalförsvarspliktig vilket innebär att du kan kallas in till tjänstgöring inom det civila försvaret. Om du är intresserad så är du också mycket välkommen att frivilligt göra en fortsatt insats inom Totalförsvaret. Kontakta i så fall närmaste militära förband eller en frivilligorganisation!”

Tack, men nej tack. Vill du inte ha mig i A-laget får det hellre va.

Det är sällan kul att bli petad. Inte ens från lumpen verkar det nu som. Tänka sig. Det hade jag nog aldrig trott om mig själv för 14 år sedan. Men det var i alla fall trevligt med ett avtackningskort. Så tack Håkan, för tiden som varit!

09 mars 2006

Alliansen ökar sin ledning – eller inte?

I dagens Demoskop/TV4-mätning rapporteras det att den aktuella ställningen i den utdragna alliansmatchen är 49,8%-46% till maktalliansen. Men också att kristdemokraterna för tillfället har fått kliva av plan (de får 3.6%). Underrubriken ”Alliansen ökar” blir för mig därför något underlig. För hade det varit val idag hade väl detta inneburit att maktalliansen enbart haft 46,2% som faktiskt riksdags-underlag, och vänsteralliansen 46%? Maktalliansen har ju därmed i praktiken tappat 3,3% sedan den senaste undersökningen där de hade ett faktiskt riksdagsunderlag på 49,5%. Eller...?

Varför?

Blaskan jag jobbar på skriver så här om Bolivias president i en notis: "Bolivias nye president Evo Morales sade i ett tal under kvinnodagen att han gärna skulle gifta sig. [...] Den 46-årige indianpresidenten har en dotter, men har aldrig varit gift. Däremot har Evo Morales fyra kvinnliga ministrar." Varför skriver man så, undrar jag?

Sen undrar jag varför Kim Martin inte får spela med herrarna. Vad är det för föråldrade regler som hindrar henne? Varför får de finnas kvar?

Jag undrar också varför EU-kommissionens Peter Mendelsohn vill införa tullar mot kinesiska och vietnamesiska skor. Han föredrar att göra hundratals kineser arbetslösa och europeiska konsumenter fattigare, snarare än att riskera några dyra italienska fabriker. Varför?

08 mars 2006

Helgjuten platta

En av de bästa plattorna jag har är John Legends debutskiva Get lifted. Låtarna Used To Love You och Ordinary People spelades flitigt på radio förra året. De övriga låtarna är lika klockrena och skivan som helhet är svårslagen. Klassisk soul, cool hip-hop och traditionell r&b i ett – allt kombinerat med oöverträffade texter. Vad sägs till exempel om dessa rader ur låten Number One:

I told you my heart don’t have nothin’ to do wit my penis
He got a mind of his own, an he just be seein’ shit
And I don’t wanna cheat, but I don’t be sayin shit
I try to jack off, he asked me ”who is you playin wit?”
But I know he love you, he told me you was his favorite
Helsjuk.

Även om man inte håller med om innebörden i citatet, är skivan helt klart värd sina hundralappar. Musiken och texten samspelar helt fantastiskt. De flesta låtarna handlar just om otrohet och om kärlek, i fallet här ovanför alltså om både och.

Get Lifted är som sagt John Legends stora debutalbum. Men han är långt ifrån nybörjare i musikbranschen. Ända sedan barnsben har han spelat och sjungit och under många år har han körat bakom, producerat för och spelat med kända artister som Alicia Keys och gruppen Black Eyed Peas.

Ska inte tråka ut er med mer Legend-fakta. Men jag kan inte låta bli att citera ännu en låt, mot bakgrund av att han så länge har kämpat för att själv komma fram i rampljuset:

You know…
We’ve been struggling for such a long time
Workin’ here and there just to get by
Not it’s finally time for me to get mine

No more…
Robbin’ Peter so we could pay Paul
Goin’ to mama’s house to make a phone call
No we don’t have to struggle at all

Cuz now, everyday is feeling like Friday
I’m getting paid doin’ it my way
We’re finally on our way
Baby, now it’s time to celebrate

07 mars 2006

Varför har jag blivit en sådan konsumist?

Jag är besatt av att konsumera. Köpa köpa köpa! Det är helt sjukt, jag känner knappt igen mig själv. Varför har jag blivit sådan? Kan någon hjälpa mig med ett svar??

Min nuvarande arbetsplats ligger i ett shoppingcenter. Varje dag när jag går utmed den förbannade gången med affärer tänker jag: ”Hm, behöver jag något? Kan jag handla något?”

Varje affär jag går in i äntrar jag med attityden: ”Här kanske jag kan hitta något.” Något, bara vad som helst! Tur för ekonomin slutar det oftast med att jag inte handlar. Ändå fingrar jag på massor med saker som jag inte behöver, men som jag ändå kan tänka mig att slänga pengar på. Bara för en högst tillfällig tillfredsställelse!

Värst är all kosmetika och alla skönhetsprodukter. De är små, i många fall billiga och det finns alltid användning för dem (i alla fall EN gång, innan de hamnar i samma hög som resten av ögonskuggorna och krämerna). Reklamen är förrädisk, man vill ju vara lika snygg som de där brudarna! Fast man vet att man inte blir det av produkterna låter man sig luras.

Usch, nej, dags att fly konsumtionssamhället och flytta till en öde söderhavsö!

04 mars 2006

Utmaning på lördag kväll

Nu är kvällens melodifestival avslutad och jag är besviken. Jag gav Kayo TVÅ röster, inte hjälpte det. Nu sitter jag med Aretha Franklin i öronen (”arr-i-ess-pi-i-si-ti, find out what it means to me!”), svänger på axlarna och knattrar på datorn. Mannen har satt på en thrillerrulle, men jag är inte på humör att förstöra mitt härliga schlagerhumör.

Därför antar jag nu å båda våra vägnar Sandros utmaning om fem egenheter som vi har. Eftersom det är en gemensam blogg blir det fem gemensamma egenskaper. Here goes.

1. Vi pratar alltid om att vi ska vara mer glammiga än vad vi är. Om att gå ut drinka, om att vara mer sociala, om att klä upp oss och gå ut, om att utnyttja storstaden. Oftast slutar det med att vi hamnar framför teven iklädda myskläder. På sin höjd lagar vi god mat och har en candle light dinner med varsin flarra cabernet sauvignon. (Se bara vad jag gör lördag kväll.)

2. Vi har varsin tandkrämstub, varsin disktrasa, varsin diskborste/-svamp. Krister älskar sin Colgate karies control, jag vill ha med whitening-funktion. Jag vill ha tjock disktrasa och diskar med svamp. Krister vill ha tunn disktrasa och diskar med borste. Två uppsättningar av allt med andra ord. Dessutom föredrar vi olika bröd till frulle, vi dricker olika viner på lördagskvällarna, ibland lagar vi till och med olika maträtter till middag. Krister älskar grädde och bacon, jag hatar grädde och bacon…

3. Två eller fyra barn? Jag vill ha MÅNGA, alltså fyra. Krister tycker det räcker med två. Vi får se var det landar till slut. Vi har också redan haft seriösa gräl om hur vi ska uppfostra våra barn. Det innan vi ens har börjat fundera på att allvarligt försöka producera dem.

4. Krister hatar när det dräller saker över allt (oftast Nishas kläder och prylar) och när det inte ser fint ut hemma. Nisha hatar när det springer dammråttor i hörnorna och när det inte är rent i badrummet. Därför har vi två olika städroller i det här hushållet. Mannen plockar undan, fejar, rensar, puffar kuddar, viker filtar, rättar till tavlor. Kvinnan dammsuger, dammar, skurar, skrubbar.

5. Eftersom vi båda har en ambition att Krister ska lära sig mitt hemspråk assyriska, sitter det små post it-lappar över allt i lägenheten med assyriska ord. På skåpsdörren sitter lappen ”qubbale” (=skåp). På oljeflaskan ”zeyto” (=olja). På stolsryggen ”kursi” (=stol). Och så vidare.

Nu ska jag gå in till Krister och sjunga lite Aretha för honom: ”You make me feel like a natural womaaaan…”

Operachock!!!

Den svenska schlagerpubliken gör mig galen!!

En operasång och en hårdrockslåt går vidare, men inte Kayo! Hon ställde upp med en fantastisk Bond-inspirerad schlager, Innan natten är över. Förutom att hon gjorde en grym insats på scen, befann hon sig också på rätt arena åtminstone. Inte direkt vad man kan säga om andra bidrag.

Nu hör jag att Bodies Without Organs låt Temple of Love har gått vidare till finalen. Deras låt är också grymt bra (men Bard ger mig the creeps alltså...).

Oavsett hur det går här i kväll: Fel låt vann!

Nu ska jag titta vidare.

Maktallians outas – av Reinfeldt

Läser i dagens DN att en ny bok om Fredrik Reinfeldt är på väg. Den förre DN-medarbetaren och redaktionschefen på Liberala nyhetsbyrån, Mats Wiklund, redogör i sin nya bok ”En av oss?” för vad som verkar vara mycket öppenhjärtiga samtal med moderatledaren. Reinfeldt ska bland annat framställa folkpartiet som en nervös samling som inte drar sig för att kannibalisera på sina borgliga ”kamrater” i deras strävan att bli det största partiet med den största makten. I en summerande analys av sina samtal med Reinfeldt säger Mats Wiklund:

Fredrik Reinfeldts inställning till folkpartiet och särskilt dess ledare Lars Leijonborg (måste) betraktas som direkt misstrogen.
Om Reinfeldt själv tecknar Wiklund bilden av en moderatledare som är ointresserad av ideologi:
- Jag tror inte att han vet vart han ska. Han talar om att vinna 2006 för att kunna vinna 2010.
Bilden av en allians som sätter makt före samförstånd och ideologi verkar bli än tydligare. Det blir intressant att se reaktioner på denna bok. Håller maktalliansens fernissa?

02 mars 2006

”Karlstamål, dä ä grejer det”

[UPPDATERAD] Trots mångåriga trakasserier från frun har jag alltid stått upp för min dialekt. Och nu finns det där svart på vitt, värmländskan är den populäraste svenska dialekten. Enligt en undersökning gjord av tidningen Land (ej på nätet) ska de som tillfrågats ha tyckt att den värmländska dialekten låter mysig, glad och ödmjuk. Jojo, en får tacke så môcke’ra! På andra plats kommer gotländskan och på tredje göteborgska. Hör om det på P3 Nyheter (i sista inslaget som börjar efter 2 minuter och 15 sekunder).

***

För dom som vet att uppskatta denna vackra dialekt så kom jag just på att det finns en möjlighet att göra det via nätet. Här är en värmländsk (ljud)ordbok med några nordvärmländska uttryck.

Det kunde ha regnat

Vaknade sent utan att vara utsövd imorse. En decimeter nysnö som fallit under natten och snöstorm ute. Helt ok för mig. Jag älskar snö. Men så kom jag på att jag måste flytta på bilen. Tog en kvart att få bort all snö. När jag sen kom till busshållplatsen och skulle till att gå på bussen upptäckte jag att jag glömt SL-kortet. På väg ut genom porten efter att varit hemma och hämtat kortet ser jag nästa buss passera rakt framför näsan. Tio minuter tills nästa. Bara att pulsa ner till Gullmarsplan. Men när jag sen promenerar sista biten mellan T-banestationen på Odenplan och jobbet tittar solen fram, sprakande och gnistrande i all nysnö. Morgonen kunde ha varit värre. Det kunde ha regnat.

01 mars 2006

Reinfeldts krokodiltårar

Aj då, nu kanske jag har gjort bort mig. Att tillskriva Reinfeldt andra attribut än mänskliga verkar ju riskabelt dessa dagar. Särskilt om man är sosse. Men i värsta fall får väl partiets kommunikationschef Carina Persson plocka fram en dvärgpudel liknande den i gårdagens DN. Typ:

- I ljuset av den debatt vi är i nu, kunde man kanske ha tänkt över rubrikvalet, säger partiets kommunikationschef Carina Persson.

Men allvarligt. En hel vintergata skiljer ju mejlen och teckningarna på Reinfeldt. Mejlen är (sannolikt) brottsligt förtal, medan teckningarna är ”vanlig politisk satir”. Citatet är partisekreterare Sven Otto Littorins när han i DN svarar nej på frågan om varulvsbilden verkligen är så farlig. Fast han vill ändå hävda att den är en del av ett mönster. Följaktligen lät Reinfeldt stora krokodiltårar rulla från sina ledsna cocker spaniel-ögon när han igår fördömde detta mönster av att försöka framställa honom som icke mänsklig.

Fast Reinfeldt har nog rätt om det där med avmänskligfieringen. Jag tror dock att det är ett mönster som är större än bara en sossekonspiration gentemot honom och moderaterna. Hela den politiska arenan och dess språkbruk tycks ju ha förvandlats till ett menageri med exotiska och mindre exotiska djur. Mest framträdande för nuvarande är dvärgpudeln. Ni vet den sortens pudel som så fort de blir satta under press slänger sig på rygg och kör magen i vädret. Skit samma om de gjort något fel eller inte. Och hur jag avskyr dessa fega stackare och deras beräknande beteende.

Visst, jag vet att det är en smart strategi för att komma undan mediedrevets flås i nacken. Och ja, jag kan förstå den beundran som PR-konsulter uttrycker för ett hantverksmässigt väl utfört PR-arbete vid en snabb och fullständig överrullning. Men det jag inte kan förlika mig med är att denna strategi har blivit till just en strategi. Med en nästan total frånvaro av uppriktighet som bara förfular politiken ytterligare. Och som dessutom förminskar värdet av ett allvarligt och verkligt menat ”förlåt mig”.

Carina Persson ska därför inte be om ursäkt för teckningarna på Reinfeldt för att de nu plötsligt hamnar i ett annat ljus. Eller för att drevet börjar bli för jobbigt att hantera. Vanlig politisk satir är vanlig politisk satir. Oavsett omständigheterna. Till och med Littorin inser det. Genom att ta den enklaste vägen ut ser partiet inte bara mer skyldiga ut, låt vara för en kortare stund tills drevet hittat ett nytt villebråd, utan de kommer också att bidra till att ytterligare krympa utrymmet i en redan alltför humorbefriad arena. En arena där snart bara dvärgpudlar får plats.