29 december 2006

En konstig dag

I morse satt jag som vanligt (varannan fredag) i TV4:s nyhetspanel. Ämnet för dagen var ”Skandalåret 2006”. Vi avhandlade sosseaffärer, alliansaffärer och fågelinfluensan/somaliasvenskarna/Bodström i rasande takt! Jag var så trött efter en jobbigt sömnlös natt att jag knappt minns vad jag sa. Krister sa att jag lät…brysk! Hemskt. Tur att det inte finns att se på nätet i efterhand.

Väl hemma däckade jag i tre timmar. Med posten damp det senare ner ett suspekt kuvert med sjaskig handstil. Ett aggbrev!! (Vill inte använda”hatbrev”, så hatiska är inte de flesta av mina anti-beundrarbrev…) Jag blir så sjukt trött på att de har hittat hem till mig! Okej att det kommer en drös till jobbet, men hur i h-e har den som skrivit (förstås ej underskrivet) fått tag i min adress!? Skaffade ju hemligt telefonnummer och adress när jag började på bladet. Hjälper tydligen inte.

Nu i eftermiddags var vi och förortsshoppade i Farsta centrum. Lyckades gå därifrån utan mellandagsreashoppingkassar! Behöver dels tänka på ekonomin nu när jag ska frilansa. Och dels (huvudskäl!) behöver jag en riktig och proffsig genomgång av min garderob och en personal shopper. Får liksom aldrig till någon stil och är trött på att strököpa saker som inte passar med resten. Undrar om det finns någon sådan tjänst? Vi-rensar-din-garderob-och-hjälper-dig-fylla-på. Vore fantastiskt.

Gott nytt år!

28 december 2006

Nytt år, ny tillvaro

I dag gör jag min sista dag på Aftonbladet. (För den här gången. I mars hoppar jag in på ett nytt vikariat, som är fem månader långt.) De här drygt elva månaderna har varit grymt lärorika och stärkt min övertygelse om att jag har hittat rätt. Det har blivit 41 krönikor (inklusive morgondagens fredagskrönika), 33 ledare och massor av smått och gott.

Under januari och februari ska jag alltså frilansa. Det blir fortfarande en del texter för ledarsidan, men också för Frihet, Sekotidningen och Arena. Spännande, men jäkligt nervöst med frilanstillvaro! Jag kommer sakna de fasta rutinerna som en arbetsplats innebär. Men det blir skönt att få sova ut. Jag kommer sakna mina kollegor. Men jag är ju snart tillbaka.

Desto mer tid för bloggen efter nyår alltså! På återseende 2007.

21 december 2006

Tvång för människor eller kommuner?

I dag skriver jag en krönika på ledarsidan om flyktingmottagandet i Sverige. Utgångspunkten är Södertälje kommuns återkommande krav på ”flyktingstopp”. Problemet är att det är svårt att utläsa vad Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) egentligen menar med ett "stopp".

Det finns två grupper, som måste skiljas från varandra. Den första är de asylsökande, alltså de som väntar på att få besked från Migrationsverket. De är fria att bosätta sig var de vill i dag. Tidigare fick de en summa pengar om de valde att bo någon annan stans än på Migrationsverkets anläggningar. För att få fler att bo kvar på anläggningarna, drogs den summan in. Men många väljer ändå att bosätta sig hos vänner, släktingar och bekanta i trånga lägenheter i exempelvis Södertälje och Malmö - i väntan på besked. Inte så konstigt, tycker jag. Är det denna grupp som Anders Lago menar att han inte vill ha i sin kommun, antar jag att han vill ha en lag som förbjuder asylsökande att bo på andra ställen än på anläggningar.

Fine. Vi säger att en sådan lag kommer till stånd. Då kommer vi till den andra gruppen, de nyanlända. Det är de som precis har fått ett ja i Migrationsverkets prövning och ska börja slussas in i samhället genom sfi med mera. Dessa människor kan varken tvingas bo på särskilda ställen eller förbjudas att flytta till andra. Med ett uppehållstillstånd i handen är de fria att flytta var de vill. Var tror ni att de flyttar efter ett par år på anläggningen i Säffle? Till sina vänner och släktingar i Södertälje förstås!

Självklart innebär det stora påfrestningar för en kommun som Södertälje - det är svårt att fixa sfi, arbetsmarknadsåtgärder, praktikplatser mm till många människor på en gång. I stället för att tvinga människor, borde staten stifta tvingande lagar för sina kommuner. Fler måste ta emot asylsökande och flyktingar för att minska trycket på kommuner som Södertälje, som behöver få en rimlig chans att ge dem som redan har kommit en bra introduktion i Sverge. Jag tänker på borgerliga kommuner som Täby, Danderyd och Vellinge. Inte bara för att de är rika, utan också ligger nära storstäderna och därför kan locka nyanlända att stanna där.

20 december 2006

En morgon fylld av galenskaper

Del 1: P1-morgon hade tydligen tänkt till lite extra i morse. Eller inte. Ämne: om det bör eller inte bör finnas ett samband mellan direktörernas löner och den kommande avtalsrörelsen. Debattörer: Johan Stäel von Holstein och Per Winberg, Transportarbetarförbundets ordförande. Johan, en genuin sossehatare. Per, en sosse. Tror jag. I själva verket uppfattar jag honom som någonstans till vänster om Stalin. Båda lika subtila som ett par rabiessmittade hundar. Det blev en VÄLDIGT konstruktiv debatt (obs, ironi!). Har svårt att sätta mig in i journalisters bevekelsegrunder ibland.

Del 2: En annan som i morgonens nyhetsflöde i alla fall påstod sig tänkt till lite extra var George W Bush. Vilket direkt gjorde mig skitnervös. Och mycket riktigt. Resultatet av hans tankemöda är att det behövs mer amerikanska soldater i ”kriget mot terrorismen” och i Irak. ”Orsaken är att jag tänkt och det här ideologiska kriget kommer att vara ett tag och vi måste ha en militär som är uthållig.”, säger George. Hans bevekelsegrunder har jag lite lättare att sätta mig in i. Paradoxalt nog gör det inte det lättare för mig att förstå. Andra skriver intressant om löner, avtalsrörelsen, Bush, ”Kriget mot terrorismen” och kriget i Irak

GÄSTBLOGG: Leo de Bruin

Med anledning av Dilbas, förlåt Nishas, ABF-anekdot nedan vill jag spinna vidare på hennes eminenta observationer. Låt mej inleda med ett Einsteincitat avseende människans natur:

"Det finns, i min föreställningsvärld, bara två saker som är oändliga. Det ena är universums storlek, det andra är människans dumhet. Men jag är inte riktigt säker på det första..."
Hela Nishas anekdot är mycket talande för det rådande kaoset inom sagda debattämne. Som asiat (förtydligande: jag är adopterad från Sydkorea och blev utkickad när jag var 14 månader) kan jag lätt identifiera mej med tanken om "folks" bristande identifieringsförmåga avseende människor med icke-blond hårfärg. Jag kan inte minnas alla inte hur många gånger (inträffade senast i lördags) jag har fått förneka att jag:
1. Inte kan karate, judo eller liknande österländska rörelsescheman.
2. Inte vet vem "Chang" i Kina är (eller vem "Nguyen" i Vietnam är för den delen med).
3. Inte kunde äta med pinnar innan jag kunde gå.

Tilläggas kan att jag inte heller äter "Fyla små 'lättöl'" varje dag.

Ovanstående noteringar har iofs ingenting direkt att göra med Dilsas öh...Nishas öden och förehavanden på ABF. I stället vill jag med sagda egna erfarenheter exemplifiera att hon inte är ensam över att förvånas av folks bristande mentala kapacitet. Med andra ord, jag är starkt benägen att hålla med den gode Albert i det andra fallet.

Notera att frågorna jag fick/brukar få om karate (Kina), judo (Japan), Chang (också Kina), Nguyen (Vietnam) handlar om länder som jag inte kommer ifrån eller än mindre ens har varit i. Fan. Jag råkar vara född i Korea men har de facto bott 96 procent av min livstid här i Sverige. I de flesta hänseenden är jag svenskare än vår "språkbegåvade" halvblatte till drottning. I telefon är jag typ Anders/Peter/Arne som gillar Noice, semlor och julmust. IRL är jag enbart "Asian by Accident" (men jag är barnsligt förtjust i sötsur sås).

Frågan uppstår alltså "Kan man vara både svenne och blatte?" Ja, jag tror och hoppas att jag är det. I min värld kallar jag det för kulturell schizofreni men i kontrollerad form, dvs jag glider inte ut eller in i respektive roll helt godtyckligt eller slumpmartat. För mej och min omgivning är det inget problem och de som påpekar det gör det troligen inte av ondo utan enbart för att de lider av etno-kulturell Tourette.

Jag har faktiskt bott längre i Holland (som universitetstudent) än i Korea men inte fan har jag utvecklat en fetisch för skridskoåkning eller goudaost för det – möjligen för Heineken. Att fråga mej, pga mina sneda ögon och svarta hårfärg, om "hur det är i Korea" är ju som att fråga en brunhårig svenne (som troligen är troligen av vallonsk, germansk eller slavisk härkomst) om vad han tycker om belgiska väderkvarnars design eller hur vilket tyrolerband man bäst identifierar sig med.

Låt mej avsluta med ett karakteristiskt replikskifte som ofta sker i samband med frågan "om var (egentligen) jag kommer ifrån". Dylika replikskiften sker i samband med mingel eller andra ytligt nya bekantskaper. Har även inträffat i nattköer till grillen eller McDonald's.

- Jaha, var kommer du ifrån då? (en de facto relevant fråga – jag tar aldrig illa upp)
- Du menar var jag är född? Korea. Sydkorea, från Nordkorea kommer ingen ut, hahaha. Annars är det Västerhaninge.
- ...öh, Korea? Jaha. Hur är det det där då?
- Ingen aning, jag har aldrig varit där. Det närmaste jag har varit är Beirut.
- Nähä, sägs med en förvånad blick. Så du vet inte hur det är där?
- Nej, vill du verkligen veta så besök http://edition.cnn.com/ASIA/

Tillägg: i Norrland verkar folk bli mer irriterade över att jag kommer från Stockholm än pga min invardrarskap. Intressant värdering.

Det verkar mao som om den gode Albert inte bara hade rätt om relativitetens natur – han hade även rätt om människans natur.

/Leo de Bruin

19 december 2006

Töväder och mental istid

Alliansen presenterade igår ett utspel inom miljöområdet. I en gemensam DN Debatt-artikel utlovade statsminister Fredrik ­Reinfeldt och ­miljöminister Andreas Carlgren att regeringen nu avser att flytta fram positionerna och höja ambitionen inom miljöpolitiken. ”Vi vill att Sverige ska ta ledningen både vad det gäller vad vi gör här hemma och internationellt.” Mycket lovvärt. Och inte en dag för sent. Miljöområdet har ju hittills varit en vit fläck på alliansens politiska karta. Töväder på gång kanske?

Fokus i artikeln låg på klimatförändringar och växthusgaser. Reinfeldt och Carlgren klargjorde i sin artikel att de fram till år 2020 ”…har för avsikt att med god ­marginal uppfylla den förra svenska regeringens ­ambition att minska ­utsläppen i Sverige med 25 procent.” Bra, och faktiskt storsint att de nämner den tidigare socialdemokratiska regeringens insatser på området. Även Stefan Edman, ordförande för Oljekommissionen, verkade glatt överraskad och berömde regeringens utspel i dagens P1-morgon.

Sen är det ju så att det är lätt att snacka. Men jag hoppas verkligen att utspelet blir till något mer än bara ytterligare ett i raden. Att alliansen faktiskt vågar ta de svåra beslut som behöver tas. Som till exempel att stå fast vid trängselskattens införande. Trots ett stort tryck från lokala partikamrater och närstående intressegrupper. All heder för sådant.

Men man blir ju lite orolig när det samma dag kommer ett annat utspel. Just från alliansens lokala partikamrater i Stockholm. Ett utspel som innebär en prisökning på upp till 450% för att åka kommunalt inom Stockholms län. Fortsatt mental istid hos stockholmsborgarna alltså.

Och i morse sköt Stefan Edman in sig på just detta och såg det som ett stort hot mitt i allt det positiva. Alliansens representant i studion, centerpartiets Claes Västerteg, hade inget riktigt bra svar och man kunde riktigt höra hur han skruvade på sig när han mumlade ”kommunalt självstyre”.

Tora Hansjons skriver för övrigt mycket bra och roligt om detta sista utspel på sin blogg ”Att leva med en DJ”.

Andra skriver intressant om alliansen, miljö, växthusgaser och kollektivtrafik

18 december 2006

Ideologisk inflation – statlig realisation

Jag är principiellt inte mot utförsäljningar av idag allmänt ägda tillgångar. Finns det verksamheter eller värden som kan säljas av på ett sådant sätt att vi som medborgare i slutändan tjänar samhällsekonomiskt på det, sälj. Tjänar vi inte på det, behåll. Problemet är att jag i specifika fall, som de allra flesta medborgare misstänker jag, har svårt att veta vilket ben jag ska stå på. Jag har helt enkelt i de flesta fall inte kunskapen att avgöra när en försäljning är smart eller när den är osmart. Jag behöver helt enkelt konsumentupplysas. Som idag, i SvD/E24.

Där kardinalsågar Fredrik Braconier Stockholm Stads försäljning av Birka Energi som ägde rum för några år sedan. I en elegant analys lyfter han upp denna affär, visar på hur elmarknaden fungerar och varför en utförsäljning aldrig borde ha ägt rum. ”Kommunernas utförsäljningar till Fortum och Eon av dessa naturtillgångar har varit katastrofala affärer för medborgarna”, är en av hans slutsatser. Bakgrunden till denna hårda dom är att Birka Energi ägde vattenkraft och vattenkraft är en vinstmaskin. ”Anläggningarna är amorterade. Vattnet är gratis. Produktionskostnaden är närmare noll. Det blir ren vinst när elpriset stiger. Inte bara ett år utan alla år så länge det kommer nederbörd från ovan.” skriver Braconier. Hans slutsats är att ”Svenska elkunder får alltså år efter år nöjet att berika våra grannstater när vi använder el från egen vattenkraft”. Detta då den finska staten har majoritet i Fortum, medan Eon Sverige till 45 procent ägs av helstatliga norska Statkraft. ”Twisten” i artikeln är ideologisk. För det var enligt Braconier ideologiska skäl som stod bakom försäljningen. Det och ingenting annat. Han visar på att de ideologiska principerna var viktigare än den samhällsekonomiska nyttan. Svart på vitt. Birka Energi (och andra allmänt ägda tillgångar) passade inte in i den då borgerliga stadshusmajoritetens ideologiska idealbild.

I ljuset av att dagens borgerliga allianser (både på kommunal och statlig nivå) nu på allvar börjar duka upp loppisbordet med allehanda allmänt ägda tillgångar till försäljning är denna artikel extra intressant och jag vill jag ha fler analyser av denna typ. Och förstå mig rätt nu, för det här är viktigt! Jag menar inte analyser som rutinmässigt stämplar utförsäljningar av allmänt ägda tillgångar som rakt igenom ideologiska eller ekonomiskt oansvariga. Jag tror nämligen inte att till exempel Vin & Sprit gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Samtidigt tror jag att SBAB gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Det kanske är så att det är precis tvärt om. En enkel väg ut ur detta dilemma är ju naturligtvis att inta en (i vissa ögons) ideologiskt renlärig ståndpunkt och hävda att allt statligt är bra, men då faller jag ju i samma fälla som Carl Cederschiöld och gänget som sålde av Birka Energi med förlust. Om en ideologi ska vara något värd något måste den också ju fungera något sånär i praktiken också.

Jag behöver alltså konsumentupplysas! Precis på det sätt som Fredrik Braconier gör idag. Men Fredrik (och ni andra ekonomi- och samhällsreportrar), pleeeze, den här gången kan ni väl göra det innan utförsäljningarna är ett fullbordat faktum!?

Pingat på intressant

16 december 2006

Anna, min bror och Carola

Nyvaken och med en seg förkylning kan jag konstatera att Anna gör rätt. Hon resonerar också rätt. Eftersom hon anser sig oskyldigt dömd, så måste hon få sin sak prövad och sin oskuld bevisad. Men det behöver hon inte göra som SSU-ordförande - hon avgår av omtanke. All eloge, Anna!

Som jag har skrivit tidigare: Annas tid som SSU-ordförande började väldigt bra. Hon och Mattias Vepsäs ledarskap gav hopp om att organisationen skulle få tid att repa sig och ledas av ett par som satte SSU och inte konflikterna främst. Tyvärr blev de efter en väldigt kort tid hindrade i sitt arbete av uppståndelsen kring krogbråket. Just uppståndelsen och den relativt omfattande rättegången visar också att det här inte är vilket krogbråk som helst. Därför hoppas jag att Annas advokat Leif Silbersky lyckas gå vidare med fallet.

Den stora risken nu är att det utrbryter ett fullskaligt krig inför öppen ridå om vem som ska bli ny SSU-ordförande. Det kommer nog pyra under ytan och myglas under vintern, men framåt våren och sommaren är nog maktkampen ett faktum. Jag hoppas att alla SSU:are kan besinna sig - organisationen behöver stabilitet! Inte maktkämpande egoister.

Det om det. I går kom min bror Tiglet och hans fru Rachel hem från Florida, där de bor, och det blev en sen kväll med hela släkten (härligt kaos, som jag är beroende av!). Brorsan doktorerar i kemisk fysik på Florida State University och jag är löjligt stolt över honom. Mallig, rent av! Hans avhandling handlar om magnetiska processer (don't ask me...) och beräknas bli klar om två år. Förhoppningsvis flyttar han och Rachel närmare Sverige då.


PS. I går när jag kom till TV4:s sminkrum, inför det sedvanliga fredagspaneldeltagandet, stod Carola där och fixade med sitt hår och sjöng upp. Lalilalilaaaaaaa, hohohohohooooooo, ouiiiiiiiiii, lät det. Hon var snygg!

14 december 2006

Varför klamra sig fast?

Många har skrivit det redan (bland annat Jonas), men det tål att upprepas: Varför i h-e avgår inte Anna Sjödin som SSU-ordförande??

Det är för mig helt obegripligt att hon sätter sin egen upprättelse framför en så viktig organisation som SSU. Det som började så bra när hon blev vald har slutat i katastrof. SSU har slösat bort två år på skit och Anna har en stor skuld i de förlorade åren. Hon borde ha gått direkt efter bråket.

Jag tror att jag förstår precis hur Anna känner. Hon TYCKER att hon är oskyldig, hon KÄNNER att hela världen är emot henne. Hon vill ha upprättelse och bevisa sin oskuld. Hon är sårad. Allt detta behöver hon dock inte göra i egenskap av SSU-ordförande. Hon drar med sig organisationen i skiten.

Mitt hjärta klappar verkligen för SSU, som borde få ägna sig åt politik. De har producerat en lysande valanalys, som visserligen fick plats på DN Debatt, men som ingen jävel bryr sig om i dag. Varken inom SSU eller utanför. Alla är upptagna med maktkampen. Nu är det upplagt för fullskaligt krig inför öppen ridå (eftersom ingen är beredd att släppa ifrån sig makten för organisationens bästa - jäkla egoister!) och det kommer att ta många år att reparera denna stukade organisation.

Snälla, Anna. Förläng inte pinan. Gå. Please.

12 december 2006

CCTV - snart i Com Hems kabelutbud?

Som frun redan redogjort för spenderade vi helgen i London. Hon nämnde då också de maniska säkerhets- och vätskekontroller vi och andra flygresenärer numera utsätts för på Arlanda och Heathrow (pikant i sammanhanget är att jag helgen innan utan problem kunde kliva på British Airways fligt 62 från Nairobi till London med 3 liter sprit i handbagaget utan att någon så mycket som blinkade). Det hon glömde ta upp var ett annat framträdande, eller snarar påträngande, "säkerhetsinslag" i London. Övervakningskamrorna. De finns överallt. Och jag menar ÖVERALLT. Med tillhörande information om att de finns. Till och med reklam över att de finns. "Now you're being watched over 24/7". Menat som något positivt.

I England heter dessa inspelande övervakningskamrorna CCTV.

I Kina heter den största sändande tv-kanalen också CCTV (är statlig och har liten eller ingen redaktionell frihet utan styrs av Kinas centralregering och Partiet med stort P).

I George Orwells "1984" använder Partiet med stort P en intrikat tvåvägs-tv för att hålla koll på samtliga individer i befolkningen. Den fungerar som en vanlig TV, men samtidigt också som en övervakningskamera.

Undrar nu bara hur länge det dröjer tills Com Hem har tvåvägs-CCTV i sitt standardpaket. För som Woody Allen har sagt: Att man är paranoid innebär ju inte att man inte är förföljd.

Dagen D (som i Dilsa)

I dag var en konstig dag. Jag började och slutade den på ABF-huset. Där emellan hann jag äta julbord med ledarredaktionen.

I morse arrangerade FN-förbundet en debatt om integrationspolitik. Oj oj, luften var så tjock att man fick skära sig fram. Föreställ er den här panelen: Mauricio Rojas, Masoud Kamali, Dilsa Demirbag-Sten, Qaisar Mahmood och Katri Linna. För bra för att vara sann, eller hur? Puh, det gick bitvis vilt till.

Catharina Bildt, politiskt sakkunnig hos integrationsminister Sabuni, fick hålla ett litet inledningsanförande. Jag vet, det är mycket begärt att hon ska kunna integrationspolitiken utan och innan efter bara två månader. Men hon var tunn. Väldigt tunn, på gränsen till pinsam. Stackarn. Dilsa försökte i alla fall rädda Bildt, det var ännu mer pinsamt.

Orkar inte sammanfatta debatten, här är några klockrena citat:

”Den här regeringen tar ett samlat grepp för att komma åt situationen som den ser ut i dag.” Catharina Bildt, som dock inte berättar att regeringen inte vet ett skvatt om ”situationen”.

”Vi ska utgå från människors problem, inte var de är födda.” Mauricio Rojas, som har gjort det till en sport att stigmatisera människor utifrån födelseland.

”Det är inte enstaka rötägg som diskriminerar, det är system.” Masoud Kamali, systemens mästare.

”Jag vill att dom ska vara farliga!” Mauricio Rojas, apropå blattar. Han menade att blattar ska lära sig språket, ta plats, kräva makt – helt enkelt bli farliga för dem som i dag har makt.

”Så fort man bryter tror dom att man bryter i hjärnan också.” Masoud Kamali, om att han och Rojas aldrig kommer prata "ren" svenska men är smarta för det.

”Det kommer alltid finnas en norm, frågan är om den är statisk eller inte.” Qaisar Mahmood, om att vad som är ”svenskt” måste förändras över tid så att fler inkluderas.
Hm, hann inte fånga några fina citat av DO Katri Linna eller Dilsa (kom på den här bloggidén för sent!), men jag lovar, de sades.

Under kafferasten på seminariet kom först en man fram till mig och undrade var mitt namn Demirbag härstammar ifrån. Jag påpekade snällt att jag inte är Dilsa. Sekunden efter att han gett sig iväg för att prata med den riktiga Dilsa, kommer en kvinna fram till mig. Hon undrar hur det går med Kurdiska ungdomsförbundet. Jag påpekar snällt att jag inte är Dilsa. Dessa två hade suttit några meter ifrån den riktiga Dilsa alldeles nyss. En ding ding-värld.

Och en ding ding-dag, som också avslutades i ABF-huset, på ett dötrist seminarium om svensk politik för global utveckling. Precis innan seminariet börjar kommer en man fram till mig och följande dialog äger rum:
- Är du Dilba?
- Eh…nej.
- Nähä. Jag blandar ihop dig med någon.
- Du menar Dilsa?
- Ja! Just det.
- A, men jag är inte hon. Jag är Nisha Besara, ledarskribent på Aftonbladet.
- Aha! Just det. Dig känner jag också igen.
- Du är den tredje IDAG som blandar ihop oss.
- Happ. Dilba. Det är en sångerska va?
- A. Det är Dilsas syster.
- Oj.

Lite väl mycket blattebrudar för den här snubben. Måste för övrigt fixa en ny bildbyline till bladet, har klippt lugg och är nu mycket olik Dilsa.

11 december 2006

Förresten...

...glömde jag säga att Christina Stenbeck åkte med samma flyg som oss från London till Stockholm i morse. Hon åkte INTE business, utan satt med oss vanliga dödliga där bak! Lite sjukt nästan. Hon såg väldigt...chic och dyr ut.

Glömde en sak till: Londons BÄSTA spanska restaurang heter Brindisa och ligger på Southwark Street. Muchos grymma tapas.

Nu har Krister lagat middag!

Helg i London

Jag och Krister var i London i helgen. Vi landade i morse så jag är rätt groggy. Och lite ilsken. Jag blir så j**la förbannad på de nya idiotiska ”säkerhetsreglerna” på flygplatser! Alla bär runt på töntiga små påsar med ansiktskrämer, rakgeléer, tvålar och andra toalettartiklar. Och ingen i säkerhetskontrollen på Heathrow så mycket som slängde ett öga på de där flaskorna, de koncentrerade sig på väskorna. Alltså hade jag kunnat smuggla in sprängmedel i min lilla flaska med eye make up remover från FACE Stockholm.

Men det hade de inte upptäckt. Däremot fick jag ta av mig skor och bälte och bli visiterad (det var visst mitt armbandsur som tjöt, inte något sprängbälte…). Vi blev fråntagna en flaska med linsvätska och en glasburk med grymt god lime chutney som jag köpte på Brick Lane (de innehöll mer än en deciliter var). De missade tur nog att ta min stora burk med dyr ansiktskräm som jag hade köpt. Deras slarv oroar mig inte särskilt måste jag säga...

Man känner sig så extremt maktlös och hunsad inför alla tillfälliga ”säkerhetsregler”! Som att de skulle stoppa någon galning. Krister sammanfattade läget rätt bra: ”Det är verkligen på väg att bli Minority Report.”

Annars var London jättebra! Vi lånade Helenas och Jons lägenhet i Walworth och besökte alla Ture Turist-ställen: Harrod’s, London Bridge, London Eye, 10 Downing Street, Oxford Street, Regent Street, Brick Lane, Pickadilly Circus, Trafalgar Square, Camden Market, Chinatown. Och lite till.

06 december 2006

Vem får sympatierna?

På nyheterna i går kväll visades ett inslag om salladsbaren Wild ´n fresh i Göteborg. Ägarinnan, en ung tjej, vill inte teckna kollektivavtal och har därför satts i blockad av Hotell- och Restaurangfacken (HRF). Utanför hennes café stod således en herre från HRF och uppmanade folk att INTE gå in.

Det är så lätt att styra tittarnas sympatier! Jag menar, äldre herre mot ung tjej. Jag undrar således: Vem hade fått sympatierna om det i stället varit en facklig tant mot en svartmuskig blattegubbe som sagt (precis som caféägarinnan!): "Jak vell entte cha kålektifavtall!".

Jag kan riktigt höra det susa i öronen: Så här gör vi inte i Sverige.


PS. Min kollega från Expressen skriver i dag om ABF-seminariet i fredags.

04 december 2006

Jul, sossar och muttor

Off, jag gillar verkligen inte jul. Expressens Fredags-redaktör Annika Leone beskrev träffande hur hon (och jag) känner, läs hennes text så slipper jag upprepa. Dessvärre äälskar min älskade make jul och julpynt. *stånk* Eftersom han lämnade mig i nästan tre veckor och äntligen är hemma ska han få gå loss med julpynt bäst han vill. Det är överdjävligt att vara ensam så länge utan sin älskade! Han lovar att han aldrig reser bort utan mig – jag lovar att han får släppa loss sin julkreativitet.

För övrigt är det kul att den socialdemokratiska eftervalsdebatten har sparkat igång ordentligt. Aktuellts 18-sändning toppades med en undersökning som visar att två tredjedelar av socialdemokraternas lokala ordförande tycker att Göran Persson bär ett stort ansvar för förlusten. Ingen sa detta innan valet – varför? Detta ska jag prata om i morgonteve i morgon bitti. Klockan 7.45 i SVT1, jag och Stjernkvist i soffan.

Slutligen: Jag ställer mig mycket undrande till tjejer som vill visa sin slätrakade/vaxade mutta för världen.

02 december 2006

Politik är inte Dallas

Debatten om socialdemokratins framtid på ABF-huset i går får knappt godkänt av mig. Inte bara för att jag inte är helnöjd med min egen insats, utan även för debattens form, fokus och publik. Jag var inte helt tiptop, var djävulskt nervös inför mitt eget anförande och kände att jag inte var totalfokuserad. Dåligt! Får skärpa mig nästa gång. (Jag fick i alla fall in ordet puerilt i mitt anförande, vilket renderade en del skratt. Enligt folk i publiken såg Nuder inte så road ut…)

Carl Tham, som ordnade debatten, hade bara bjudit ett antal särskilt utvalda till en början. När han två dagar innan seminariet fruktade för uppslutningen bad han oss sprida ordet och satte också in en annons i DN. Uppslutningen blev trots det inte så massiv som jag trodde. Synd, för en sådan debatt har potential att dra mer än fulla hus om man sprider ordet i tid.

Och publiken. Publiken. Var var ni unga någonstans?? Medelåldern måste ha varit runt 70 och då får debatten ofrånkomligt ett visst (grått) fokus! De två timmar som följde på våra inledningsanföranden var enormt tråkiga måste jag säga. Kanske för att jag hade skyhöga förväntningar. Kanske för att publiken var intresserad av helt andra frågor än mig.

Hur som helst handlade det i alla fall om politik och inte personer. Tur det. I dag läser jag i DN om reaktioner på Göran Perssons nya tänka-högt-nyhet, nämligen delat ledarskap för socialdemokraterna. DN var förstås på plats under debatten för att snappa upp eventuella intriger. Det fick de inte, däremot fina bilder på Mona och Pär bredvid varandra.

Jag tycker att delat ledarskap är en utmärkt idé och blir så jäkla uppretad av dessa kommentarer i DN:s artikel:

"Politik är allianser, otrohet, knivar, åt alla håll och kanter, särskilt i det egna partiet. Delat ledarskap öppnar ännu mer för det."
Widar Andersson, politisk redaktör för Folkbladet i Norrköping

"Ledarskapet blir otydligt.” Bosse Ringholm

”Det finns risk att medierna spelar ut de två mot varandra.” Morgan Johansson
Jag menar, vad ÄR det för syn på politik?? Och nu kan alla roliga typer kalla mig barnslig och pueril, men jag tror att vi är väldigt många fler som ser på politik på ett helt annat sätt än som herrarna ovan. Politik är inte Dallas-intriger på bästa sändningstid! Vaddå otydligt? Måste vi ha En Stor Ledare för att fatta? Vaddå öppnar upp för mer knivar? Vaddå spela ut mot varandra? Verkar som att ingen av de här ovan vet vad samarbete och öppenhet är.