Skrämselskatt

Efter två dagar med trängselskatt och drygt åtta månader kvar till folkomröstning om dito är kampanjandet sedan länge i full fart. Framförallt är intresseorganisationer som Motormännen och Stockholms Handelskammare samt de borgliga partierna särskilt aktiva. Och opinionen mot trängselskatten har inte förvånande växt i takt med att dessa intresseorganisationer och deras allierade i det borgliga lägret ökat trycket i sina välbetalda och välsmorda PR-maskinerier. Detta alltså innan försöket ens hunnit komma igång.

Taktiken känns igen från tidigare nej-sägarkampanjer. Den är enkel och går ut på att skrämma människor in i ledet. Vi såg det i folkomröstningen om EU och vi såg det i folkomröstningen till EMU. Men med den intressanta skillnaden att de som säger nej idag är samma människor som då beskyllde nej-sägarna för att vara dysterkvistar och svartmålare.

Oavsett vilken sida man stått eller står på i just dess frågor går det att konstatera att skrämselprofetior sällan eller aldrig infrias. Förutom debatterna om EU och EMU är debatten kring det halvår gamla rökförbudet ett än tydligare exempel på detta. Dagens nej-sägare bör inse att de hade rätt i EU- och EMU-kampanjerna, det vill säga att använda skrämseltaktik är att vara dysterkvistar och svartmålare.

Om inte är det kanske förutom trängselskatt läge att också göra ett försök med skrämselskatt.