Anna, min bror och Carola

Nyvaken och med en seg förkylning kan jag konstatera att Anna gör rätt. Hon resonerar också rätt. Eftersom hon anser sig oskyldigt dömd, så måste hon få sin sak prövad och sin oskuld bevisad. Men det behöver hon inte göra som SSU-ordförande - hon avgår av omtanke. All eloge, Anna!

Som jag har skrivit tidigare: Annas tid som SSU-ordförande började väldigt bra. Hon och Mattias Vepsäs ledarskap gav hopp om att organisationen skulle få tid att repa sig och ledas av ett par som satte SSU och inte konflikterna främst. Tyvärr blev de efter en väldigt kort tid hindrade i sitt arbete av uppståndelsen kring krogbråket. Just uppståndelsen och den relativt omfattande rättegången visar också att det här inte är vilket krogbråk som helst. Därför hoppas jag att Annas advokat Leif Silbersky lyckas gå vidare med fallet.

Den stora risken nu är att det utrbryter ett fullskaligt krig inför öppen ridå om vem som ska bli ny SSU-ordförande. Det kommer nog pyra under ytan och myglas under vintern, men framåt våren och sommaren är nog maktkampen ett faktum. Jag hoppas att alla SSU:are kan besinna sig - organisationen behöver stabilitet! Inte maktkämpande egoister.

Det om det. I går kom min bror Tiglet och hans fru Rachel hem från Florida, där de bor, och det blev en sen kväll med hela släkten (härligt kaos, som jag är beroende av!). Brorsan doktorerar i kemisk fysik på Florida State University och jag är löjligt stolt över honom. Mallig, rent av! Hans avhandling handlar om magnetiska processer (don't ask me...) och beräknas bli klar om två år. Förhoppningsvis flyttar han och Rachel närmare Sverige då.


PS. I går när jag kom till TV4:s sminkrum, inför det sedvanliga fredagspaneldeltagandet, stod Carola där och fixade med sitt hår och sjöng upp. Lalilalilaaaaaaa, hohohohohooooooo, ouiiiiiiiiii, lät det. Hon var snygg!