31 oktober 2006

Anna och jag

Jag promenerar till jobbet med Anna i lurarna. Världen brusar vid sidan av, i en Anna-dimma. Bussen dundrar förbi, bilar svischar, skor klapprar och jag hör allt genom Annas röst. "I never come around..."

Hennes musik är så oförutsägbar. Helt fantastisk.

30 oktober 2006

Anna och jag och partiet

Jag har blivit beroende av Anna Ternheim. Alltså sitter jag här framför datorn, med Anna i öronen, och i lagom melankolisk sinnesstämning funderar över Partiet. (Krister ligger i soffan och tittar på Från koja till slott, om någon undrade...)

Tidigare i dag diskuterade jag och några till hur socialdemokraterna har hanterat sin eftervalsdebatt. Maryam var med, hon har också länkat till diskussionen, om någon vill lyssna på den. De andra som var med var Morgan Johansson, Paggan och Jan O.

Vi var alla ense - det socialdemokratiska partiet behöver ta rejäla tag för att komma igen. Det räcker inte med att byta partiledare. Fler personer i ledningen måste ompröva sina positioner, men framför allt måste politiken omprövas. Jag blev förvånad och rätt så uppfriskad över den frispråkighet som ljöd ur radions P1. Varför fanns inte den debatten UNDER valrörelsen? Det hade vi behövt; ett levande parti, där alla vågar debattera friskt, inte bara underställa sig de centralt bestämda talepunkterna.

Via Johanna fick jag i dag syn på en debattartikel i GP skriven av förra s-kommunalrådet Kerstin Alnebratt. Hon är, liksom många andra, kritisk till den brist på insikt som Pär Nuder visade i lördagsintervjun förra helgen. Så smått börjar den interna debatten ta fart. Men farten måste öka inför partikongressen! Även om namnfrågan är viktig, kan det inte enbart handla om vilken kvinna som är bäst lämpad för jobbet.

Morgan Johansson är den ende som har tagit bladet ur mun och sagt vem han vill se som partiledare. "Hon är bäst", sa han om sin kandidat Carin Jämtin. Skönt att någon vågar bestämma sig och säga det högt. Men som sagt - det behöver också handla om politik.

"Today is a good day", som Anna berättar för min i hörlurarna just nu. Socialdemokraterna kan komma igen.

Vart tog vi vägen?

Jag får mejl av Johanna. Hon undrar vart vi tog vägen, jag och Krister. Jag svarar: I prestationsångestens dimma. Det är jobbigt att hålla efter en blogg. Det är jobbigt att ha till yrke tänka-skriva och samtidigt orka tänka-skriva på andra ställen än där man måste (ledarsidan!).

Ska fundera på detta med blogg. Kanske dags att lägga ner? Tror inte vi har så många läsare kvar dessutom.