20 december 2005

Persbrandt som sköka?

Hanne Köller på DN är inte någon av mina favoriter. Hon är onekligen en duktig skribent, men för det mesta står hon i motsatt förhållande till min egen åsiktsåskådning. I dagens Signerat slår hon dock huvudet på spiken så att det sjunger om det. Ämnet är Expressens hetsjakt (och numera erkända övertramp) på Mikael Persbrandt och Persbrandts motanfall. Hanne skriver bland annat:

Att diskutera journalistiska övertramp med journalister är en speciell historia. Ingen försvarar lögner eller fabricerade nyheter. Men det är tonerna i resonemangen kring det som sker på nivån under som skär i öronen.

- Jojo, klunkas det. Nu passar det att klaga. Men tidigare när han kämpade på i det tysta, utan vare sig mycket till lön eller stjärnglans, då hade han minsann ingenting emot uppmärksamhet.

I vilken mån medierna medverkat till Mikael Persbrandts eller andra artisters framgångar är mer än jag vet. Men däremot vet jag att det i så fall är en bieffekt av vanligt journalistiskt arbete. Varje artikel, varje recension, varje ledare utgår från en nyhetsmässig värdering. I den mån journalister skriver om hyfsat okända personer - som senare visar sig bli stjärnor - beror det inte på att de velat göra en insats för några enskilda stackare, utan på en krass bedömning av vad som är intressant och inte.

När så maktförhållandena rubbas, när artisterna inte längre behöver medierna, får journalisterna för sig att de har en skuld att inkassera. Men det finns ingen skuld.

Journalisternas syn på artisterna blir ungefär som gubbslemmets syn på kvinnor i korta kjolar som både dansat och flörtat med en man och som sedan ändå förvägrar honom det han efter en hel kväll tycker sig ha förtjänat.


I Expressens värld är Persbrandt en sköka vars själ och privatliv kan gynundersökas lite som det passar. Och eftersom han inte varit noga med att hålla ihop knäna från början får han skylla sig själv.

Denna målande och träffande beskrivning ska jag klippa ut, rama in, slå in och ge till mig själv julklapp för att sedan hänga upp den. Rock on Hanne!

24 november 2005

Öppet brev till Tomas Svedberg, GT:

[UPPDATERAD]
Hej Tomas,
Läste din artikel "Möter sina plågoandar i rätten" på Expressens nätupplaga. Jag jobbar på en organisation som arbetar för mänskliga rättigheter, bland annat då med fokus på kvinnors mänskliga rättigheter. Just mäns våld mot kvinnor, som på ett obehagligt sätt illustreras i din artikel, är ett oerhört stort problem både här i Sverige och globalt. Detta är alltså något som är mycket viktigt att det uppmärksammas, och där kan ju du som journalist spela en viktig roll.

Jag har dock en allvarlig invändning mot din artikel, och det är att du skriver "De fyra pojkarna som är av afrikanskt ursprung". Jag ifrågasätter starkt relevansen att lyfta fram det etniska ursprunget. Tyvärr är detta en alltför vanlig företeelse inom journalistiken. Inte sällan redogörs det till exempel för när en lettisk eller polsk chaufför kör av en bilfärja med alkohol i kroppen.

Huvudproblemet är dock inte att det etniska ursprunget lyfts fram i dessa fall, utan att det görs inkonsekvent. Det vill säga enbart när det är icke-svenskar. Om du och andra journalister började skriva ut "De fyra pojkarna som är av svenskt ursprung", eller att "Svensk chaufför körde idag av Silja-färjan med alkohol i kroppen", så skulle jag inte ha något att anmärka på. Eller om ni konskvent skulle börja avstå från att ange ursprung. Det jag efterlyser är alltså konsekvens. Generellt anser jag dock att det etniska ursprunget saknar relevans i de allra flesta fall.

Det skulle vara intressant att få reda på hur just du resonerat kring detta i denna artikel, samt på hur du ser på denna fråga generellt.

Vänliga hälsningar,
Krister Nyman

P.S. Tomas Svedberg har också fått detta öppna brev via e-post D.S.

Livet på en tärning

Avslutade en över 30 år gammal bok i går kväll. En mycket fascinerande historia som heter Tärningsspelaren (The Dice Man). Den handlar om en framgångsrik psykoanalytiker i New York som tycks ha allt. Ett lyckligt äktenskap med en vacker fru och två barn. Ett välbetalt och prestigefyllt jobb, en vacker och centralt belägen lägenhet samt en hyfsat välmående aktieportfölj. Men han är uttråkad och desillusionerad. MYCKET uttråkad och desillusionerad. Umgänget med familj och vänner är alltför förutsägbart, och han har börjat tvivla på psykoanalysens nytta.

Efter ännu en kortkväll i raden med fru och vänner finner han "lösningen" när hans ögon faller på en tärning. Där och då beslutar han sig för att bryta med sitt liv som han känner det. I fortsättningen ska han låta slumpen styra alla hans handlingar – vem eller vilka han ska ha sex med, på vilket sätt han ska ha sex, hur han ska behandla sina patienter, om han överhuvudtaget ska behandla sina patienter, till och med om han ska begå mord eller inte. Och det som ska bestämma riktningen, det är tärningen. När han första gången sätter upp sex olika alternativ för vad han ska göra härnäst och sedan kastar tärningen, kastas han och vi läsare ut i ett inferno av händelser som på en och samma gång är roande, oroande, kittlande och äcklande.

Författaren till boken heter egentligen George Cockroft, men är utgiven under alter egot Luke Rhinehart. Detta är också huvudkaraktärens namn och Tärningsspelaren är därmed en (nästan) fiktiv självbiografi, löst baserad på George Cockrofts egna upplevelser med tärningen.

När boken kom ut första gången, 1971, marknadsfördes den med budskapet ”This book can change your life”. Och visst, slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var ju en lite annorlunda tidsperiod där det mesta kunde hända. Idag har Tärningsspelaren sannolikt inte samma potential att ändra människors liv. Men jag vågar satsa mina yatzy-tärningar på att få lämnas oberörda efter att ha läst den. För detta är ingen dussinnovell som man kan ställa sig oberörd till. Vissa kommer att bli upprörda och äcklade, några kommer att flina över det geniala i att komma på en sådan story, andra blir säkert fascinerade, kanske till och med inspirerade.

Oavsett vilken kategori ni kan tänkas komma tillhöra, har ni anlag för spelberoende så är mitt råd att kasta bort alla eventuella tärningar innan ni läser Tärningsspelaren. Men läs den!

18 november 2005

Klargörande "Måste grannen stenas...?"

Jonas Morian har vänligt nog uppmärksammat mig på att texten i insändaren "Måste grannen stenas...?" är rippad rakt av från ett yttrande av president Bartlet till en kristen högerkvinna "i ett fantastiskt bra avsnitt av West Wing". Som stort Vita Huset-fan är mina kinder nu tillbörligt röda av skam för att jag inte genast kände igen detta. För att råda bot och bättring för denna miss lovar jag nu att införskaffa samtliga boxar av samtliga säsonger.

17 november 2005

"Måste grannen stenas...?"

Fick precis ett mail med en insändare som på ett sakligt sätt resonerar kring hur bokstavligt Bibeln bör tolkas på olika områden i livet. Som till exempel välsignelseakter för homosexuella. Okej då, saklig är kanske inte det rätta ordet...eller är det kanske det? Djävligt träffsäker och kul är den i alla fall. Döm själva.

Måste grannen stenas...?

Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella. Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt. Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris?

I Tredje Moseboken 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?

Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt Andra Moseboken 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt Tredje Moseboken 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och det vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?

Kan mina barn börja att träna fotboll i IFK Värnamo då Tredje Moseboken 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsätta spela här hemma med en plastboll?

En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot Tredje Moseboken 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tönnöbyn för att stena dem? (Tredje Moseboken 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (Tredje Moseboken 20:14)?

Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.

Magnus Samuelsson, Tånnö


Tyvärr har jag inte kunnat få fram var den publicerades.

MR-dagarna

Har precis kommit tillbaka till jobbet från MR-dagarna, Forum för mänskliga rättigheter. För er som inte vet vad MR-dagarna är så är det "Sveriges största mötesplats för praktiker, forskare, politiker och aktivister som arbetar med eller vill lära mer om mänskliga rättigheter". Arrangemanget är en tvådagarskonferens och i år är det den 4:e gången det går av stapeln. Ca 1000-1500 personer deltar och flera av punkterna på programmet är öppna för "vanliga dödliga". Eftersom idag är den sista dagen är det kanske lite väl sent att puffa för arrangemanget. Men från och med i år är MR-dagarna en årligt återkommande företelse, så ni får hålla utkik nästa år vid samma tid. Och med tanke på att det idag ropas om hårdare tag på område efter område, från både höger och vänster, så lovar jag att det inte kommer att vara bortkastad tid.

16 november 2005

Språktesta borgarna

Har precis tittat på Re:agera (Stockholmsversionen). Integrationsminister Jens Orback och Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) "debatterade" mottagandet av asylsökande. Lago var där i egenskap av att han leder en av alla de kommuner som anser att de tar emot mer än sin beskärda del av asylsökande och som nu anser att det är dags för andra kommuner att skärpa sig. Eftersom Orback inte hade något att invända blev det inte mycket till debatt.

Det enda riktigt nya som kom fram var att Orback öppnade upp för att ta bort EBO, det vill säga ersättning för eget boende under asylprövningstiden. Genom att göra detta har nyanlända asylsökande att välja mellan att bo gratis på anvisad plats i anvisad kommun, eller att själva bekosta sitt boende på valfri plats i valfri kommun.

Hur det än blir med detta förslag så är det uppenbart att något måste göras. Statistiken som redaktionen hade tagit fram måste anses som förödande för de borgliga i den debatt som nu förs på integrationsområdet. Faktum är att s-styrda kommuner i Stockholms län har öppnat dörrarna för 7566 asylsökande, medan borgligt styrda kommuner härbärgerar endast 848. De två blocköverskridande kommunerna Haninge och Värmdö härbärgerar tillsammans 250 asylsökande.

Innan Orback tar bort EBO för att råda bot på snedfördelningen kanske det vore idé att försöka med att språktesta de borgliga politikerna. Första ordet de borde krävas klara av är S-O-L-I-D-A-R-I-T-E-T.

Desperate wife

Igår kväll kedjade frun fast sig själv och fjärrkontrollen framför TV:n - det var säsongsavslutning av Desperate Housewives. Dubbelavsnitt. Då vi bara har en TV och frun blir helt okontaktbar vid dessa tillfällen var det bara att glömma Aktuellt och/eller umgänge (till hennes försvar kan sägas att Desperate Housewives är det enda på TV utom nyheter och Assyriskadokumentären hon slaviskt följer...och att jag blir likadan när det är Vita Huset). Satte mig därför framför datorn med föresatsen att skriva något om Lars Leijonborg och hans, som jag anser, remarkabla förfall under de senaste åren. Något jag funderat extra på efter "skotten i Ronna" och upploppen i Frankrike. Då strejkade bredbandet. Lackade ur och orkade inte ens tänka på seriösa (eller kanske snarare oseriösa) saker som Leijonkungen och hans göranden och låtanden. En annan gång. Släpade mig ut till TV-soffan igen. Och visst, Desperate Housewives är kul och smart. Särskilt karaktären Lynette. Men att frun blir SÅ desperat när det är Desperate - och inte när det är Vita Huset! Märkligt. Desperate Housewives hamnar ju inte ens på min 5-i-toplista över TV-serier:

  1. Vita Huset
  2. Cityakuten
  3. The Simpsons
  4. Seinfeldt
  5. Spanarna på Hill Street

Men smaken är ju som bekant delad.

14 november 2005

Prylbög med impotensproblem

För att modifiera bilden något i mitt första inlägg så är jag inte en "late adaptor" inom alla områden. Tekniska prylar är till exempel ett område där jag alltsom oftast har varit med och plöjt jungfrulig mark (så har jag sagt det - jag är materialist!). Särskilt mobiltelefoner har varit föremål för mitt intensiva intresse. Jag har alltid haft järnkoll på de senaste och kommande modellerna. Fram till för ett halvår sedan, när jag köpte min senaste. En Qtek s100. Den fyller mina behov så fullständigt att jag helt har tappat lusten att titta på andra yngre och fräschare modeller. Dessutom har musikspelaren i den, tillsammans med ett tillköpt minneskort på 1 GB, också gjort att jag inte längre dreglar över de tidigare så åtråvärda IPoddarna. Och Palms senaste modeller av handdatorer - de känns numera bara fåniga. Suck!

Vadå, säger ni kanske, är inte detta något positivt? Att jag genom ett lyckat köp har dämpat mitt materialistiska begär? Nä, tyvärr är det inte så enkelt. För genom att vara förhållandevis lättillgängliga (billiga) har dessa små underbara prylar utgjort en möjlighet för mig att dämpa mitt begär efter de mer svåråtkomliga (dyra). Och nu är den säkerhetsventil som mobiltelefoner, mp3-spelare och handdatorer har utgjort alltså borta.

Så även om jag numera har ett fast kärleksförhållande till min Qtek s100, har den samtidigt ökat mitt begär efter andra mer avancerade och exklusiva prylar. När en Infiniti FX45 glider förbi på gatan börjar det genast rycka i högerfoten. Varje gång jag sippar på en perfekt espresso eller macchiato tänker jag att nu, NU är det jävlar-i-mig dags att införskaffa den där grymma Gaggian jag spanat in så många gånger. Och likt en spelberoende V75-junki som jämför kommande lopps hästar i sina spelprogram, jämför jag varje vecka nya flatscreens i Sibas, El-gigantens och OnOffs reklamblad samt på Pricerunner, Kelkoo och Prisjakt. VILL HA!

Det är bara ett litet problem. Jag har inte råd med allt det här. Begäret och viljan finns där mer än någonsin. Men förmågan är begränsad. Jag har blivit en impotent prylbög. Nä, värre - jag är en prylbögseunuck. Gud vad patetiskt!

11 november 2005

Late adaptor

Som vanligt är man sent ute. I stället för att dra på språkresa till Brighton vid 15 blev det masterstudier i Australien samma år jag fyllde 30. Skaffade Ljungberg/Beckham-frilla strax innan de själva rakade av sina. Och nu, en blogg. När till och med Annika Billström haft en rullande en längre tid. Men i stället för att sitta och muttra i frukostyoghurten över morgonbladen – över alla dumheter som skrivs och skrivs om – är det nu så dags att i stället producera egna dito. Om inte annat för att avlasta min fru från den diskussionslystnad som kan uppstå vid dessa tillfällen. Förhoppningsvis blir det en något regelbunden aktivitet, men sannolikt inte varje dag. Humöret får styra helt enkelt.