29 december 2006

En konstig dag

I morse satt jag som vanligt (varannan fredag) i TV4:s nyhetspanel. Ämnet för dagen var ”Skandalåret 2006”. Vi avhandlade sosseaffärer, alliansaffärer och fågelinfluensan/somaliasvenskarna/Bodström i rasande takt! Jag var så trött efter en jobbigt sömnlös natt att jag knappt minns vad jag sa. Krister sa att jag lät…brysk! Hemskt. Tur att det inte finns att se på nätet i efterhand.

Väl hemma däckade jag i tre timmar. Med posten damp det senare ner ett suspekt kuvert med sjaskig handstil. Ett aggbrev!! (Vill inte använda”hatbrev”, så hatiska är inte de flesta av mina anti-beundrarbrev…) Jag blir så sjukt trött på att de har hittat hem till mig! Okej att det kommer en drös till jobbet, men hur i h-e har den som skrivit (förstås ej underskrivet) fått tag i min adress!? Skaffade ju hemligt telefonnummer och adress när jag började på bladet. Hjälper tydligen inte.

Nu i eftermiddags var vi och förortsshoppade i Farsta centrum. Lyckades gå därifrån utan mellandagsreashoppingkassar! Behöver dels tänka på ekonomin nu när jag ska frilansa. Och dels (huvudskäl!) behöver jag en riktig och proffsig genomgång av min garderob och en personal shopper. Får liksom aldrig till någon stil och är trött på att strököpa saker som inte passar med resten. Undrar om det finns någon sådan tjänst? Vi-rensar-din-garderob-och-hjälper-dig-fylla-på. Vore fantastiskt.

Gott nytt år!

28 december 2006

Nytt år, ny tillvaro

I dag gör jag min sista dag på Aftonbladet. (För den här gången. I mars hoppar jag in på ett nytt vikariat, som är fem månader långt.) De här drygt elva månaderna har varit grymt lärorika och stärkt min övertygelse om att jag har hittat rätt. Det har blivit 41 krönikor (inklusive morgondagens fredagskrönika), 33 ledare och massor av smått och gott.

Under januari och februari ska jag alltså frilansa. Det blir fortfarande en del texter för ledarsidan, men också för Frihet, Sekotidningen och Arena. Spännande, men jäkligt nervöst med frilanstillvaro! Jag kommer sakna de fasta rutinerna som en arbetsplats innebär. Men det blir skönt att få sova ut. Jag kommer sakna mina kollegor. Men jag är ju snart tillbaka.

Desto mer tid för bloggen efter nyår alltså! På återseende 2007.

21 december 2006

Tvång för människor eller kommuner?

I dag skriver jag en krönika på ledarsidan om flyktingmottagandet i Sverige. Utgångspunkten är Södertälje kommuns återkommande krav på ”flyktingstopp”. Problemet är att det är svårt att utläsa vad Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) egentligen menar med ett "stopp".

Det finns två grupper, som måste skiljas från varandra. Den första är de asylsökande, alltså de som väntar på att få besked från Migrationsverket. De är fria att bosätta sig var de vill i dag. Tidigare fick de en summa pengar om de valde att bo någon annan stans än på Migrationsverkets anläggningar. För att få fler att bo kvar på anläggningarna, drogs den summan in. Men många väljer ändå att bosätta sig hos vänner, släktingar och bekanta i trånga lägenheter i exempelvis Södertälje och Malmö - i väntan på besked. Inte så konstigt, tycker jag. Är det denna grupp som Anders Lago menar att han inte vill ha i sin kommun, antar jag att han vill ha en lag som förbjuder asylsökande att bo på andra ställen än på anläggningar.

Fine. Vi säger att en sådan lag kommer till stånd. Då kommer vi till den andra gruppen, de nyanlända. Det är de som precis har fått ett ja i Migrationsverkets prövning och ska börja slussas in i samhället genom sfi med mera. Dessa människor kan varken tvingas bo på särskilda ställen eller förbjudas att flytta till andra. Med ett uppehållstillstånd i handen är de fria att flytta var de vill. Var tror ni att de flyttar efter ett par år på anläggningen i Säffle? Till sina vänner och släktingar i Södertälje förstås!

Självklart innebär det stora påfrestningar för en kommun som Södertälje - det är svårt att fixa sfi, arbetsmarknadsåtgärder, praktikplatser mm till många människor på en gång. I stället för att tvinga människor, borde staten stifta tvingande lagar för sina kommuner. Fler måste ta emot asylsökande och flyktingar för att minska trycket på kommuner som Södertälje, som behöver få en rimlig chans att ge dem som redan har kommit en bra introduktion i Sverge. Jag tänker på borgerliga kommuner som Täby, Danderyd och Vellinge. Inte bara för att de är rika, utan också ligger nära storstäderna och därför kan locka nyanlända att stanna där.

20 december 2006

En morgon fylld av galenskaper

Del 1: P1-morgon hade tydligen tänkt till lite extra i morse. Eller inte. Ämne: om det bör eller inte bör finnas ett samband mellan direktörernas löner och den kommande avtalsrörelsen. Debattörer: Johan Stäel von Holstein och Per Winberg, Transportarbetarförbundets ordförande. Johan, en genuin sossehatare. Per, en sosse. Tror jag. I själva verket uppfattar jag honom som någonstans till vänster om Stalin. Båda lika subtila som ett par rabiessmittade hundar. Det blev en VÄLDIGT konstruktiv debatt (obs, ironi!). Har svårt att sätta mig in i journalisters bevekelsegrunder ibland.

Del 2: En annan som i morgonens nyhetsflöde i alla fall påstod sig tänkt till lite extra var George W Bush. Vilket direkt gjorde mig skitnervös. Och mycket riktigt. Resultatet av hans tankemöda är att det behövs mer amerikanska soldater i ”kriget mot terrorismen” och i Irak. ”Orsaken är att jag tänkt och det här ideologiska kriget kommer att vara ett tag och vi måste ha en militär som är uthållig.”, säger George. Hans bevekelsegrunder har jag lite lättare att sätta mig in i. Paradoxalt nog gör det inte det lättare för mig att förstå. Andra skriver intressant om löner, avtalsrörelsen, Bush, ”Kriget mot terrorismen” och kriget i Irak

GÄSTBLOGG: Leo de Bruin

Med anledning av Dilbas, förlåt Nishas, ABF-anekdot nedan vill jag spinna vidare på hennes eminenta observationer. Låt mej inleda med ett Einsteincitat avseende människans natur:

"Det finns, i min föreställningsvärld, bara två saker som är oändliga. Det ena är universums storlek, det andra är människans dumhet. Men jag är inte riktigt säker på det första..."
Hela Nishas anekdot är mycket talande för det rådande kaoset inom sagda debattämne. Som asiat (förtydligande: jag är adopterad från Sydkorea och blev utkickad när jag var 14 månader) kan jag lätt identifiera mej med tanken om "folks" bristande identifieringsförmåga avseende människor med icke-blond hårfärg. Jag kan inte minnas alla inte hur många gånger (inträffade senast i lördags) jag har fått förneka att jag:
1. Inte kan karate, judo eller liknande österländska rörelsescheman.
2. Inte vet vem "Chang" i Kina är (eller vem "Nguyen" i Vietnam är för den delen med).
3. Inte kunde äta med pinnar innan jag kunde gå.

Tilläggas kan att jag inte heller äter "Fyla små 'lättöl'" varje dag.

Ovanstående noteringar har iofs ingenting direkt att göra med Dilsas öh...Nishas öden och förehavanden på ABF. I stället vill jag med sagda egna erfarenheter exemplifiera att hon inte är ensam över att förvånas av folks bristande mentala kapacitet. Med andra ord, jag är starkt benägen att hålla med den gode Albert i det andra fallet.

Notera att frågorna jag fick/brukar få om karate (Kina), judo (Japan), Chang (också Kina), Nguyen (Vietnam) handlar om länder som jag inte kommer ifrån eller än mindre ens har varit i. Fan. Jag råkar vara född i Korea men har de facto bott 96 procent av min livstid här i Sverige. I de flesta hänseenden är jag svenskare än vår "språkbegåvade" halvblatte till drottning. I telefon är jag typ Anders/Peter/Arne som gillar Noice, semlor och julmust. IRL är jag enbart "Asian by Accident" (men jag är barnsligt förtjust i sötsur sås).

Frågan uppstår alltså "Kan man vara både svenne och blatte?" Ja, jag tror och hoppas att jag är det. I min värld kallar jag det för kulturell schizofreni men i kontrollerad form, dvs jag glider inte ut eller in i respektive roll helt godtyckligt eller slumpmartat. För mej och min omgivning är det inget problem och de som påpekar det gör det troligen inte av ondo utan enbart för att de lider av etno-kulturell Tourette.

Jag har faktiskt bott längre i Holland (som universitetstudent) än i Korea men inte fan har jag utvecklat en fetisch för skridskoåkning eller goudaost för det – möjligen för Heineken. Att fråga mej, pga mina sneda ögon och svarta hårfärg, om "hur det är i Korea" är ju som att fråga en brunhårig svenne (som troligen är troligen av vallonsk, germansk eller slavisk härkomst) om vad han tycker om belgiska väderkvarnars design eller hur vilket tyrolerband man bäst identifierar sig med.

Låt mej avsluta med ett karakteristiskt replikskifte som ofta sker i samband med frågan "om var (egentligen) jag kommer ifrån". Dylika replikskiften sker i samband med mingel eller andra ytligt nya bekantskaper. Har även inträffat i nattköer till grillen eller McDonald's.

- Jaha, var kommer du ifrån då? (en de facto relevant fråga – jag tar aldrig illa upp)
- Du menar var jag är född? Korea. Sydkorea, från Nordkorea kommer ingen ut, hahaha. Annars är det Västerhaninge.
- ...öh, Korea? Jaha. Hur är det det där då?
- Ingen aning, jag har aldrig varit där. Det närmaste jag har varit är Beirut.
- Nähä, sägs med en förvånad blick. Så du vet inte hur det är där?
- Nej, vill du verkligen veta så besök http://edition.cnn.com/ASIA/

Tillägg: i Norrland verkar folk bli mer irriterade över att jag kommer från Stockholm än pga min invardrarskap. Intressant värdering.

Det verkar mao som om den gode Albert inte bara hade rätt om relativitetens natur – han hade även rätt om människans natur.

/Leo de Bruin

19 december 2006

Töväder och mental istid

Alliansen presenterade igår ett utspel inom miljöområdet. I en gemensam DN Debatt-artikel utlovade statsminister Fredrik ­Reinfeldt och ­miljöminister Andreas Carlgren att regeringen nu avser att flytta fram positionerna och höja ambitionen inom miljöpolitiken. ”Vi vill att Sverige ska ta ledningen både vad det gäller vad vi gör här hemma och internationellt.” Mycket lovvärt. Och inte en dag för sent. Miljöområdet har ju hittills varit en vit fläck på alliansens politiska karta. Töväder på gång kanske?

Fokus i artikeln låg på klimatförändringar och växthusgaser. Reinfeldt och Carlgren klargjorde i sin artikel att de fram till år 2020 ”…har för avsikt att med god ­marginal uppfylla den förra svenska regeringens ­ambition att minska ­utsläppen i Sverige med 25 procent.” Bra, och faktiskt storsint att de nämner den tidigare socialdemokratiska regeringens insatser på området. Även Stefan Edman, ordförande för Oljekommissionen, verkade glatt överraskad och berömde regeringens utspel i dagens P1-morgon.

Sen är det ju så att det är lätt att snacka. Men jag hoppas verkligen att utspelet blir till något mer än bara ytterligare ett i raden. Att alliansen faktiskt vågar ta de svåra beslut som behöver tas. Som till exempel att stå fast vid trängselskattens införande. Trots ett stort tryck från lokala partikamrater och närstående intressegrupper. All heder för sådant.

Men man blir ju lite orolig när det samma dag kommer ett annat utspel. Just från alliansens lokala partikamrater i Stockholm. Ett utspel som innebär en prisökning på upp till 450% för att åka kommunalt inom Stockholms län. Fortsatt mental istid hos stockholmsborgarna alltså.

Och i morse sköt Stefan Edman in sig på just detta och såg det som ett stort hot mitt i allt det positiva. Alliansens representant i studion, centerpartiets Claes Västerteg, hade inget riktigt bra svar och man kunde riktigt höra hur han skruvade på sig när han mumlade ”kommunalt självstyre”.

Tora Hansjons skriver för övrigt mycket bra och roligt om detta sista utspel på sin blogg ”Att leva med en DJ”.

Andra skriver intressant om alliansen, miljö, växthusgaser och kollektivtrafik

18 december 2006

Ideologisk inflation – statlig realisation

Jag är principiellt inte mot utförsäljningar av idag allmänt ägda tillgångar. Finns det verksamheter eller värden som kan säljas av på ett sådant sätt att vi som medborgare i slutändan tjänar samhällsekonomiskt på det, sälj. Tjänar vi inte på det, behåll. Problemet är att jag i specifika fall, som de allra flesta medborgare misstänker jag, har svårt att veta vilket ben jag ska stå på. Jag har helt enkelt i de flesta fall inte kunskapen att avgöra när en försäljning är smart eller när den är osmart. Jag behöver helt enkelt konsumentupplysas. Som idag, i SvD/E24.

Där kardinalsågar Fredrik Braconier Stockholm Stads försäljning av Birka Energi som ägde rum för några år sedan. I en elegant analys lyfter han upp denna affär, visar på hur elmarknaden fungerar och varför en utförsäljning aldrig borde ha ägt rum. ”Kommunernas utförsäljningar till Fortum och Eon av dessa naturtillgångar har varit katastrofala affärer för medborgarna”, är en av hans slutsatser. Bakgrunden till denna hårda dom är att Birka Energi ägde vattenkraft och vattenkraft är en vinstmaskin. ”Anläggningarna är amorterade. Vattnet är gratis. Produktionskostnaden är närmare noll. Det blir ren vinst när elpriset stiger. Inte bara ett år utan alla år så länge det kommer nederbörd från ovan.” skriver Braconier. Hans slutsats är att ”Svenska elkunder får alltså år efter år nöjet att berika våra grannstater när vi använder el från egen vattenkraft”. Detta då den finska staten har majoritet i Fortum, medan Eon Sverige till 45 procent ägs av helstatliga norska Statkraft. ”Twisten” i artikeln är ideologisk. För det var enligt Braconier ideologiska skäl som stod bakom försäljningen. Det och ingenting annat. Han visar på att de ideologiska principerna var viktigare än den samhällsekonomiska nyttan. Svart på vitt. Birka Energi (och andra allmänt ägda tillgångar) passade inte in i den då borgerliga stadshusmajoritetens ideologiska idealbild.

I ljuset av att dagens borgerliga allianser (både på kommunal och statlig nivå) nu på allvar börjar duka upp loppisbordet med allehanda allmänt ägda tillgångar till försäljning är denna artikel extra intressant och jag vill jag ha fler analyser av denna typ. Och förstå mig rätt nu, för det här är viktigt! Jag menar inte analyser som rutinmässigt stämplar utförsäljningar av allmänt ägda tillgångar som rakt igenom ideologiska eller ekonomiskt oansvariga. Jag tror nämligen inte att till exempel Vin & Sprit gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Samtidigt tror jag att SBAB gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Det kanske är så att det är precis tvärt om. En enkel väg ut ur detta dilemma är ju naturligtvis att inta en (i vissa ögons) ideologiskt renlärig ståndpunkt och hävda att allt statligt är bra, men då faller jag ju i samma fälla som Carl Cederschiöld och gänget som sålde av Birka Energi med förlust. Om en ideologi ska vara något värd något måste den också ju fungera något sånär i praktiken också.

Jag behöver alltså konsumentupplysas! Precis på det sätt som Fredrik Braconier gör idag. Men Fredrik (och ni andra ekonomi- och samhällsreportrar), pleeeze, den här gången kan ni väl göra det innan utförsäljningarna är ett fullbordat faktum!?

Pingat på intressant

16 december 2006

Anna, min bror och Carola

Nyvaken och med en seg förkylning kan jag konstatera att Anna gör rätt. Hon resonerar också rätt. Eftersom hon anser sig oskyldigt dömd, så måste hon få sin sak prövad och sin oskuld bevisad. Men det behöver hon inte göra som SSU-ordförande - hon avgår av omtanke. All eloge, Anna!

Som jag har skrivit tidigare: Annas tid som SSU-ordförande började väldigt bra. Hon och Mattias Vepsäs ledarskap gav hopp om att organisationen skulle få tid att repa sig och ledas av ett par som satte SSU och inte konflikterna främst. Tyvärr blev de efter en väldigt kort tid hindrade i sitt arbete av uppståndelsen kring krogbråket. Just uppståndelsen och den relativt omfattande rättegången visar också att det här inte är vilket krogbråk som helst. Därför hoppas jag att Annas advokat Leif Silbersky lyckas gå vidare med fallet.

Den stora risken nu är att det utrbryter ett fullskaligt krig inför öppen ridå om vem som ska bli ny SSU-ordförande. Det kommer nog pyra under ytan och myglas under vintern, men framåt våren och sommaren är nog maktkampen ett faktum. Jag hoppas att alla SSU:are kan besinna sig - organisationen behöver stabilitet! Inte maktkämpande egoister.

Det om det. I går kom min bror Tiglet och hans fru Rachel hem från Florida, där de bor, och det blev en sen kväll med hela släkten (härligt kaos, som jag är beroende av!). Brorsan doktorerar i kemisk fysik på Florida State University och jag är löjligt stolt över honom. Mallig, rent av! Hans avhandling handlar om magnetiska processer (don't ask me...) och beräknas bli klar om två år. Förhoppningsvis flyttar han och Rachel närmare Sverige då.


PS. I går när jag kom till TV4:s sminkrum, inför det sedvanliga fredagspaneldeltagandet, stod Carola där och fixade med sitt hår och sjöng upp. Lalilalilaaaaaaa, hohohohohooooooo, ouiiiiiiiiii, lät det. Hon var snygg!

14 december 2006

Varför klamra sig fast?

Många har skrivit det redan (bland annat Jonas), men det tål att upprepas: Varför i h-e avgår inte Anna Sjödin som SSU-ordförande??

Det är för mig helt obegripligt att hon sätter sin egen upprättelse framför en så viktig organisation som SSU. Det som började så bra när hon blev vald har slutat i katastrof. SSU har slösat bort två år på skit och Anna har en stor skuld i de förlorade åren. Hon borde ha gått direkt efter bråket.

Jag tror att jag förstår precis hur Anna känner. Hon TYCKER att hon är oskyldig, hon KÄNNER att hela världen är emot henne. Hon vill ha upprättelse och bevisa sin oskuld. Hon är sårad. Allt detta behöver hon dock inte göra i egenskap av SSU-ordförande. Hon drar med sig organisationen i skiten.

Mitt hjärta klappar verkligen för SSU, som borde få ägna sig åt politik. De har producerat en lysande valanalys, som visserligen fick plats på DN Debatt, men som ingen jävel bryr sig om i dag. Varken inom SSU eller utanför. Alla är upptagna med maktkampen. Nu är det upplagt för fullskaligt krig inför öppen ridå (eftersom ingen är beredd att släppa ifrån sig makten för organisationens bästa - jäkla egoister!) och det kommer att ta många år att reparera denna stukade organisation.

Snälla, Anna. Förläng inte pinan. Gå. Please.

12 december 2006

CCTV - snart i Com Hems kabelutbud?

Som frun redan redogjort för spenderade vi helgen i London. Hon nämnde då också de maniska säkerhets- och vätskekontroller vi och andra flygresenärer numera utsätts för på Arlanda och Heathrow (pikant i sammanhanget är att jag helgen innan utan problem kunde kliva på British Airways fligt 62 från Nairobi till London med 3 liter sprit i handbagaget utan att någon så mycket som blinkade). Det hon glömde ta upp var ett annat framträdande, eller snarar påträngande, "säkerhetsinslag" i London. Övervakningskamrorna. De finns överallt. Och jag menar ÖVERALLT. Med tillhörande information om att de finns. Till och med reklam över att de finns. "Now you're being watched over 24/7". Menat som något positivt.

I England heter dessa inspelande övervakningskamrorna CCTV.

I Kina heter den största sändande tv-kanalen också CCTV (är statlig och har liten eller ingen redaktionell frihet utan styrs av Kinas centralregering och Partiet med stort P).

I George Orwells "1984" använder Partiet med stort P en intrikat tvåvägs-tv för att hålla koll på samtliga individer i befolkningen. Den fungerar som en vanlig TV, men samtidigt också som en övervakningskamera.

Undrar nu bara hur länge det dröjer tills Com Hem har tvåvägs-CCTV i sitt standardpaket. För som Woody Allen har sagt: Att man är paranoid innebär ju inte att man inte är förföljd.

Dagen D (som i Dilsa)

I dag var en konstig dag. Jag började och slutade den på ABF-huset. Där emellan hann jag äta julbord med ledarredaktionen.

I morse arrangerade FN-förbundet en debatt om integrationspolitik. Oj oj, luften var så tjock att man fick skära sig fram. Föreställ er den här panelen: Mauricio Rojas, Masoud Kamali, Dilsa Demirbag-Sten, Qaisar Mahmood och Katri Linna. För bra för att vara sann, eller hur? Puh, det gick bitvis vilt till.

Catharina Bildt, politiskt sakkunnig hos integrationsminister Sabuni, fick hålla ett litet inledningsanförande. Jag vet, det är mycket begärt att hon ska kunna integrationspolitiken utan och innan efter bara två månader. Men hon var tunn. Väldigt tunn, på gränsen till pinsam. Stackarn. Dilsa försökte i alla fall rädda Bildt, det var ännu mer pinsamt.

Orkar inte sammanfatta debatten, här är några klockrena citat:

”Den här regeringen tar ett samlat grepp för att komma åt situationen som den ser ut i dag.” Catharina Bildt, som dock inte berättar att regeringen inte vet ett skvatt om ”situationen”.

”Vi ska utgå från människors problem, inte var de är födda.” Mauricio Rojas, som har gjort det till en sport att stigmatisera människor utifrån födelseland.

”Det är inte enstaka rötägg som diskriminerar, det är system.” Masoud Kamali, systemens mästare.

”Jag vill att dom ska vara farliga!” Mauricio Rojas, apropå blattar. Han menade att blattar ska lära sig språket, ta plats, kräva makt – helt enkelt bli farliga för dem som i dag har makt.

”Så fort man bryter tror dom att man bryter i hjärnan också.” Masoud Kamali, om att han och Rojas aldrig kommer prata "ren" svenska men är smarta för det.

”Det kommer alltid finnas en norm, frågan är om den är statisk eller inte.” Qaisar Mahmood, om att vad som är ”svenskt” måste förändras över tid så att fler inkluderas.
Hm, hann inte fånga några fina citat av DO Katri Linna eller Dilsa (kom på den här bloggidén för sent!), men jag lovar, de sades.

Under kafferasten på seminariet kom först en man fram till mig och undrade var mitt namn Demirbag härstammar ifrån. Jag påpekade snällt att jag inte är Dilsa. Sekunden efter att han gett sig iväg för att prata med den riktiga Dilsa, kommer en kvinna fram till mig. Hon undrar hur det går med Kurdiska ungdomsförbundet. Jag påpekar snällt att jag inte är Dilsa. Dessa två hade suttit några meter ifrån den riktiga Dilsa alldeles nyss. En ding ding-värld.

Och en ding ding-dag, som också avslutades i ABF-huset, på ett dötrist seminarium om svensk politik för global utveckling. Precis innan seminariet börjar kommer en man fram till mig och följande dialog äger rum:
- Är du Dilba?
- Eh…nej.
- Nähä. Jag blandar ihop dig med någon.
- Du menar Dilsa?
- Ja! Just det.
- A, men jag är inte hon. Jag är Nisha Besara, ledarskribent på Aftonbladet.
- Aha! Just det. Dig känner jag också igen.
- Du är den tredje IDAG som blandar ihop oss.
- Happ. Dilba. Det är en sångerska va?
- A. Det är Dilsas syster.
- Oj.

Lite väl mycket blattebrudar för den här snubben. Måste för övrigt fixa en ny bildbyline till bladet, har klippt lugg och är nu mycket olik Dilsa.

11 december 2006

Förresten...

...glömde jag säga att Christina Stenbeck åkte med samma flyg som oss från London till Stockholm i morse. Hon åkte INTE business, utan satt med oss vanliga dödliga där bak! Lite sjukt nästan. Hon såg väldigt...chic och dyr ut.

Glömde en sak till: Londons BÄSTA spanska restaurang heter Brindisa och ligger på Southwark Street. Muchos grymma tapas.

Nu har Krister lagat middag!

Helg i London

Jag och Krister var i London i helgen. Vi landade i morse så jag är rätt groggy. Och lite ilsken. Jag blir så j**la förbannad på de nya idiotiska ”säkerhetsreglerna” på flygplatser! Alla bär runt på töntiga små påsar med ansiktskrämer, rakgeléer, tvålar och andra toalettartiklar. Och ingen i säkerhetskontrollen på Heathrow så mycket som slängde ett öga på de där flaskorna, de koncentrerade sig på väskorna. Alltså hade jag kunnat smuggla in sprängmedel i min lilla flaska med eye make up remover från FACE Stockholm.

Men det hade de inte upptäckt. Däremot fick jag ta av mig skor och bälte och bli visiterad (det var visst mitt armbandsur som tjöt, inte något sprängbälte…). Vi blev fråntagna en flaska med linsvätska och en glasburk med grymt god lime chutney som jag köpte på Brick Lane (de innehöll mer än en deciliter var). De missade tur nog att ta min stora burk med dyr ansiktskräm som jag hade köpt. Deras slarv oroar mig inte särskilt måste jag säga...

Man känner sig så extremt maktlös och hunsad inför alla tillfälliga ”säkerhetsregler”! Som att de skulle stoppa någon galning. Krister sammanfattade läget rätt bra: ”Det är verkligen på väg att bli Minority Report.”

Annars var London jättebra! Vi lånade Helenas och Jons lägenhet i Walworth och besökte alla Ture Turist-ställen: Harrod’s, London Bridge, London Eye, 10 Downing Street, Oxford Street, Regent Street, Brick Lane, Pickadilly Circus, Trafalgar Square, Camden Market, Chinatown. Och lite till.

06 december 2006

Vem får sympatierna?

På nyheterna i går kväll visades ett inslag om salladsbaren Wild ´n fresh i Göteborg. Ägarinnan, en ung tjej, vill inte teckna kollektivavtal och har därför satts i blockad av Hotell- och Restaurangfacken (HRF). Utanför hennes café stod således en herre från HRF och uppmanade folk att INTE gå in.

Det är så lätt att styra tittarnas sympatier! Jag menar, äldre herre mot ung tjej. Jag undrar således: Vem hade fått sympatierna om det i stället varit en facklig tant mot en svartmuskig blattegubbe som sagt (precis som caféägarinnan!): "Jak vell entte cha kålektifavtall!".

Jag kan riktigt höra det susa i öronen: Så här gör vi inte i Sverige.


PS. Min kollega från Expressen skriver i dag om ABF-seminariet i fredags.

04 december 2006

Jul, sossar och muttor

Off, jag gillar verkligen inte jul. Expressens Fredags-redaktör Annika Leone beskrev träffande hur hon (och jag) känner, läs hennes text så slipper jag upprepa. Dessvärre äälskar min älskade make jul och julpynt. *stånk* Eftersom han lämnade mig i nästan tre veckor och äntligen är hemma ska han få gå loss med julpynt bäst han vill. Det är överdjävligt att vara ensam så länge utan sin älskade! Han lovar att han aldrig reser bort utan mig – jag lovar att han får släppa loss sin julkreativitet.

För övrigt är det kul att den socialdemokratiska eftervalsdebatten har sparkat igång ordentligt. Aktuellts 18-sändning toppades med en undersökning som visar att två tredjedelar av socialdemokraternas lokala ordförande tycker att Göran Persson bär ett stort ansvar för förlusten. Ingen sa detta innan valet – varför? Detta ska jag prata om i morgonteve i morgon bitti. Klockan 7.45 i SVT1, jag och Stjernkvist i soffan.

Slutligen: Jag ställer mig mycket undrande till tjejer som vill visa sin slätrakade/vaxade mutta för världen.

02 december 2006

Politik är inte Dallas

Debatten om socialdemokratins framtid på ABF-huset i går får knappt godkänt av mig. Inte bara för att jag inte är helnöjd med min egen insats, utan även för debattens form, fokus och publik. Jag var inte helt tiptop, var djävulskt nervös inför mitt eget anförande och kände att jag inte var totalfokuserad. Dåligt! Får skärpa mig nästa gång. (Jag fick i alla fall in ordet puerilt i mitt anförande, vilket renderade en del skratt. Enligt folk i publiken såg Nuder inte så road ut…)

Carl Tham, som ordnade debatten, hade bara bjudit ett antal särskilt utvalda till en början. När han två dagar innan seminariet fruktade för uppslutningen bad han oss sprida ordet och satte också in en annons i DN. Uppslutningen blev trots det inte så massiv som jag trodde. Synd, för en sådan debatt har potential att dra mer än fulla hus om man sprider ordet i tid.

Och publiken. Publiken. Var var ni unga någonstans?? Medelåldern måste ha varit runt 70 och då får debatten ofrånkomligt ett visst (grått) fokus! De två timmar som följde på våra inledningsanföranden var enormt tråkiga måste jag säga. Kanske för att jag hade skyhöga förväntningar. Kanske för att publiken var intresserad av helt andra frågor än mig.

Hur som helst handlade det i alla fall om politik och inte personer. Tur det. I dag läser jag i DN om reaktioner på Göran Perssons nya tänka-högt-nyhet, nämligen delat ledarskap för socialdemokraterna. DN var förstås på plats under debatten för att snappa upp eventuella intriger. Det fick de inte, däremot fina bilder på Mona och Pär bredvid varandra.

Jag tycker att delat ledarskap är en utmärkt idé och blir så jäkla uppretad av dessa kommentarer i DN:s artikel:

"Politik är allianser, otrohet, knivar, åt alla håll och kanter, särskilt i det egna partiet. Delat ledarskap öppnar ännu mer för det."
Widar Andersson, politisk redaktör för Folkbladet i Norrköping

"Ledarskapet blir otydligt.” Bosse Ringholm

”Det finns risk att medierna spelar ut de två mot varandra.” Morgan Johansson
Jag menar, vad ÄR det för syn på politik?? Och nu kan alla roliga typer kalla mig barnslig och pueril, men jag tror att vi är väldigt många fler som ser på politik på ett helt annat sätt än som herrarna ovan. Politik är inte Dallas-intriger på bästa sändningstid! Vaddå otydligt? Måste vi ha En Stor Ledare för att fatta? Vaddå öppnar upp för mer knivar? Vaddå spela ut mot varandra? Verkar som att ingen av de här ovan vet vad samarbete och öppenhet är.

29 november 2006

Kom å lyssna!

På fredag.

Just nu jobbar jag på att få in det fenomenala ordet "puerilt" i mitt tio minuter långa anförande.

Renovera partiet

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har problem. Från många olika håll får jag höra att stämningen är kvävd, att ett totalt själsdödande centralstyre härskar. Varje fråga eller interpellation från enskilda riksdagsledamöter till statsråden måste godkännas av förra statssekreteraren Jan Larsson (!!). Vartenda litet initiativ måste godkännas i typ tre styrelser. Ingen ordentlig opposition är tillåten och allt måste röra sig inom budgetramarna. Snacka om att döda allt engagemang.

Det är ett helt absurt sätt att arbeta på, särskilt i opposition. Det är nu, om någon gång, som fantasin och ideologin ska få sväva fritt från de små kontorsskrubbarna i Cephalus (s-kansliet). Att partiledningen har satt dit en före detta regeringstjänsteman att bestämma över folkvalda riksdagsledamöter vittnar om de inte kan få makten ur blodet och ryggmärgen. Inget sagt om Jan Larssons kompetens - men han ska inte sitta och bestämma över våra riksdagsledamöter.

Det är verkligen dags för en totalrenovering av socialdemokraternas partiledning och människorna omkring den.

28 november 2006

Ordförande Mao gör en insats

Av alla möten i Gulu kunde det med distriktets politiska ledning ha blivit ett av de mest intressanta. Inte för att distriktets ordförande har det…hrm, hur ska jag uttrycka det…delikata…namnet Mao, utan för att samme Mao alldeles nyligen haft ett möte med LRA:s ledare Kony och Otto. Så nyligen att han ännu inte hunnit tillbaka till Gulu (vi fick nöja oss med distriktets vice ordförande som var allt annat än intressant). Maos möte med LRA:s ledning var för övrigt av utbildande karaktär. Mao, som är advokat till yrket, hade i uppdrag att informera om hur den Internationella Brottsmålsdomtolen (ICC) fungerar (fem av LRA:s högsta ledning har anmälts för att ha begått brott som faller under ICC:s domvärjo). Kony och Otto ska enligt uppgift ha lyssnat intresserat och uppmärksamt, för att sedan säga att de hade en del att tänka över när de drog sig tillbaka till sina lägereldar. Hur de tankarna går vet vi inte än.

27 november 2006

Vi är grymt bra

Har upptäckt ännu en fantastisk tidskrift! Tidningen Vi är en makalöst bra kulturtidskrift, som ges ut av Kooperativa förbundet.

Jag hade aldrig ”upptäckt” Vi om de inte hade haft favoriten Jonas Hassen Khemiri på omslaget. Läs intervjun med honom. Läs också skådespelaren Michael Nyqvists fantastiska historia om sin far (jag grät!), artikeln om tankesmedjornas värld, krönikan om teveproducenten Karin af Klintbergs fyra favoritsaker och Örjan Abrahamssons krönika om yttrandefriheten i Mellanöstern. Underbar läsning!

I dag kom också ett nytt, fräscht nummer av älsklingen Tvärdrag (fortfarande utan hemsida, dåligt!). Snyggt, som vanligt, och med temat ”Feminism i praktiken”. Mmm, ska bli så härligt att krypa ner i soffan och ta del av fantastiska analyser av fantastiska SSU:are (de finns, jag lovar!).

Det här blir en intensiv tidskriftsvecka, har inte ens hunnit läsa Fokus som kom i fredags!

25 november 2006

Small world

Lite kuriosa. Innan Uganda gjorde jag och kollegan ett tre dagar långt stopp i Nairobi. Syftet var att träffa ett antal personer och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter eller angränsande områden. Vi landade tidigt, och efter en hel natt på ett plan var jag som vanligt något dimmig. Väl vid hotellet, på väg till mitt rum, tycker jag mig känna igen en person som kommer emot mig. Lena Hallengren?! Näää...men jo, visst var det hon. Lena var i Nairobi på miljökonferensen.

Dagen efter har vi möte med en svensk forskare som tittar på Ugandas civila samhälle. Mycket intressant, men det lustiga var att han var tidigare kollega och vän med en god vän till mig, Jenny Hjort (numera Madestam).

Tredje och sista kvällen hade vi en middagsträff med några Sida/Ambassad-anställda. Då visade det sig att en av tjejerna var från Karlstad, bästa kompis med en annan karlstadstös som jag känner väl, och som dessutom är gift med en mycket god vän som jag regelbundet spelar innebandy med.

Världen kan vara sjukt liten ibland!

24 november 2006

En månad – och en evighet – till jul


Idag är det bara en månad till jul. Fröjdens tid. Men varken julen eller fröjden känns särskilt nära. Befinner mig i Gulu. distriktshuvudstad för distriktet Gulu i norra Uganda. Och garnisonsstad för Ugandas 4:e armékår. Och tillflyktsort för norra Ugandas befolkning, undan den messianska rebelledaren Joseph Kony, hans Lord’s Resistance Army (LRA) och dess fruktansvärda härjningar.

Jag och kollegan Jesper är här främst för att möta vår samarbetsorganisation HURIFO – Human Rights in Focus (mer om det senare). Ugandas 4:e armékår är här främst för att skydda distriktet Gulus befolkning från LRA. Men vi får berättat för oss att den 4:e armékåren inte ligger LRA efter i att ha begått upprepade övergrepp. Och det sammanfattar på något sätt situationen för Gulus befolkning de senaste 20 åren. Flykt från LRA, från sina hem, sitt land och levebröd, till 57 läger. För att där bli trakasserade och utsatta för ytterligare övergrepp. 600 000 personer, drygt. Och det bara runt Gulu. Cirka 140 läger, och gud vet hur många människor, till i tre ytterligare nordliga distrikt.

Få har under dessa 20 år vågat sig tillbaka till sina hem och odlingar ens vid enstaka tillfällen. När det var som värst eskorterades barnen från de olika lägren in till staden Gulu nattetid. Armén kunde inte hindra LRA från att göra rajder in i lägren och kidnappa barnen. Främsta syftet bakom kidnappningarna – sexslavar och nya rekryter. För det är i mångt och mycket genom dessa kidnappningar LRA har byggt och bevarat sin rebellarmés styrka. Minst 25 000 sammanlagt. Dessa Gulus barn har sedan tvingats döda och kidnappa andra barn av Gulu. Begreppet ”ond cirkel” räcker knappt till.

Men jag ljög en aning i början. För fröjden känns lite närvarande ändå (inte julfröjden, det är sol och 27 grader). Den svarta bild jag har gett är sann men är för tillfället, och till vissa delar, satt på paus. Fredssamtal pågår mellan LRA och Ugandas stat. Just nu sitter de och samtalar i Juba i södra Sudan. Staden Gulu beskrivs som något av en ”boom town”, även om det är svårt att se det. Människorna i lägren har nu vågat sig ut till sina landområden och börjat odla. De ser dock alltid till att vara tillbaka i lägren innan mörkret faller.

I morgon ska vi besöka ett av dessa läger. Mer om det och fredssamtalen då.

22 november 2006

Tvinga inte hem Margot!

Jag blir så jäkla trött på allt spinn i partiledarfrågan! I morse var Lena Micko, sosse från Östergötland, ute och sa att Margot visst kommer att tacka ja, bara trycket är tillräckligt stort. Hon, liksom alla andra i "nätverket-som-vill-ha-hem-Margot", vet mycket väl att Margots nej är ett riktigt nej. Men det skiter de i. Genom att gå ut i medierna och öka pressen på henne hoppas de kunna tvinga hem henne. Fördjävligt!

En person måste VILJA bli partiledare för att det ska bli riktigt bra. Alla vi som tycker att Margot är outstanding och skulle göra underverk för partiet, måste helt enkelt inse att enbart plikt inte räcker för socialdemokratin i det här läget. Lust och vilja och engagemang behövs också - det har Margot sagt att hon inte har. Hon vill vara med i framtidsdebatten, men inte leda partiet.

Det finns andra kandidater som har lust, vilja, engagemang OCH de kvalifikationer som behövs för att bli partiledare för socialdemokraterna. Det måste bli någon av dem. Även om det gör ont att inse att det aldrig kommer att bli Margot, måste folk komma till insikt. Hon kan inte tvingas hem!

15 november 2006

Filip & Fredrik och Fredrik

I dag skriver jag på ledarsidan om statsminister Reinfeldts besök i Ronna. Det roligaste på hela dagen i hooden hade inte ett dugg med honom att göra. På väg till statsministerns första anhalt svängde jag in på Shell-macken mittemot Ronnaskola för att köpa kaffe. Ut ur bilen framför mig hoppar Filip & Fredrik!!

Jag tänkte inte, jag bara stegade rakt fram och sa: "Hej, vad gör ni här?" Haha, det måste ha framstått som helt sjukt! Men det var det inte. De var där i samma ärende som jag: Träffa statsministern. Men Filip & Fredrik var långt mer populära än Reinfeldt när hela sällskapet spankulerade på Ronnaskolans gård, omsvärmade av barn och journalister.

I höst sänds F&F:s långa intervju med Fredrik Reinfeldt.

14 november 2006

Klockrent, Veronica!

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm har skrivit en motion om det segregerade Sverige. Här är en notis om motionen från aip.nu:

Veronica Palm (s) föreslår en särskild informations-kampanj riktad till överklassen om Sveriges lagar och regler.
I spåren av segregation växer subkulturer fram med egna synsätt på lagar och regler. Det konstaterar Veronica Palm (s) i en riksdagsmotion. Hon vill nu se en rejäl utredning som går till botten med detta samhälls-problem och särskilt granskar den subkultur som blivit synlig efter den 18 september: Över-klassens segregering på ställen som Östermalm och Danderyd.
– Överklassen är en grupp som accepterar medveten och systematisk brottslig verksamhet. Det är anmärknings-värt och bör belysas vidare.
– Möjligen skulle en riktad upplysnings-kampanj kring hur Sverige fungerar och vilka lagar vi har att rätta oss efter här vara ett tillvägagångssätt, föreslår Veronica Palm.
En av de boende på Östermalm vid namn Carl Bildt, har vittnat om att brott är vanligt i denna subkultur.
– Detta förstärker bara bilden av att brottsligheten kommer in i subkulturer som en följd av segregation och är ännu ett tydligt uttryck för överklassens brist på integration i samhället, skriver Veronica Palm.
Hon räknar upp licensskolk, svart städhjälp, svart barnpassning, arbetskraft som saknar uppehållstillstånd, skattefiffel och bulvanaffärer.
– Det finns en utbredd oro att det vi hitintills sett bara är toppen på ett isberg, förklarar Palm.
Hela motionen, "Brottslighet inom priviligierade grupper", finns här.

13 november 2006

Dygnet har för få timmar!

Den här kvällen har jag ägnat åt att läsa en av mina absolut favorittidningar: Frihet. Frihet är SSU:s medlemstidning. Den är så jäkla bra! Snygg, proffsig, kul och tilltalande även för mig som är 27, trots att målgruppen nog är något yngre. Kolla in den!

Frihet är inte den enda blaska jag slukar i mig. Jag läser sällan böcker numera, jag hinner helt enkelt inte! Det är så otroligt många tidningar/tidskrifter som ska läsas från pärm till pärm - allt från tung politik till mode och skvaller. De här läser jag regelbundet och mycket (i bokstavsordning):

Arena (favorit!)
Dagens Arbete
Diego (grym!)
Fokus
Frihet (favorit!)
Glamour
Gringo Grande
Journalisten
King
Media i Fokus
Neo
Råd & Rön
Tvärdrag (bebis utan hemsida!)

Som sagt. Inte konstigt att jag inte hinner läsa böcker numera. (Dessutom slukar jag allsköns kvällstidningsbilagor. Klick, Fredag, Söndag och hallå! är ju ett måste för att hänga med i kändis- och modesvängen.)

Det är närmast ångestframkallande att tänka på alla tidskrifter jag inte hinner läsa. Typ Re:Public Service, den är jag nyfiken på. Marie Claire gillar jag också, den är skitbra men svindyr. Fronesis skulle jag önska att jag orkade med. Femkul saknar jag verkligen. Och Mana. Och...så vidare och så vidare. Som sagt, inte konstigt att jag har slutat läsa böcker.

Måndag morgon

Tre saker som spädde på mitt redan usla morgonhumör:

8.23: Min husläkare har bokat telefontid med mig halv nio. Nu är jag redan på vårdcentralen för att lämna blodprov, så jag sticker in huvudet och undrar om vi kan ta den där kvarten live i stället för per telefon. "Nej, jag har inte tid!", blir svaret. Jag får åka hem. Och ta mig till vårdcentralen igen halv elva, när min läkare har tid.

8.30: På väg hem från vårdcentralen lyssnar jag på ekot i bilen. Ett inslag handlar om nykterister i riksdagen och den av dem som får komma till tals är miljöpartiets Mehmet Kaplan. Nyhetsuppläsaren verkar ha svårt att läsa hans namn och uttalar det Mäschmet. Mäschmet!? H:et i Mehmet uttalas som h:et i Hur i Hela Helvetet.

8.40: Frukost. Irritationen börjar lägga sig. Om det inte vore för att jag bor med en man som inte fattar att ALLA måste spara energi. Han tänder precis varenda lampa i köket, "för att det är mysigt". Måndag morgon.

09 november 2006

Skruttig eka, någon?

På sidan fyra i dagens edition av den förträffliga gratistidningen punktSE finns rubriken ”Senaste båttrenden – lägenhetskänslan”. Artikeln handlar om att de nya båtarna ska kännas som lyxlägenheter. ”Större och elegantare”, är det som gäller för den som köper båt i dessa dagar. Är det någon som är förvånad? ”Senaste båttrenden – gamla ekor” hade varit en betydligt mer intressant rubrik.

Det mesta ska ju vara större och vräkigare nu för tiden, i konsumtionens tidsålder. Jag undrar var vi hamnar till slut. Jag vet att det känns abstrakt och långt bort, jag vet att det är frestande att konsumera ihjäl sig – men ärligt talat. Var slutar detta konsumerande som kräver så mycket av jordens resurser? En god idé vore om all konsumtion betalade sina egna miljökostnader. Enkelt exempel för att visa vad jag menar: Du köper en fin trästol. Förutom kostnaderna för produktion, arbetskraft, frakt, skatter och vinst till butiken, måste du också betala vad det kostar att plantera tillbaka trädet din stol är gjord av. Något förenklat, men ni hajar principen.

När jag duschade nyss funderade jag på om ransonering av varmvatten är en väg framåt för att få människor i västvärlden att tänka på hur mycket vatten vi gör av med. Så länge det rinner ur kranen och känns gratis, kommer vi stå där i strilande hett vatten och njuta. Precis som vi kommer fortsätta köpa billiga stolar.

08 november 2006

Min puerila humor

I morgon skriver jag en ledarkrönika om...*fniss*...bajs.

Ämnet i krönikan är mycket viktigt, jag berättar om UNDP:s rapport om vatten och sanitet.

Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är jätteroligt att skriva...bajs.
*fnissfnissfnissfnissfniss*

07 november 2006

Klimatet är stort

Jag är så glad att Aftonbladet driver en stor kampanj om klimathotet. Den började förra veckan och i helgen trodde jag att det var dags för nedtrappning. Men icke - i dag slår man upp kampanjen ännu större och har den på både löpsedlar och framsidan. Fantastiskt att en kvällstidning (särskilt den jag jobbar på...) vill tjäna pengar och öka upplagan på annat än spruckna dokusåpasillisar.

Jag skrev själv en krönika och en ledare i ämnet förra veckan. Det är sällan politiska ämnen som vi tar upp på ledarsidan uppmärksammas så på nyhetsplats, men nu är tidningen mer synkad än någonsin (tror jag).

Det verkar som att de enda som inte är synkade med verkligheten är de politiskt ansvariga. Det blir intressant att följa Andreas Carlgren som miljöminister och hur väl han lyckas stå upp mot gråhäckarna moderaterna.

06 november 2006

Stackars Elfsborg

I fredags sa jag i TV4:s morgonpanel att lantisar klarar vintern bättre än stockholmare. Det har jag fått höra om några gånger den här helgen, som vi spenderade i Värmland. Kristers pappa Anders var på mig hela helgen för något som jag menade var positivt, men som han uppfattade som negativt. "Vi lantisar minsann", fnös han hela helgen (fast med glimten i ögat!). Vi hade roligt åt detta.

Jag kan förstå att folk i resten av landet blir frustrerade av den enorma Stockholmsfixering som råder. Dagens Nyheters förstasida handlar om AIK - inte om Elfsborg! Alltså om Stockholmslaget som förlorade finalen och "bara" fick silver. Boråsarna Elfsborg kan glömma en stor bild på ettan när de är svenska mästare i fotboll - de är ju lantisar!

02 november 2006

Vinterchock

Hur kan vi år efter år bli så chockade vid vinterns ankomst?? Det kan inte ha undgått någon att vi lever jäkligt långt norrut. Och att det snöar, fryser till is, blåser och stormar.

Ändå står vi där VARTENDA ÅR. Bilar åker av vägarna, tunnelbanor stannar, tåg fastnar, lastbilar välter, elnät pajar, telefonväxlar bryter ner. Helt helt ofattbart.

Nu kan det ju låta som att jag var mest förberedd av alla på detta väder. Men icke. Med ett par högklackade skor, tunna byxor och chic kappa gav jag mig ut i världen. Det gick inte så bra. Dessutom fanns inte en endaste ledig taxi i hela Stockholm i går kväll som kunde ta mig hem i detta kaos. Jag stapplade hem på isgator. Väl hemma blev jag en hemsk miljömarodör, som fyllde HELA badkaret med skållhett vatten för att tina upp.

*suck*

Jag är inte gjord för att leva i det här landet.

31 oktober 2006

Anna och jag

Jag promenerar till jobbet med Anna i lurarna. Världen brusar vid sidan av, i en Anna-dimma. Bussen dundrar förbi, bilar svischar, skor klapprar och jag hör allt genom Annas röst. "I never come around..."

Hennes musik är så oförutsägbar. Helt fantastisk.

30 oktober 2006

Anna och jag och partiet

Jag har blivit beroende av Anna Ternheim. Alltså sitter jag här framför datorn, med Anna i öronen, och i lagom melankolisk sinnesstämning funderar över Partiet. (Krister ligger i soffan och tittar på Från koja till slott, om någon undrade...)

Tidigare i dag diskuterade jag och några till hur socialdemokraterna har hanterat sin eftervalsdebatt. Maryam var med, hon har också länkat till diskussionen, om någon vill lyssna på den. De andra som var med var Morgan Johansson, Paggan och Jan O.

Vi var alla ense - det socialdemokratiska partiet behöver ta rejäla tag för att komma igen. Det räcker inte med att byta partiledare. Fler personer i ledningen måste ompröva sina positioner, men framför allt måste politiken omprövas. Jag blev förvånad och rätt så uppfriskad över den frispråkighet som ljöd ur radions P1. Varför fanns inte den debatten UNDER valrörelsen? Det hade vi behövt; ett levande parti, där alla vågar debattera friskt, inte bara underställa sig de centralt bestämda talepunkterna.

Via Johanna fick jag i dag syn på en debattartikel i GP skriven av förra s-kommunalrådet Kerstin Alnebratt. Hon är, liksom många andra, kritisk till den brist på insikt som Pär Nuder visade i lördagsintervjun förra helgen. Så smått börjar den interna debatten ta fart. Men farten måste öka inför partikongressen! Även om namnfrågan är viktig, kan det inte enbart handla om vilken kvinna som är bäst lämpad för jobbet.

Morgan Johansson är den ende som har tagit bladet ur mun och sagt vem han vill se som partiledare. "Hon är bäst", sa han om sin kandidat Carin Jämtin. Skönt att någon vågar bestämma sig och säga det högt. Men som sagt - det behöver också handla om politik.

"Today is a good day", som Anna berättar för min i hörlurarna just nu. Socialdemokraterna kan komma igen.

Vart tog vi vägen?

Jag får mejl av Johanna. Hon undrar vart vi tog vägen, jag och Krister. Jag svarar: I prestationsångestens dimma. Det är jobbigt att hålla efter en blogg. Det är jobbigt att ha till yrke tänka-skriva och samtidigt orka tänka-skriva på andra ställen än där man måste (ledarsidan!).

Ska fundera på detta med blogg. Kanske dags att lägga ner? Tror inte vi har så många läsare kvar dessutom.

15 september 2006

Wetterstrand på speed

Enligt Expressen tyckte 35% av tittarna att Göran Persson gjorde sämst ifrån sig i gårdagens debatt. Men liksom Göran Persson fäster jag inte någon vikt vid de mätningar, denna eller andra, som görs efter debatterna i tv. Jag har egna ögon att se med.

Helt klart mest under isen var Lars Leijonborg. Eller Riddaren av den Sorgliga Skepnaden som någon kallade honom. Jag fick känslan av att han satt och formulerade sitt avskedstal som folkpartiledare snarare än att fokusera på debatten. Nä, Göran Persson var inte sämst. Däremot stod han för kvällens största och mest allvarliga tystnad. Den när han inte ens försökte ta sig in i diskussionen om integrationsfrågor. Skäms Göran!

Den andra Göran, Göran Hägglund, gör mig något splittrad. Å ena sidan fortsätter jag att starkt ogilla hans och kd:s politik, men å andra sidan kan jag inte låta bli att gilla karln. Han är en av de få som faktisk känns äkta på riktigt. Och igår tog han en klar andraplats.

Ohotad etta var dock Maria Wetterstrand. Hon körde över samtliga både vad gäller argumentation och engagemang. Tjejen såg ut att gå speed. You go girl!

14 september 2006

Nu förstår jag Pretty woman

I älsklingsfilmen "Pretty woman" med älsklingen Julia Roberts finns det två parallella historier. Den ena fattar man direkt: Man möter kvinna, man och kvinna blir kära. Lite intrikat är det, eftersom kvinnan är hora och mannen rik snubbe.

Den andra historien har jag inte riktigt fattat tidigare, nämligen den om vad den rike snubben egentligen sysslar med. Han framställs liksom som ond, men som sagt har jag inte riktigt förstått varför.

Tack vare riskkapitalbolaget Cevian Capital och dess ägare Christer Gardell har jag nu hajat. Äntligen!

Cevian är alltså det bolag som vill köpa (penga)feta företaget Volvo, troligtvis för att Christer Gardell ska kunna tömma pengarna i kassakistan, stycka upp företaget Volvo och sälja delarna till högstbjudande. Gardell blir rik på kuppen, Volvo och arbetarna fattiga. Den rike mannen som horan träffar i filmen "Pretty woman" ägnar alltså sitt liv åt detta. Därför är han ond.

Som alltid i filmer slutar det förstås lyckligt. Han blir kär i horan, kärleken gör honom till en god människa, han lägger ner planerna på att köpa en gammal mans livsverk och stycka upp som ena rövarkapitalisten och alla är glada.

Ergo: Christer Gardell verkar behöva mer kärlek.

11 september 2006

Dagens salva

En upprörd läsare ringde och skrek. Han tyckte vi borde vara argare på sossarna än på folkpartiet.

Fragment ur hans harang som jag uppfattade: Den där sosseeliten ska minsann inte komma undan med något hemligt nätverk, varför ska de ha lösenord för, om ni nu blev så upprörda över den där elitlistan varför blir ni inte upprörda när sossarna är precis likadana med sina hemliga listor va va va, ska partier över huvudtaget ha hemliga dokument, det är ju precis samma sak som med elitlistan, ni jäkla idiotjournalister förstår ju ingenting!!!

I vanliga fall håller jag tyst, tackar för samtalet och lägger lugnt på luren. I dag fick jag nog. Han visste uppenbarligen inte ett smack om politik eller Internet för den delen. Därför fick han tillbaka denna salva innan vi båda slängde på:

”Nu blandar du verkligen ihop äpplen och päron och jag måste faktiskt gå nu men nästa gång du ringer hit och skriker ’idiot’ till mig kan du väl åtminstone läsa på!?!?”

Vass Lantz petar Knutsson & Co.

Så här sex dagar innan valet har jag hunnit med att lyssna och se på en mängd intervjuer, utfrågningar, debatter och ”dueller”. Tyvärr tvingas jag konstatera att flera av landets prominenta politiska journalister (i etermedia) måste få underkänt för sina insatser.

Det som retat upp mig är att samtliga ledande politiska företrädare, Göran Persson inkluderad, har getts alldeles för stort utrymme att leverera det de själva vill leverera. När de har fattats svar eller varit ovilliga att förtydliga har de alltför lätt kunnat glida undan. Och när de kommit med påståenden som är lätt svävande eller direkt felaktiga har de inte sällan tillåtits stå oemotsagda.

Jag vet inte om denna ”snällism” från de politiska journalisternas sida beror på att de blivit för mycket polare med de politiska ledarna, att de är dåligt pålästa eller om det helt enkelt bara ska vara så. Jag gillar det i varje fall inte.

Min sista förhoppning är nu att hårdingen Jan Guillou och hans vapendragare Göran Rosenberg i veckan vågar följa upp sina frågor något mer aggressivt än vad deras kollegor hittills gjort. För att få en lektion i hur det kan gå till vill jag tipsa dem om att lyssna på Annika Lantz intervju med till exempel Fredrik Reinfeldt. För flamsigt? Kanske. Försåtligt? Definitivt. Upplysande? Mycket.

Annika Lantz skulle jag förövrigt gärna se som ledande utfrågare i SVT nästa val. Mats Knutsson kan få bisitta, men bara om han lovar att snäppa upp sig ordentligt.

08 september 2006

Upphöj Heliga Birgitta

Jag skrev redan för tre månader sedan att Birgitta Ohlsson borde bli partiledare för folkpartiet. Nu har min kollega i TV4:s fredagspanel, Viggo Cavling, hakat på. I sin senaste ledare i tidningen Resumé kräver han Lars Leijonborgs avgång och föreslår Birgitta Ohlsson som ny partiledare.

Det är nu hon har sin chans. Den 18 september, alltså dagen efter valet, måste Birgitta ta mod till sig, göra en kupp á la Tove Lifvendahl och rensa partitoppen på dem som har gjort folkpartiet till något oigenkännligt. Den största hjärnan bakom förvandlingen, förre partisekreteraren Johan Jakobsson, är redan undanröjd.

Birgitta Ohlsson står för det folkpartiet en gång var – sanna socialliberaler – och har inte dragit sig för att kritisera partiledningens politik det senaste året. Birgitta, you can do it!

07 september 2006

Tack Motormännen!

Två dagar efter trängselförsökets början gjorde jag ett inlägg om den låga nivån på nej-sidans debatteknik. Det vill säga att skrämma Stockholms invånare med att allt skulle gå åt helvete i och med försökets införande. Slutklämmen i inlägget var att skrämselprofetior sällan eller aldrig infrias. Vilket naturligtvis visade sig stämma även i detta fall. Men skam den som ger sig.

Ett av de mest oförblommerade exempel på skrämselpropaganda jag läst i en ”debattartikel”, någonsin, hittade jag i Stockholm Citys tisdags-upplaga (5 september). Berndt Sehlstedt, Motormännens kampanjledare Nej till trängselskatt, gör där bland annat ett antal påståenden om vad som kommer att hända om trängselskatt införs i Stockholm:

10–20 kronor kommer snart att bli både det dubbla och tredubbla. Antalet betalstationer under försöket ska också betraktas som en ren snällvariant. Tänker man sig rösta ja till biltullar röstar man också för fler betalstationer. För att rensa rent i Stockholms innerstad kommer det att sättas upp stadsdelstullar innanför försöksperiodens yttre betalstationer.
”Detta har antytts från politiskt håll” anger han som sin säkra källa för att understryka dessa påståenden.

Han redovisar också för hur Motormännen vinklat sina frågor för att få de svar man vill ha i sina opinionsundersökningar. Tre av fyra invånare i Stockholms län svarar inte helt oväntat nej på den nedanstående formulerade frågan:
Det finns olika uppfattningar om det ekonomiska utfallet av försöken med trängselskatter. Vad tycker du? Skall trängselskatter införas permanent i Stockholm även om projektet går med förlust därför att kostnaderna blir större än de avgifter som bilisterna betalar?

Jag vet ju att de flesta som beställer opinionsundersökningar i egen sak gör det enligt principen, att som man ropar får man svar. Det ovanliga i detta fall är att Berndt Sehlstedt och Motormännen, till skillnad från de flesta andra, redovisar det helt öppet och skamlöst.

Jag vill därför tacka Berndt Sehlstedt för att han på detta ärliga sätt redovisar för att han och Motormännen är beredda att ljuga och förvränga opinionen för att vinna folkomröstningen den 17 september.

02 juni 2006

Min lista

Sossen Urban Lindstedt har äntligen gjort den lista jag har längtat efter så länge! Både att läsa andra sossars, men också outa mina egna andrahandsval. Så. Om jag inte fick rösta på sossarna skulle jag rösta så här:

1. Miljöpartiet. Innerst inne är jag en miljömupp och jag är glad att mp har lyckats puffa på sossarna åt det grönare hållet. Men mp:s EU-politik, friskolevurm och medborgarlön är jag mycket skeptisk till. Dessutom är de för vårdnadsbidrag! Men också delad föräldaförsäkring...

2. Feministiskt initiativ. Jag är också feminist och med sorg i hjärtat kan jag konstatera att sossarna inte har prioriterat jämställdhetsfrågorna som de borde (bara det faktum att regeringen har bajsat på den delade föräldraförsäkringen...). Fi borde prata mer jämställdhet i vardagen och mindre teori och maktordningar.

3. Vänsterpartiet. Jag har trots allt hjärtat till vänster och därför kommer v ovanför de borgerliga partierna på min lista. Min mamma är vänsterpartist och vi har alltid hetsiga diskussioner om utrikespolitiken. Ibland tycker jag att vänstern har rätt dock.

4. Folkpartiet. Så som det var förut, socialliberalt, befann sig folkpartiet en gång tvåa på min lista. Jag hoppas att venstre-närmandet får ett slut och att Birgitta Ohlsson blir partiledare snart!

5. Centerpartiet. Den gröna profilen ger c ett litet plus här. Stort minus dock att de har släppt den profilen i och med alliansbygget. Mådan har lagt alla sina ägg i en korg, hon måste avgå innan det någonsin kan bli tal om s+c-samarbete igen.

6. Moderaterna. Jag gillar väldigt lite med moderaterna, men det finns en anledning till att de inte hamnar sist…

7. Kristdemokraterna. Kd:s familjepolitik gör att de hamnar sist, även om de har sympatiska åsikter i exempelvis biståndspolitiken. Bara tanken på vårdnadsbidrag, sänkt abortgräns, anti-hbt-politik och inga pappamånader får mig att rysa. Brr…

30 maj 2006

Nina Besara?


I går blev jag och min vän Nina Unesi ihopblandade än en gång (någon trodde att Nina var jag). Vi har blivit det några gånger. Två Södertäljetjejer med svart hår, långa näsor, assyriska/syrianska föräldrar och vassa pennor. Det är inte lätt...

Vi har som sagt förväxlats med varandra några gånger, men inte alls lika många gånger som Maryam och Mariam. För mig och Nina är det fortfarande en rolig grej, vi skrattar, fnissar och undrar om vi verkligen är så lika eller om människor som möter oss bara inte är uppmärksamma nog.

Sammanhanget som vi blev ihopblandade på i går kväll var en fin middag. Ungefär 18 av de 25 deltagarna var vita män i 50-årsåldern. Handen på hjärtat? Jag hade enormt svårt att se skillnad på dem.

29 maj 2006

Fortsättning följer?

Håkan Flemström har inte hört av sig sen jag skrev bloggen här nedanför. Trots att jag har skrivit flera ledare om de där jäkla "invandrarna"! Skrämde jag iväg honom tro?

03 maj 2006

Vem fan är Håkan Flemström?

Håkan Flemström är en sjuk människa som jag nu har förstått inte bara jagar mig utan typ alla blattar jag känner som är offentliga. Han har skrivit till mig i några års tid, sedan jag var redaktör för Tvärdrag. Hur fan kan en gammal isolerad psykopat från Uppsala ha koll på den obskyra lilla tidskriften Tvärdrag!? Gubben har stenkoll, är slutsatsen.

Dessutom terrar han Nalin, Nuri, Carlos, Zanyar och många många fler. Kan tänka mig att bland annat dessa finns på hans lista (men jag vet inte, hör gärna av er!):
Dilsa, Jonas Hassen, Sakine, Nima, Mohammed O, Johannes A, Mariam, Maryam, Joe, Ibbe, Ardalan, Devrim, Mona S, Jens O, Kurdo, Luciano, Nina U.

*puh* Det var de jag kunde rapa ur mig på rak arm.

28 april 2006

Citerad i Die Welt

Fick i dag reda på att jag är citerad i en artikel i den tyska tidningen Die Welt, publicerad den 25 april. Artikeln handlar om "Sverige efter karikatyrstriden" och om de svenska muslimernas villkor. Gringos Zanyar Adami, S-kvinnors Nalin Pekgul och Malmömoskéns chef Bejzat Becirov är också citerade.

Nu undrar ni hur jag upptäckte denna artikel i en tysk tidning som jag aldrig läser. En assyrisk kille bosatt i Örebro, som tidigare har bott i Tyskland, fick genom sin e-prenumeration på Die Welt syn på texten. Han reagerade på det faktum att artikeln ger sken av att jag är muslim. Det står inte uttryckligen i artikeln att jag ÄR muslim, men ingressen lyder ungefär "svenska muslimer diskuterar sin framtid". För att försäkra sig om att han hade uppfattat saken rätt ringde Örebrokillen sin systerdotter i Tyskland och hon bekräftade hans "farhågor" – den som läser texten får helt klart intrycket att jag är muslim. Nu har ett gäng assyrier bosatta i Österrike och Tyskland mejlat Die Welt och påtalat detta "misstag". Detta ringde han mig för att berätta och vi fick oss båda ett gott skratt.

Jag tänker sällan på människor i termer av "kristna" eller "muslimer" och i det här sammanhanget var vi ju alla med i artikeln som journalister, skribenter eller politiker. Så om jag hade läst artikeln innan samtalet från Örebro hade jag nog inte reagerat på just det som mina vänner i Europa har reagerat på. Men även om jag inte tycker att deras reaktion är befogad, så förstår jag den. Kristenheten är oerhört viktig för de flesta assyrier och det har jag tidigare skrivit om på Aftonbladets ledarsida. Jag tycker också att det är intressant att Die Welt utgår från att jag är muslim för att jag diskuterar muslimers villkor i Sverige och har ett blattenamn.

På tal om att vara muslim eller inte. Ett av mina största fans i mejlboxen är Håkan Flemström, som har varit lärare i Uppsala i 20 år. Varje gång jag skriver dimper det ner ett mejl med utsvävningar om snyltgästen NB och hennes muslimfränder som planerar att ta över Sverige. Snyltgästen och psykopaten Besara ska ta sitt pick och pack och flytta till det muslimska land hon kommer ifrån om hon inte är nöjd över hur Sverige ser ut. Och så vidare. I VERSALER DESSUTOM OCH MED HUNDRA UTROPSTECKEN!!!

När ovan nämnda krönika publicerades, där det framgår att jag inte är muslim utan kristen (typ) fick han sig en knäpp. Citat Håkan Flemström: "Kanske är det själen som andra kallar Gud (eller allah,men det vågar inte snyltgäst nb skriva för då blir det fart på medeltidsmuslimerna som i muhammed-teckningarna)................ Jaså snyltgäst nb är kristen eller agnostiker... Det spelar ingen roll.......... Nu har jag fått NOG av snyltgäst nb och hela muslimkonkarongen och det bildade svenska folket också..............."

Kanske dags för Håkan Flemström att flytta?

PS. På söndag kan den morgonpigga lyssna på mig i Godmorgon världens nyhetspanel. Kvart i tio på P1.

16 april 2006

Nu drar vi!

I går hittade vi en sista minuten-resa till Rhodos! Så nu drar vi till Greklands stränder om några timmar. Efter en förlorad Florida-resa och en veckas kamp mot influensa , känns det wunderbar!

Ses om vecka!

11 april 2006

Min vän Nuri vann!

Jag har tidigare skrivit om min vän Nuri, frilansjournalist och dokumentärfilmare. I går kväll vann hans dokumentär om Assyriska i Beverly Hills Film Festival! Kategorin han vann i är "Årets film alla kategorier". Här och här finns mer att läsa, förhoppningsvis uppdateras också den officiella festivalsidan snart.

Stort grattis, Nuri!

Snyft...

Det blev ingen Florida-resa. Vi båda är jättesjuka och insåg sent i går kväll att det inte var någon idé att sätta sig på ett flyg i tio timmar för att komma fram halvdöda.
Det gör lite ont att veta att vi just nu hade kunnat ligga på Miami beach och njuta av solen. Aj...
I stället sunkar vi runt hemma i rena misären, hostar, snörvlar och trängs på toaletten. Skittråkigt!
Glad påsk.

08 april 2006

Godmorgon, världen!

I morgon bitti klockan tio kan den som är pigg höra mig kraxa (enormt förkyld) i P1:s program Godmorgon, världen!. Klockan strax efter tio sitter jag i nyhetspanelen med Carl Rudbeck och Göran Greider och avhandlar ämnena "Kommer valrörelsen handla mer om 'affärer' än om politik?" och "Har regeringen lagt en valvinnarbudget?". Bland annat. Vi ska också prata om JämO:s förslag att bojkotta fotbolls-VM och det faktum att moddarna inte har några utrikes födda på valbar plats på sina riksdagslistor.

Vi hörs i morgon bitti!

06 april 2006

Frågor från Nathalie

Två bloggar på raken. Men okej. Nathalie Sundesten Landin (kan inte länka från jobbdatorn) har ställt ett antal frågor till mig, så jag svarar.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
”Ett brott är dramatisk händelse som i sin…”
Ur ”Släpp fångarna loss” av Mattias Hagberg.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Den jättefula kontorslampan som sitter fast i mitt skrivbord.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Snuttar ur en film som heter ”Blow”, med Johnny Depp i huvudrollen (i går kväll).

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Gissning: 19.15 Rätt: 19.00

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Väntar på att Rapport ska börja, så att jag kan gå hem när det är slut.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jag gick till jobbet hemifrån, via kiosken på Gullmarsplan där jag plockade upp Lonely Planet Guide Florida som vi har beställt.

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Alla bloggar som jag länkar till, i bokstavsordning.

8. Vad har du på dig?
Ljusblå sneakers, svarta jeans, turkos collegetröja och genomskinliga linser.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Jag drömmer alltid! Men jag minns inte vad det var i natt. Säkert något hemskt, det brukar det vara.

10. När skrattade du senast?
På vårt möte här på jobbet klockan fyra i eftermiddags. Då undrade jag om Anna Sjödin kommer gå ut på krogen och fira om hon inte blir åtalad, varpå hela ledarredaktionsskaran brast ut i skratt. Rått. Taskigt. Jag erkänner. Förlåt, Anna.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Överbelamrade bokhyllor och två anslagstavlor.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja, när jag gick till jobbet häromdagen såg jag en tjej vurpa rejält, jag var ungefär 50 meter från henne. Det första hon gör när hon ligger där på gruset, alldeles blodig, är att ta fram en spegel och titta sig i den! (När jag hade sprungit fram, hjälpt henne upp och torkat bort blod kom den naturliga förklaringen: Hon hade slagit i tänderna och ville kolla att de var hela.)

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rolig!

14. Vilken var den senaste film du såg?
Passion of the Christ. Det var den uslaste filmen jag någonsin har sett!

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En lägenhet med stort badrum och stora garderober till alla mina kläder och skor. Och en sommarstuga med egen brygga.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag har egentligen bara en framtand. Med hjälp av tandställning och porslin har tandläkarna lyckats ge sken av att jag har två. Men icke!

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Könsrollerna (det är män som krigar, hatar och skapar förödelse).

18. Tycker du om att dansa?
JA!

19. George Bush?
Urk.

20. Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka... Vad får hon heta?
Inana

21. Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han få heta?
Hm…vet inte. Siktar på att det blir en flicka.

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Absolut. Krister försöker få mig att flytta till Australien, vi får se när/om det blir av.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
”Jag är människans skapelse, du var klok som inte trodde på mig i jordelivet.”

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Helena Markstedt, Helle Klein, Bogdan och Sakine Madon (kan fortfarande inte länka från jobbdatorn…)

Det är öken...

...på vår blogg. Inga ursäkter finns egentligen.

Nu sitter jag och jobbar kväll. Snörvlar och hostar och hör knappt något, fett lock i öronen. På tisdag åker vi till Florida på två veckors semester. Ska bli sååå skönt! Jag ska tänka på alla er som sitter här hemma och läser bloggar i kylan, medan jag ligger på stranden och blir brun.

I morgon finns min första fredagskrönika att läsa på Aftonbladets ledarsida. Köp! Fredagskrönikan är lite annorlunda än krönikorna de andra veckodagarna. Framför allt är bilden mycket större... Jag skriver om mäns våld mot kvinnor och om feministiskt initiativ. Passar också på att sparka lite på Reinfeldt.

På söndag gör jag också debut i Gomorron världens panel. Hoppas jag låter bättre än jag gör nu och jag inte hostar mitt i en viktig debatt med Carl Rudbeck och Göran Greider. Mardröm!

Försöker skriva något innan vi drar till värmen på South beach.

31 mars 2006

Välkommen Tora!

Min goda vän Tora Hansjons (vars morfar väckte mig förra söndagen, läs mitt inlägg här) har börjat blogga. Med ett underbart språk, på en väldigt behaglig ton får vi ta del av hennes liv i Luleå och Södertälje, med Mr Dj som ständig följeslagare.

Välkommen till bloggsfären, Tora. Ska bli ett sant nöje att följa dig!

För tidigt aprilskämt? - del II

Från dagens SvD.se:

En utskrift som vandrat mellan väggarna utan trådlös uppkoppling förbryllar grannar och IT-experter i Västerås.En man som i helgen betalade räkningar på internet ville ha en pappersutskrift på transaktionen. Då strejkade skrivaren. Dagen efter knackade hans granne på dörren – med utskrifterna i handen. Grannarna har enligt Vestmanlands Läns Tidning tre saker gemensamt: ett bredbandsabonnemang hos Tele2, det så kallade Stadsnätet och en skrivare av samma modell. Ingen av dem har trådlös uppkoppling och datorerna är säkrade med brandväggar och antivirusskydd.Ronny Sundström, driftschef för Stadsnätet vid Mälarenergi, har ingen förklaring till det som inträffat.– Under de fem år som Stadsnätet varit i gång så har jag aldrig hört om något liknande, säger han till VLT.Per Hellqvist, säkerhetsexpert på datasäkerhetsföretaget Symantec, säger att det hela är teoretiskt möjligt men att det hela verkar skumt.

För tidigt aprilskämt? - del I


Annons på blocket:
Pris: 9 900:- Supersnyggt soffbord med 2hörnbord,i väldigt god skickt nästan nya.Tjock och fin glasskiva.Ordpris 28 000 på finnlandia,nu endast för 9900.Matchande kinamatta är också till salu,pris kan diskuteras vid intresse.

För er som vill slå till, klicka här

21 mars 2006

Urban for presid...utrikesminister!

Alla verkar rörande överens om att Carin Jämtin är den självklara efterträdaren till Freivalds. Och jag säger inte emot. Jag tror hon är ett utmärkt val. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka, att nu vore det väl ändå själva faan om Urban Ahlin inte erbjuds ett kontor i Arvsfurstens palats. Han borde ha blivit inbjuden till UD för länge, länge sedan. Som ordförande för riksdagens utrikesutskott, med en mängd av internationella uppdrag i bagaget (till exempel för OSSE) och med ett internationellt kontaktnät stort som Globen är han sannolikt så lämpad som det går att bli. Ovanpå det är han en riktig "mensch"! Varför han inte redan sitter i palatset är alltså för mig en gåta. Är det för att inte själv har velat? Tvinga honom! Är det för att GP inte gillar honom? Get over it! Urban for utrikesminister (eller biståndsminister)!

20 mars 2006

Sverige på väg att uppdateras

Uttrycket ”uppdatera Sverige” har spridits och drivits av bland annat tidningen Gringo, Mångkulturårets übercoola samordnare Yvonne Rock och min gode vän Qaisar Mahmood, som är huvudsekreterare i Integrationspolitiska kommittén. ”Uppdatera Sverige” går ut på att självbilden av vad Sverige är måste ändras. Gringos chefredaktör Zanyar Adami har skrivit en utmärkt krönika i ämnet.

När jag nu ser att Sveriges radio börjar rapportera om andra nyårsfiranden än det västerländska förstår jag att uppdateringen är på väg. Uppdateringen utmärks av att ”nya” fenomen i Sverige tas upp på ett otvunget och icke-exotifierande sätt. Ett svenskt inslag som alla andra.

Visserligen är allt inte frid och fröjd. Fortfarande ses jag och mina blattevänner av många som ”något annat”, som inte tillhörande ”det svenska”. Men kanske får mina barn växa upp i ett annat Sverige?


PS. Måste bara tipsa om Magnus Ljungqvists blogg om det mytkulturella samhället.

Vid dagens början

I lördags och söndags morse kunde man höra min röst i programmet Vid dagens början. I en sex minuter lång krönika filosoferar jag om min tro, om mitt folk assyrierna, om vad/vem Gud är.

I en tidningsintervju för ett par år sedan sa jag att jag inte tror på gud. Ett ramaskri utbröt bland mina landsmän och -kvinnor. Anledningen är att kristendomen är en så stor del av den assyriska/syrianska identiteten. Lyssna på varför det är så i inslaget (ligger kvar till fredag).

Det roligaste av allt var att en Folke Hansjons från Rättvik i Dalarna, morfar till mina vänner Tora och Elof, ringde mig på söndag morgon. Han och "mor" (hans fru Greta) ville tacka för att de väcktes av mig med så kloka ord!

Haha, jag gick snabbt från nyvaket tillstånd till klarvaket och blev några centimeter längre. Beröm är välgörande.

Blattar = alltid problem?

Det finns olika sätt att mäta segregation och utanförskap. Eller ”social utsatthet”. Stockholms stad har valt ett synnerligen märkligt sätt att mäta på, vilket visade sig i Svenska dagbladet i går (tyvärr en kort version, fulla versionen endast i gårdagens pappersupplaga). Tre sidor av tidningen ägnades åt ämnet ”Ett delat Stockholm” och källan var Stockholms statistik- och utredningskontor, USK.

För att mäta den sociala utsattheten i Stockholms alla stadsdelar har USK gjort ett index. Indexet bygger på:
- Inkomst
- Utbildning
- Andel med arbete
- Andel födda utanför Väst- och Sydeuropa

Mycket märkligt att USK tar in ursprung i detta sammanhang. De bygger in ett fel i systemet: Bara det faktum att människor är födda utanför Europa innebär att ”utsattheten” ökar. Ju fler blattar, desto mer problem, med andra ord.

På den stora kartan i SvD markeras Stockholms olika delar med fyra nyanser av rött. Mörkrött är ”mycket socialt utsatt”, ljusaste nyansen innebär ”inte socialt utsatt”. Inte så förvånande att Skärholmen, Rågsved, Rinkeby och delar av Kista är mörkröda.

Hade USK valt att ta bort födelselandsfaktorn ur indexet kanske fler områden hade blivit lite ljusare röda. Alltså: Här bor många blattar, men det är inte ett ”mycket socialt utsatt” område om man tittar på faktorerna inkomst, utbildning och arbete. Ett sådant exempel är stadsdelen Ronna i Södertälje, där jag delvis har vuxit upp. I Ronna bor nästan bara blattar. Men i området finns högutbildade, höginkomsttagare, stora villor. Och miljonprogramsbetong, arbetslöshet, analfabetism. Inte helt mörkrött i alla delar alltså.

Dags för Teres Lindberg att ge nya instruktioner till sina tjänstemän i Stadshuset.


PS. Läs gärna min debutkrönika i Aftonbladet, som handlar om just Ronna.

17 mars 2006

Min vän Nuri

Min gode vän Nuri Kino, journalist och dokumentärfilmare, gjorde den uppmärksammade dokumentären "Assyriska. Landslag utan land", som sändes i Sveriges Television i höstas. I dagarna har jag fått ett fantastiskt besked: Nuri är på väg till Hollywood!

Den tredje delen (totalt fem) av dokumentären har kommit till final och tävlar nu om en Golden Palm Award på Beverly Hills filmfestival i början på april. Det är skitroligt att det går så bra för Nuri, en verklig förebild för unga människor med journalist- och/eller filmardrömmar. Han har vunnit Guldspaden tre gånger för sina fantatiska gräv och varit nominerad till Stora journalistpriset minst ett par gånger.

Jag håller tummarna för Nuri!

10 mars 2006

Avtackningskort från överbefälhavaren

Igår när jag kom hem låg ett meddelande från ÖB Håkan Syrén på hallmattan.

”Som du säkert känner till så upphörde din tjänstegöringsskyldighet inom Försvarsmakten vid årsskiftet.”

Mmjo, jag fick visst något brev om detta för ett tag sedan.

”Oftast är skälet till detta att du fyllt 47 år under det gångna året…”

Nämen va f…

”…eller att du inte har ianspråktagits under de senaste 10 åren.”

Aha.

”För dina insatser framför jag mitt stora tack!”

Uh, varsågod. Antar jag...

Konstigt. Jag har inte gjort enda repmånad sen jag muckade för snart 14 år sedan, något jag inte är alltför ledsen för. Och nu kan jag alltså vara helt säker på att slippa det i framtiden också. Ändå känns det på något underligt vis som…som att jag blivit petad från startelvan!

”Glöm dock inte bort, att till och med det år du fyller 70 år, är du totalförsvarspliktig vilket innebär att du kan kallas in till tjänstgöring inom det civila försvaret. Om du är intresserad så är du också mycket välkommen att frivilligt göra en fortsatt insats inom Totalförsvaret. Kontakta i så fall närmaste militära förband eller en frivilligorganisation!”

Tack, men nej tack. Vill du inte ha mig i A-laget får det hellre va.

Det är sällan kul att bli petad. Inte ens från lumpen verkar det nu som. Tänka sig. Det hade jag nog aldrig trott om mig själv för 14 år sedan. Men det var i alla fall trevligt med ett avtackningskort. Så tack Håkan, för tiden som varit!

09 mars 2006

Alliansen ökar sin ledning – eller inte?

I dagens Demoskop/TV4-mätning rapporteras det att den aktuella ställningen i den utdragna alliansmatchen är 49,8%-46% till maktalliansen. Men också att kristdemokraterna för tillfället har fått kliva av plan (de får 3.6%). Underrubriken ”Alliansen ökar” blir för mig därför något underlig. För hade det varit val idag hade väl detta inneburit att maktalliansen enbart haft 46,2% som faktiskt riksdags-underlag, och vänsteralliansen 46%? Maktalliansen har ju därmed i praktiken tappat 3,3% sedan den senaste undersökningen där de hade ett faktiskt riksdagsunderlag på 49,5%. Eller...?

Varför?

Blaskan jag jobbar på skriver så här om Bolivias president i en notis: "Bolivias nye president Evo Morales sade i ett tal under kvinnodagen att han gärna skulle gifta sig. [...] Den 46-årige indianpresidenten har en dotter, men har aldrig varit gift. Däremot har Evo Morales fyra kvinnliga ministrar." Varför skriver man så, undrar jag?

Sen undrar jag varför Kim Martin inte får spela med herrarna. Vad är det för föråldrade regler som hindrar henne? Varför får de finnas kvar?

Jag undrar också varför EU-kommissionens Peter Mendelsohn vill införa tullar mot kinesiska och vietnamesiska skor. Han föredrar att göra hundratals kineser arbetslösa och europeiska konsumenter fattigare, snarare än att riskera några dyra italienska fabriker. Varför?

08 mars 2006

Helgjuten platta

En av de bästa plattorna jag har är John Legends debutskiva Get lifted. Låtarna Used To Love You och Ordinary People spelades flitigt på radio förra året. De övriga låtarna är lika klockrena och skivan som helhet är svårslagen. Klassisk soul, cool hip-hop och traditionell r&b i ett – allt kombinerat med oöverträffade texter. Vad sägs till exempel om dessa rader ur låten Number One:

I told you my heart don’t have nothin’ to do wit my penis
He got a mind of his own, an he just be seein’ shit
And I don’t wanna cheat, but I don’t be sayin shit
I try to jack off, he asked me ”who is you playin wit?”
But I know he love you, he told me you was his favorite
Helsjuk.

Även om man inte håller med om innebörden i citatet, är skivan helt klart värd sina hundralappar. Musiken och texten samspelar helt fantastiskt. De flesta låtarna handlar just om otrohet och om kärlek, i fallet här ovanför alltså om både och.

Get Lifted är som sagt John Legends stora debutalbum. Men han är långt ifrån nybörjare i musikbranschen. Ända sedan barnsben har han spelat och sjungit och under många år har han körat bakom, producerat för och spelat med kända artister som Alicia Keys och gruppen Black Eyed Peas.

Ska inte tråka ut er med mer Legend-fakta. Men jag kan inte låta bli att citera ännu en låt, mot bakgrund av att han så länge har kämpat för att själv komma fram i rampljuset:

You know…
We’ve been struggling for such a long time
Workin’ here and there just to get by
Not it’s finally time for me to get mine

No more…
Robbin’ Peter so we could pay Paul
Goin’ to mama’s house to make a phone call
No we don’t have to struggle at all

Cuz now, everyday is feeling like Friday
I’m getting paid doin’ it my way
We’re finally on our way
Baby, now it’s time to celebrate

07 mars 2006

Varför har jag blivit en sådan konsumist?

Jag är besatt av att konsumera. Köpa köpa köpa! Det är helt sjukt, jag känner knappt igen mig själv. Varför har jag blivit sådan? Kan någon hjälpa mig med ett svar??

Min nuvarande arbetsplats ligger i ett shoppingcenter. Varje dag när jag går utmed den förbannade gången med affärer tänker jag: ”Hm, behöver jag något? Kan jag handla något?”

Varje affär jag går in i äntrar jag med attityden: ”Här kanske jag kan hitta något.” Något, bara vad som helst! Tur för ekonomin slutar det oftast med att jag inte handlar. Ändå fingrar jag på massor med saker som jag inte behöver, men som jag ändå kan tänka mig att slänga pengar på. Bara för en högst tillfällig tillfredsställelse!

Värst är all kosmetika och alla skönhetsprodukter. De är små, i många fall billiga och det finns alltid användning för dem (i alla fall EN gång, innan de hamnar i samma hög som resten av ögonskuggorna och krämerna). Reklamen är förrädisk, man vill ju vara lika snygg som de där brudarna! Fast man vet att man inte blir det av produkterna låter man sig luras.

Usch, nej, dags att fly konsumtionssamhället och flytta till en öde söderhavsö!

04 mars 2006

Utmaning på lördag kväll

Nu är kvällens melodifestival avslutad och jag är besviken. Jag gav Kayo TVÅ röster, inte hjälpte det. Nu sitter jag med Aretha Franklin i öronen (”arr-i-ess-pi-i-si-ti, find out what it means to me!”), svänger på axlarna och knattrar på datorn. Mannen har satt på en thrillerrulle, men jag är inte på humör att förstöra mitt härliga schlagerhumör.

Därför antar jag nu å båda våra vägnar Sandros utmaning om fem egenheter som vi har. Eftersom det är en gemensam blogg blir det fem gemensamma egenskaper. Here goes.

1. Vi pratar alltid om att vi ska vara mer glammiga än vad vi är. Om att gå ut drinka, om att vara mer sociala, om att klä upp oss och gå ut, om att utnyttja storstaden. Oftast slutar det med att vi hamnar framför teven iklädda myskläder. På sin höjd lagar vi god mat och har en candle light dinner med varsin flarra cabernet sauvignon. (Se bara vad jag gör lördag kväll.)

2. Vi har varsin tandkrämstub, varsin disktrasa, varsin diskborste/-svamp. Krister älskar sin Colgate karies control, jag vill ha med whitening-funktion. Jag vill ha tjock disktrasa och diskar med svamp. Krister vill ha tunn disktrasa och diskar med borste. Två uppsättningar av allt med andra ord. Dessutom föredrar vi olika bröd till frulle, vi dricker olika viner på lördagskvällarna, ibland lagar vi till och med olika maträtter till middag. Krister älskar grädde och bacon, jag hatar grädde och bacon…

3. Två eller fyra barn? Jag vill ha MÅNGA, alltså fyra. Krister tycker det räcker med två. Vi får se var det landar till slut. Vi har också redan haft seriösa gräl om hur vi ska uppfostra våra barn. Det innan vi ens har börjat fundera på att allvarligt försöka producera dem.

4. Krister hatar när det dräller saker över allt (oftast Nishas kläder och prylar) och när det inte ser fint ut hemma. Nisha hatar när det springer dammråttor i hörnorna och när det inte är rent i badrummet. Därför har vi två olika städroller i det här hushållet. Mannen plockar undan, fejar, rensar, puffar kuddar, viker filtar, rättar till tavlor. Kvinnan dammsuger, dammar, skurar, skrubbar.

5. Eftersom vi båda har en ambition att Krister ska lära sig mitt hemspråk assyriska, sitter det små post it-lappar över allt i lägenheten med assyriska ord. På skåpsdörren sitter lappen ”qubbale” (=skåp). På oljeflaskan ”zeyto” (=olja). På stolsryggen ”kursi” (=stol). Och så vidare.

Nu ska jag gå in till Krister och sjunga lite Aretha för honom: ”You make me feel like a natural womaaaan…”

Operachock!!!

Den svenska schlagerpubliken gör mig galen!!

En operasång och en hårdrockslåt går vidare, men inte Kayo! Hon ställde upp med en fantastisk Bond-inspirerad schlager, Innan natten är över. Förutom att hon gjorde en grym insats på scen, befann hon sig också på rätt arena åtminstone. Inte direkt vad man kan säga om andra bidrag.

Nu hör jag att Bodies Without Organs låt Temple of Love har gått vidare till finalen. Deras låt är också grymt bra (men Bard ger mig the creeps alltså...).

Oavsett hur det går här i kväll: Fel låt vann!

Nu ska jag titta vidare.

Maktallians outas – av Reinfeldt

Läser i dagens DN att en ny bok om Fredrik Reinfeldt är på väg. Den förre DN-medarbetaren och redaktionschefen på Liberala nyhetsbyrån, Mats Wiklund, redogör i sin nya bok ”En av oss?” för vad som verkar vara mycket öppenhjärtiga samtal med moderatledaren. Reinfeldt ska bland annat framställa folkpartiet som en nervös samling som inte drar sig för att kannibalisera på sina borgliga ”kamrater” i deras strävan att bli det största partiet med den största makten. I en summerande analys av sina samtal med Reinfeldt säger Mats Wiklund:

Fredrik Reinfeldts inställning till folkpartiet och särskilt dess ledare Lars Leijonborg (måste) betraktas som direkt misstrogen.
Om Reinfeldt själv tecknar Wiklund bilden av en moderatledare som är ointresserad av ideologi:
- Jag tror inte att han vet vart han ska. Han talar om att vinna 2006 för att kunna vinna 2010.
Bilden av en allians som sätter makt före samförstånd och ideologi verkar bli än tydligare. Det blir intressant att se reaktioner på denna bok. Håller maktalliansens fernissa?

02 mars 2006

”Karlstamål, dä ä grejer det”

[UPPDATERAD] Trots mångåriga trakasserier från frun har jag alltid stått upp för min dialekt. Och nu finns det där svart på vitt, värmländskan är den populäraste svenska dialekten. Enligt en undersökning gjord av tidningen Land (ej på nätet) ska de som tillfrågats ha tyckt att den värmländska dialekten låter mysig, glad och ödmjuk. Jojo, en får tacke så môcke’ra! På andra plats kommer gotländskan och på tredje göteborgska. Hör om det på P3 Nyheter (i sista inslaget som börjar efter 2 minuter och 15 sekunder).

***

För dom som vet att uppskatta denna vackra dialekt så kom jag just på att det finns en möjlighet att göra det via nätet. Här är en värmländsk (ljud)ordbok med några nordvärmländska uttryck.

Det kunde ha regnat

Vaknade sent utan att vara utsövd imorse. En decimeter nysnö som fallit under natten och snöstorm ute. Helt ok för mig. Jag älskar snö. Men så kom jag på att jag måste flytta på bilen. Tog en kvart att få bort all snö. När jag sen kom till busshållplatsen och skulle till att gå på bussen upptäckte jag att jag glömt SL-kortet. På väg ut genom porten efter att varit hemma och hämtat kortet ser jag nästa buss passera rakt framför näsan. Tio minuter tills nästa. Bara att pulsa ner till Gullmarsplan. Men när jag sen promenerar sista biten mellan T-banestationen på Odenplan och jobbet tittar solen fram, sprakande och gnistrande i all nysnö. Morgonen kunde ha varit värre. Det kunde ha regnat.

01 mars 2006

Reinfeldts krokodiltårar

Aj då, nu kanske jag har gjort bort mig. Att tillskriva Reinfeldt andra attribut än mänskliga verkar ju riskabelt dessa dagar. Särskilt om man är sosse. Men i värsta fall får väl partiets kommunikationschef Carina Persson plocka fram en dvärgpudel liknande den i gårdagens DN. Typ:

- I ljuset av den debatt vi är i nu, kunde man kanske ha tänkt över rubrikvalet, säger partiets kommunikationschef Carina Persson.

Men allvarligt. En hel vintergata skiljer ju mejlen och teckningarna på Reinfeldt. Mejlen är (sannolikt) brottsligt förtal, medan teckningarna är ”vanlig politisk satir”. Citatet är partisekreterare Sven Otto Littorins när han i DN svarar nej på frågan om varulvsbilden verkligen är så farlig. Fast han vill ändå hävda att den är en del av ett mönster. Följaktligen lät Reinfeldt stora krokodiltårar rulla från sina ledsna cocker spaniel-ögon när han igår fördömde detta mönster av att försöka framställa honom som icke mänsklig.

Fast Reinfeldt har nog rätt om det där med avmänskligfieringen. Jag tror dock att det är ett mönster som är större än bara en sossekonspiration gentemot honom och moderaterna. Hela den politiska arenan och dess språkbruk tycks ju ha förvandlats till ett menageri med exotiska och mindre exotiska djur. Mest framträdande för nuvarande är dvärgpudeln. Ni vet den sortens pudel som så fort de blir satta under press slänger sig på rygg och kör magen i vädret. Skit samma om de gjort något fel eller inte. Och hur jag avskyr dessa fega stackare och deras beräknande beteende.

Visst, jag vet att det är en smart strategi för att komma undan mediedrevets flås i nacken. Och ja, jag kan förstå den beundran som PR-konsulter uttrycker för ett hantverksmässigt väl utfört PR-arbete vid en snabb och fullständig överrullning. Men det jag inte kan förlika mig med är att denna strategi har blivit till just en strategi. Med en nästan total frånvaro av uppriktighet som bara förfular politiken ytterligare. Och som dessutom förminskar värdet av ett allvarligt och verkligt menat ”förlåt mig”.

Carina Persson ska därför inte be om ursäkt för teckningarna på Reinfeldt för att de nu plötsligt hamnar i ett annat ljus. Eller för att drevet börjar bli för jobbigt att hantera. Vanlig politisk satir är vanlig politisk satir. Oavsett omständigheterna. Till och med Littorin inser det. Genom att ta den enklaste vägen ut ser partiet inte bara mer skyldiga ut, låt vara för en kortare stund tills drevet hittat ett nytt villebråd, utan de kommer också att bidra till att ytterligare krympa utrymmet i en redan alltför humorbefriad arena. En arena där snart bara dvärgpudlar får plats.