15 september 2006

Wetterstrand på speed

Enligt Expressen tyckte 35% av tittarna att Göran Persson gjorde sämst ifrån sig i gårdagens debatt. Men liksom Göran Persson fäster jag inte någon vikt vid de mätningar, denna eller andra, som görs efter debatterna i tv. Jag har egna ögon att se med.

Helt klart mest under isen var Lars Leijonborg. Eller Riddaren av den Sorgliga Skepnaden som någon kallade honom. Jag fick känslan av att han satt och formulerade sitt avskedstal som folkpartiledare snarare än att fokusera på debatten. Nä, Göran Persson var inte sämst. Däremot stod han för kvällens största och mest allvarliga tystnad. Den när han inte ens försökte ta sig in i diskussionen om integrationsfrågor. Skäms Göran!

Den andra Göran, Göran Hägglund, gör mig något splittrad. Å ena sidan fortsätter jag att starkt ogilla hans och kd:s politik, men å andra sidan kan jag inte låta bli att gilla karln. Han är en av de få som faktisk känns äkta på riktigt. Och igår tog han en klar andraplats.

Ohotad etta var dock Maria Wetterstrand. Hon körde över samtliga både vad gäller argumentation och engagemang. Tjejen såg ut att gå speed. You go girl!

14 september 2006

Nu förstår jag Pretty woman

I älsklingsfilmen "Pretty woman" med älsklingen Julia Roberts finns det två parallella historier. Den ena fattar man direkt: Man möter kvinna, man och kvinna blir kära. Lite intrikat är det, eftersom kvinnan är hora och mannen rik snubbe.

Den andra historien har jag inte riktigt fattat tidigare, nämligen den om vad den rike snubben egentligen sysslar med. Han framställs liksom som ond, men som sagt har jag inte riktigt förstått varför.

Tack vare riskkapitalbolaget Cevian Capital och dess ägare Christer Gardell har jag nu hajat. Äntligen!

Cevian är alltså det bolag som vill köpa (penga)feta företaget Volvo, troligtvis för att Christer Gardell ska kunna tömma pengarna i kassakistan, stycka upp företaget Volvo och sälja delarna till högstbjudande. Gardell blir rik på kuppen, Volvo och arbetarna fattiga. Den rike mannen som horan träffar i filmen "Pretty woman" ägnar alltså sitt liv åt detta. Därför är han ond.

Som alltid i filmer slutar det förstås lyckligt. Han blir kär i horan, kärleken gör honom till en god människa, han lägger ner planerna på att köpa en gammal mans livsverk och stycka upp som ena rövarkapitalisten och alla är glada.

Ergo: Christer Gardell verkar behöva mer kärlek.

11 september 2006

Dagens salva

En upprörd läsare ringde och skrek. Han tyckte vi borde vara argare på sossarna än på folkpartiet.

Fragment ur hans harang som jag uppfattade: Den där sosseeliten ska minsann inte komma undan med något hemligt nätverk, varför ska de ha lösenord för, om ni nu blev så upprörda över den där elitlistan varför blir ni inte upprörda när sossarna är precis likadana med sina hemliga listor va va va, ska partier över huvudtaget ha hemliga dokument, det är ju precis samma sak som med elitlistan, ni jäkla idiotjournalister förstår ju ingenting!!!

I vanliga fall håller jag tyst, tackar för samtalet och lägger lugnt på luren. I dag fick jag nog. Han visste uppenbarligen inte ett smack om politik eller Internet för den delen. Därför fick han tillbaka denna salva innan vi båda slängde på:

”Nu blandar du verkligen ihop äpplen och päron och jag måste faktiskt gå nu men nästa gång du ringer hit och skriker ’idiot’ till mig kan du väl åtminstone läsa på!?!?”

Vass Lantz petar Knutsson & Co.

Så här sex dagar innan valet har jag hunnit med att lyssna och se på en mängd intervjuer, utfrågningar, debatter och ”dueller”. Tyvärr tvingas jag konstatera att flera av landets prominenta politiska journalister (i etermedia) måste få underkänt för sina insatser.

Det som retat upp mig är att samtliga ledande politiska företrädare, Göran Persson inkluderad, har getts alldeles för stort utrymme att leverera det de själva vill leverera. När de har fattats svar eller varit ovilliga att förtydliga har de alltför lätt kunnat glida undan. Och när de kommit med påståenden som är lätt svävande eller direkt felaktiga har de inte sällan tillåtits stå oemotsagda.

Jag vet inte om denna ”snällism” från de politiska journalisternas sida beror på att de blivit för mycket polare med de politiska ledarna, att de är dåligt pålästa eller om det helt enkelt bara ska vara så. Jag gillar det i varje fall inte.

Min sista förhoppning är nu att hårdingen Jan Guillou och hans vapendragare Göran Rosenberg i veckan vågar följa upp sina frågor något mer aggressivt än vad deras kollegor hittills gjort. För att få en lektion i hur det kan gå till vill jag tipsa dem om att lyssna på Annika Lantz intervju med till exempel Fredrik Reinfeldt. För flamsigt? Kanske. Försåtligt? Definitivt. Upplysande? Mycket.

Annika Lantz skulle jag förövrigt gärna se som ledande utfrågare i SVT nästa val. Mats Knutsson kan få bisitta, men bara om han lovar att snäppa upp sig ordentligt.

08 september 2006

Upphöj Heliga Birgitta

Jag skrev redan för tre månader sedan att Birgitta Ohlsson borde bli partiledare för folkpartiet. Nu har min kollega i TV4:s fredagspanel, Viggo Cavling, hakat på. I sin senaste ledare i tidningen Resumé kräver han Lars Leijonborgs avgång och föreslår Birgitta Ohlsson som ny partiledare.

Det är nu hon har sin chans. Den 18 september, alltså dagen efter valet, måste Birgitta ta mod till sig, göra en kupp á la Tove Lifvendahl och rensa partitoppen på dem som har gjort folkpartiet till något oigenkännligt. Den största hjärnan bakom förvandlingen, förre partisekreteraren Johan Jakobsson, är redan undanröjd.

Birgitta Ohlsson står för det folkpartiet en gång var – sanna socialliberaler – och har inte dragit sig för att kritisera partiledningens politik det senaste året. Birgitta, you can do it!

07 september 2006

Tack Motormännen!

Två dagar efter trängselförsökets början gjorde jag ett inlägg om den låga nivån på nej-sidans debatteknik. Det vill säga att skrämma Stockholms invånare med att allt skulle gå åt helvete i och med försökets införande. Slutklämmen i inlägget var att skrämselprofetior sällan eller aldrig infrias. Vilket naturligtvis visade sig stämma även i detta fall. Men skam den som ger sig.

Ett av de mest oförblommerade exempel på skrämselpropaganda jag läst i en ”debattartikel”, någonsin, hittade jag i Stockholm Citys tisdags-upplaga (5 september). Berndt Sehlstedt, Motormännens kampanjledare Nej till trängselskatt, gör där bland annat ett antal påståenden om vad som kommer att hända om trängselskatt införs i Stockholm:

10–20 kronor kommer snart att bli både det dubbla och tredubbla. Antalet betalstationer under försöket ska också betraktas som en ren snällvariant. Tänker man sig rösta ja till biltullar röstar man också för fler betalstationer. För att rensa rent i Stockholms innerstad kommer det att sättas upp stadsdelstullar innanför försöksperiodens yttre betalstationer.
”Detta har antytts från politiskt håll” anger han som sin säkra källa för att understryka dessa påståenden.

Han redovisar också för hur Motormännen vinklat sina frågor för att få de svar man vill ha i sina opinionsundersökningar. Tre av fyra invånare i Stockholms län svarar inte helt oväntat nej på den nedanstående formulerade frågan:
Det finns olika uppfattningar om det ekonomiska utfallet av försöken med trängselskatter. Vad tycker du? Skall trängselskatter införas permanent i Stockholm även om projektet går med förlust därför att kostnaderna blir större än de avgifter som bilisterna betalar?

Jag vet ju att de flesta som beställer opinionsundersökningar i egen sak gör det enligt principen, att som man ropar får man svar. Det ovanliga i detta fall är att Berndt Sehlstedt och Motormännen, till skillnad från de flesta andra, redovisar det helt öppet och skamlöst.

Jag vill därför tacka Berndt Sehlstedt för att han på detta ärliga sätt redovisar för att han och Motormännen är beredda att ljuga och förvränga opinionen för att vinna folkomröstningen den 17 september.