Anna och jag och partiet
Jag har blivit beroende av Anna Ternheim. Alltså sitter jag här framför datorn, med Anna i öronen, och i lagom melankolisk sinnesstämning funderar över Partiet. (Krister ligger i soffan och tittar på Från koja till slott, om någon undrade...)
Tidigare i dag diskuterade jag och några till hur socialdemokraterna har hanterat sin eftervalsdebatt. Maryam var med, hon har också länkat till diskussionen, om någon vill lyssna på den. De andra som var med var Morgan Johansson, Paggan och Jan O.
Vi var alla ense - det socialdemokratiska partiet behöver ta rejäla tag för att komma igen. Det räcker inte med att byta partiledare. Fler personer i ledningen måste ompröva sina positioner, men framför allt måste politiken omprövas. Jag blev förvånad och rätt så uppfriskad över den frispråkighet som ljöd ur radions P1. Varför fanns inte den debatten UNDER valrörelsen? Det hade vi behövt; ett levande parti, där alla vågar debattera friskt, inte bara underställa sig de centralt bestämda talepunkterna.
Via Johanna fick jag i dag syn på en debattartikel i GP skriven av förra s-kommunalrådet Kerstin Alnebratt. Hon är, liksom många andra, kritisk till den brist på insikt som Pär Nuder visade i lördagsintervjun förra helgen. Så smått börjar den interna debatten ta fart. Men farten måste öka inför partikongressen! Även om namnfrågan är viktig, kan det inte enbart handla om vilken kvinna som är bäst lämpad för jobbet.
Morgan Johansson är den ende som har tagit bladet ur mun och sagt vem han vill se som partiledare. "Hon är bäst", sa han om sin kandidat Carin Jämtin. Skönt att någon vågar bestämma sig och säga det högt. Men som sagt - det behöver också handla om politik.
"Today is a good day", som Anna berättar för min i hörlurarna just nu. Socialdemokraterna kan komma igen.
6 kommentarer:
Det finns ett viktigt skäl varför socialdemokrater som nu vädrar sitt missnöje, lät bli att göra det under valrörelsen: lojalitet. Hur mycket snett vi än må tycka att partiet hamnat, så var det knappast någon som föredrog alternativet - ett borgerligt styre. Och hade vi luftat vårt missnöje offentligt under valrörelsen så hade detta garanterat blivit vapen i händerna på borgerligheten. Däremot kan jag bara hoppas att vi som nu är kritiska, hade varit det även vis en s-valseger.
Jag förstår absolut ditt resonemang, Jonas. "Lojaliteten" har dock blivit ett enormt sänke i partiet, den har blivit viktigare än allt annat och därför hindrat diskussion och utveckling även mellan valrörelserna.
I den enda s-församling där konflikterna skett inför öppen ridå, Stockholms arbetarekommun, har dock de heta diskussionerna knappast lett till någon större utveckling av organisationen. Jag håller dock tummarna för ett bättre förändringsklimat nu under de kommande oppositionsåren.
Mäh! Konflikterna i Stockholms AK har ju handlat om personer och inte om politik, Jonas.
Bra debatt och du gjorde bra ifrån dig! Du låter så klok!
Tack!
:)
Skicka en kommentar