Livet på en tärning

Avslutade en över 30 år gammal bok i går kväll. En mycket fascinerande historia som heter Tärningsspelaren (The Dice Man). Den handlar om en framgångsrik psykoanalytiker i New York som tycks ha allt. Ett lyckligt äktenskap med en vacker fru och två barn. Ett välbetalt och prestigefyllt jobb, en vacker och centralt belägen lägenhet samt en hyfsat välmående aktieportfölj. Men han är uttråkad och desillusionerad. MYCKET uttråkad och desillusionerad. Umgänget med familj och vänner är alltför förutsägbart, och han har börjat tvivla på psykoanalysens nytta.

Efter ännu en kortkväll i raden med fru och vänner finner han "lösningen" när hans ögon faller på en tärning. Där och då beslutar han sig för att bryta med sitt liv som han känner det. I fortsättningen ska han låta slumpen styra alla hans handlingar – vem eller vilka han ska ha sex med, på vilket sätt han ska ha sex, hur han ska behandla sina patienter, om han överhuvudtaget ska behandla sina patienter, till och med om han ska begå mord eller inte. Och det som ska bestämma riktningen, det är tärningen. När han första gången sätter upp sex olika alternativ för vad han ska göra härnäst och sedan kastar tärningen, kastas han och vi läsare ut i ett inferno av händelser som på en och samma gång är roande, oroande, kittlande och äcklande.

Författaren till boken heter egentligen George Cockroft, men är utgiven under alter egot Luke Rhinehart. Detta är också huvudkaraktärens namn och Tärningsspelaren är därmed en (nästan) fiktiv självbiografi, löst baserad på George Cockrofts egna upplevelser med tärningen.

När boken kom ut första gången, 1971, marknadsfördes den med budskapet ”This book can change your life”. Och visst, slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var ju en lite annorlunda tidsperiod där det mesta kunde hända. Idag har Tärningsspelaren sannolikt inte samma potential att ändra människors liv. Men jag vågar satsa mina yatzy-tärningar på att få lämnas oberörda efter att ha läst den. För detta är ingen dussinnovell som man kan ställa sig oberörd till. Vissa kommer att bli upprörda och äcklade, några kommer att flina över det geniala i att komma på en sådan story, andra blir säkert fascinerade, kanske till och med inspirerade.

Oavsett vilken kategori ni kan tänkas komma tillhöra, har ni anlag för spelberoende så är mitt råd att kasta bort alla eventuella tärningar innan ni läser Tärningsspelaren. Men läs den!