God bye Blogger - Hello WordPress!

Efter nästan ett och ett halvt år som bloggare på Blogger byter vi nu till WordPress. Detta innebär tyvärr också att adressen till vår blogg ändras. I fortsättningen hittar ni oss här (www.divblogg.com).

En konstig dag

I morse satt jag som vanligt (varannan fredag) i TV4:s nyhetspanel. Ämnet för dagen var ”Skandalåret 2006”. Vi avhandlade sosseaffärer, alliansaffärer och fågelinfluensan/somaliasvenskarna/Bodström i rasande takt! Jag var så trött efter en jobbigt sömnlös natt att jag knappt minns vad jag sa. Krister sa att jag lät…brysk! Hemskt. Tur att det inte finns att se på nätet i efterhand.

Väl hemma däckade jag i tre timmar. Med posten damp det senare ner ett suspekt kuvert med sjaskig handstil. Ett aggbrev!! (Vill inte använda”hatbrev”, så hatiska är inte de flesta av mina anti-beundrarbrev…) Jag blir så sjukt trött på att de har hittat hem till mig! Okej att det kommer en drös till jobbet, men hur i h-e har den som skrivit (förstås ej underskrivet) fått tag i min adress!? Skaffade ju hemligt telefonnummer och adress när jag började på bladet. Hjälper tydligen inte.

Nu i eftermiddags var vi och förortsshoppade i Farsta centrum. Lyckades gå därifrån utan mellandagsreashoppingkassar! Behöver dels tänka på ekonomin nu när jag ska frilansa. Och dels (huvudskäl!) behöver jag en riktig och proffsig genomgång av min garderob och en personal shopper. Får liksom aldrig till någon stil och är trött på att strököpa saker som inte passar med resten. Undrar om det finns någon sådan tjänst? Vi-rensar-din-garderob-och-hjälper-dig-fylla-på. Vore fantastiskt.

Gott nytt år!

Nytt år, ny tillvaro

I dag gör jag min sista dag på Aftonbladet. (För den här gången. I mars hoppar jag in på ett nytt vikariat, som är fem månader långt.) De här drygt elva månaderna har varit grymt lärorika och stärkt min övertygelse om att jag har hittat rätt. Det har blivit 41 krönikor (inklusive morgondagens fredagskrönika), 33 ledare och massor av smått och gott.

Under januari och februari ska jag alltså frilansa. Det blir fortfarande en del texter för ledarsidan, men också för Frihet, Sekotidningen och Arena. Spännande, men jäkligt nervöst med frilanstillvaro! Jag kommer sakna de fasta rutinerna som en arbetsplats innebär. Men det blir skönt att få sova ut. Jag kommer sakna mina kollegor. Men jag är ju snart tillbaka.

Desto mer tid för bloggen efter nyår alltså! På återseende 2007.

Tvång för människor eller kommuner?

I dag skriver jag en krönika på ledarsidan om flyktingmottagandet i Sverige. Utgångspunkten är Södertälje kommuns återkommande krav på ”flyktingstopp”. Problemet är att det är svårt att utläsa vad Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) egentligen menar med ett "stopp".

Det finns två grupper, som måste skiljas från varandra. Den första är de asylsökande, alltså de som väntar på att få besked från Migrationsverket. De är fria att bosätta sig var de vill i dag. Tidigare fick de en summa pengar om de valde att bo någon annan stans än på Migrationsverkets anläggningar. För att få fler att bo kvar på anläggningarna, drogs den summan in. Men många väljer ändå att bosätta sig hos vänner, släktingar och bekanta i trånga lägenheter i exempelvis Södertälje och Malmö - i väntan på besked. Inte så konstigt, tycker jag. Är det denna grupp som Anders Lago menar att han inte vill ha i sin kommun, antar jag att han vill ha en lag som förbjuder asylsökande att bo på andra ställen än på anläggningar.

Fine. Vi säger att en sådan lag kommer till stånd. Då kommer vi till den andra gruppen, de nyanlända. Det är de som precis har fått ett ja i Migrationsverkets prövning och ska börja slussas in i samhället genom sfi med mera. Dessa människor kan varken tvingas bo på särskilda ställen eller förbjudas att flytta till andra. Med ett uppehållstillstånd i handen är de fria att flytta var de vill. Var tror ni att de flyttar efter ett par år på anläggningen i Säffle? Till sina vänner och släktingar i Södertälje förstås!

Självklart innebär det stora påfrestningar för en kommun som Södertälje - det är svårt att fixa sfi, arbetsmarknadsåtgärder, praktikplatser mm till många människor på en gång. I stället för att tvinga människor, borde staten stifta tvingande lagar för sina kommuner. Fler måste ta emot asylsökande och flyktingar för att minska trycket på kommuner som Södertälje, som behöver få en rimlig chans att ge dem som redan har kommit en bra introduktion i Sverge. Jag tänker på borgerliga kommuner som Täby, Danderyd och Vellinge. Inte bara för att de är rika, utan också ligger nära storstäderna och därför kan locka nyanlända att stanna där.

En morgon fylld av galenskaper

Del 1: P1-morgon hade tydligen tänkt till lite extra i morse. Eller inte. Ämne: om det bör eller inte bör finnas ett samband mellan direktörernas löner och den kommande avtalsrörelsen. Debattörer: Johan Stäel von Holstein och Per Winberg, Transportarbetarförbundets ordförande. Johan, en genuin sossehatare. Per, en sosse. Tror jag. I själva verket uppfattar jag honom som någonstans till vänster om Stalin. Båda lika subtila som ett par rabiessmittade hundar. Det blev en VÄLDIGT konstruktiv debatt (obs, ironi!). Har svårt att sätta mig in i journalisters bevekelsegrunder ibland.

Del 2: En annan som i morgonens nyhetsflöde i alla fall påstod sig tänkt till lite extra var George W Bush. Vilket direkt gjorde mig skitnervös. Och mycket riktigt. Resultatet av hans tankemöda är att det behövs mer amerikanska soldater i ”kriget mot terrorismen” och i Irak. ”Orsaken är att jag tänkt och det här ideologiska kriget kommer att vara ett tag och vi måste ha en militär som är uthållig.”, säger George. Hans bevekelsegrunder har jag lite lättare att sätta mig in i. Paradoxalt nog gör det inte det lättare för mig att förstå. Andra skriver intressant om löner, avtalsrörelsen, Bush, ”Kriget mot terrorismen” och kriget i Irak

GÄSTBLOGG: Leo de Bruin

Med anledning av Dilbas, förlåt Nishas, ABF-anekdot nedan vill jag spinna vidare på hennes eminenta observationer. Låt mej inleda med ett Einsteincitat avseende människans natur:

"Det finns, i min föreställningsvärld, bara två saker som är oändliga. Det ena är universums storlek, det andra är människans dumhet. Men jag är inte riktigt säker på det första..."

Hela Nishas anekdot är mycket talande för det rådande kaoset inom sagda debattämne. Som asiat (förtydligande: jag är adopterad från Sydkorea och blev utkickad när jag var 14 månader) kan jag lätt identifiera mej med tanken om "folks" bristande identifieringsförmåga avseende människor med icke-blond hårfärg. Jag kan inte minnas alla inte hur många gånger (inträffade senast i lördags) jag har fått förneka att jag:
1. Inte kan karate, judo eller liknande österländska rörelsescheman.
2. Inte vet vem "Chang" i Kina är (eller vem "Nguyen" i Vietnam är för den delen med).
3. Inte kunde äta med pinnar innan jag kunde gå.

Tilläggas kan att jag inte heller äter "Fyla små 'lättöl'" varje dag.

Ovanstående noteringar har iofs ingenting direkt att göra med Dilsas öh...Nishas öden och förehavanden på ABF. I stället vill jag med sagda egna erfarenheter exemplifiera att hon inte är ensam över att förvånas av folks bristande mentala kapacitet. Med andra ord, jag är starkt benägen att hålla med den gode Albert i det andra fallet.

Notera att frågorna jag fick/brukar få om karate (Kina), judo (Japan), Chang (också Kina), Nguyen (Vietnam) handlar om länder som jag inte kommer ifrån eller än mindre ens har varit i. Fan. Jag råkar vara född i Korea men har de facto bott 96 procent av min livstid här i Sverige. I de flesta hänseenden är jag svenskare än vår "språkbegåvade" halvblatte till drottning. I telefon är jag typ Anders/Peter/Arne som gillar Noice, semlor och julmust. IRL är jag enbart "Asian by Accident" (men jag är barnsligt förtjust i sötsur sås).

Frågan uppstår alltså "Kan man vara både svenne och blatte?" Ja, jag tror och hoppas att jag är det. I min värld kallar jag det för kulturell schizofreni men i kontrollerad form, dvs jag glider inte ut eller in i respektive roll helt godtyckligt eller slumpmartat. För mej och min omgivning är det inget problem och de som påpekar det gör det troligen inte av ondo utan enbart för att de lider av etno-kulturell Tourette.

Jag har faktiskt bott längre i Holland (som universitetstudent) än i Korea men inte fan har jag utvecklat en fetisch för skridskoåkning eller goudaost för det – möjligen för Heineken. Att fråga mej, pga mina sneda ögon och svarta hårfärg, om "hur det är i Korea" är ju som att fråga en brunhårig svenne (som troligen är troligen av vallonsk, germansk eller slavisk härkomst) om vad han tycker om belgiska väderkvarnars design eller hur vilket tyrolerband man bäst identifierar sig med.

Låt mej avsluta med ett karakteristiskt replikskifte som ofta sker i samband med frågan "om var (egentligen) jag kommer ifrån". Dylika replikskiften sker i samband med mingel eller andra ytligt nya bekantskaper. Har även inträffat i nattköer till grillen eller McDonald's.

- Jaha, var kommer du ifrån då? (en de facto relevant fråga – jag tar aldrig illa upp)
- Du menar var jag är född? Korea. Sydkorea, från Nordkorea kommer ingen ut, hahaha. Annars är det Västerhaninge.
- ...öh, Korea? Jaha. Hur är det det där då?
- Ingen aning, jag har aldrig varit där. Det närmaste jag har varit är Beirut.
- Nähä, sägs med en förvånad blick. Så du vet inte hur det är där?
- Nej, vill du verkligen veta så besök http://edition.cnn.com/ASIA/

Tillägg: i Norrland verkar folk bli mer irriterade över att jag kommer från Stockholm än pga min invardrarskap. Intressant värdering.

Det verkar mao som om den gode Albert inte bara hade rätt om relativitetens natur – han hade även rätt om människans natur.

/Leo de Bruin

Töväder och mental istid

Alliansen presenterade igår ett utspel inom miljöområdet. I en gemensam DN Debatt-artikel utlovade statsminister Fredrik ­Reinfeldt och ­miljöminister Andreas Carlgren att regeringen nu avser att flytta fram positionerna och höja ambitionen inom miljöpolitiken. ”Vi vill att Sverige ska ta ledningen både vad det gäller vad vi gör här hemma och internationellt.” Mycket lovvärt. Och inte en dag för sent. Miljöområdet har ju hittills varit en vit fläck på alliansens politiska karta. Töväder på gång kanske?

Fokus i artikeln låg på klimatförändringar och växthusgaser. Reinfeldt och Carlgren klargjorde i sin artikel att de fram till år 2020 ”…har för avsikt att med god ­marginal uppfylla den förra svenska regeringens ­ambition att minska ­utsläppen i Sverige med 25 procent.” Bra, och faktiskt storsint att de nämner den tidigare socialdemokratiska regeringens insatser på området. Även Stefan Edman, ordförande för Oljekommissionen, verkade glatt överraskad och berömde regeringens utspel i dagens P1-morgon.

Sen är det ju så att det är lätt att snacka. Men jag hoppas verkligen att utspelet blir till något mer än bara ytterligare ett i raden. Att alliansen faktiskt vågar ta de svåra beslut som behöver tas. Som till exempel att stå fast vid trängselskattens införande. Trots ett stort tryck från lokala partikamrater och närstående intressegrupper. All heder för sådant.

Men man blir ju lite orolig när det samma dag kommer ett annat utspel. Just från alliansens lokala partikamrater i Stockholm. Ett utspel som innebär en prisökning på upp till 450% för att åka kommunalt inom Stockholms län. Fortsatt mental istid hos stockholmsborgarna alltså.

Och i morse sköt Stefan Edman in sig på just detta och såg det som ett stort hot mitt i allt det positiva. Alliansens representant i studion, centerpartiets Claes Västerteg, hade inget riktigt bra svar och man kunde riktigt höra hur han skruvade på sig när han mumlade ”kommunalt självstyre”.

Tora Hansjons skriver för övrigt mycket bra och roligt om detta sista utspel på sin blogg ”Att leva med en DJ”.

Andra skriver intressant om alliansen, miljö, växthusgaser och kollektivtrafik

Ideologisk inflation – statlig realisation

Jag är principiellt inte mot utförsäljningar av idag allmänt ägda tillgångar. Finns det verksamheter eller värden som kan säljas av på ett sådant sätt att vi som medborgare i slutändan tjänar samhällsekonomiskt på det, sälj. Tjänar vi inte på det, behåll. Problemet är att jag i specifika fall, som de allra flesta medborgare misstänker jag, har svårt att veta vilket ben jag ska stå på. Jag har helt enkelt i de flesta fall inte kunskapen att avgöra när en försäljning är smart eller när den är osmart. Jag behöver helt enkelt konsumentupplysas. Som idag, i SvD/E24.

Där kardinalsågar Fredrik Braconier Stockholm Stads försäljning av Birka Energi som ägde rum för några år sedan. I en elegant analys lyfter han upp denna affär, visar på hur elmarknaden fungerar och varför en utförsäljning aldrig borde ha ägt rum. ”Kommunernas utförsäljningar till Fortum och Eon av dessa naturtillgångar har varit katastrofala affärer för medborgarna”, är en av hans slutsatser. Bakgrunden till denna hårda dom är att Birka Energi ägde vattenkraft och vattenkraft är en vinstmaskin. ”Anläggningarna är amorterade. Vattnet är gratis. Produktionskostnaden är närmare noll. Det blir ren vinst när elpriset stiger. Inte bara ett år utan alla år så länge det kommer nederbörd från ovan.” skriver Braconier. Hans slutsats är att ”Svenska elkunder får alltså år efter år nöjet att berika våra grannstater när vi använder el från egen vattenkraft”. Detta då den finska staten har majoritet i Fortum, medan Eon Sverige till 45 procent ägs av helstatliga norska Statkraft. ”Twisten” i artikeln är ideologisk. För det var enligt Braconier ideologiska skäl som stod bakom försäljningen. Det och ingenting annat. Han visar på att de ideologiska principerna var viktigare än den samhällsekonomiska nyttan. Svart på vitt. Birka Energi (och andra allmänt ägda tillgångar) passade inte in i den då borgerliga stadshusmajoritetens ideologiska idealbild.

I ljuset av att dagens borgerliga allianser (både på kommunal och statlig nivå) nu på allvar börjar duka upp loppisbordet med allehanda allmänt ägda tillgångar till försäljning är denna artikel extra intressant och jag vill jag ha fler analyser av denna typ. Och förstå mig rätt nu, för det här är viktigt! Jag menar inte analyser som rutinmässigt stämplar utförsäljningar av allmänt ägda tillgångar som rakt igenom ideologiska eller ekonomiskt oansvariga. Jag tror nämligen inte att till exempel Vin & Sprit gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Samtidigt tror jag att SBAB gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Det kanske är så att det är precis tvärt om. En enkel väg ut ur detta dilemma är ju naturligtvis att inta en (i vissa ögons) ideologiskt renlärig ståndpunkt och hävda att allt statligt är bra, men då faller jag ju i samma fälla som Carl Cederschiöld och gänget som sålde av Birka Energi med förlust. Om en ideologi ska vara något värd något måste den också ju fungera något sånär i praktiken också.

Jag behöver alltså konsumentupplysas! Precis på det sätt som Fredrik Braconier gör idag. Men Fredrik (och ni andra ekonomi- och samhällsreportrar), pleeeze, den här gången kan ni väl göra det innan utförsäljningarna är ett fullbordat faktum!?

Pingat på intressant