18 december 2006

Ideologisk inflation – statlig realisation

Jag är principiellt inte mot utförsäljningar av idag allmänt ägda tillgångar. Finns det verksamheter eller värden som kan säljas av på ett sådant sätt att vi som medborgare i slutändan tjänar samhällsekonomiskt på det, sälj. Tjänar vi inte på det, behåll. Problemet är att jag i specifika fall, som de allra flesta medborgare misstänker jag, har svårt att veta vilket ben jag ska stå på. Jag har helt enkelt i de flesta fall inte kunskapen att avgöra när en försäljning är smart eller när den är osmart. Jag behöver helt enkelt konsumentupplysas. Som idag, i SvD/E24.

Där kardinalsågar Fredrik Braconier Stockholm Stads försäljning av Birka Energi som ägde rum för några år sedan. I en elegant analys lyfter han upp denna affär, visar på hur elmarknaden fungerar och varför en utförsäljning aldrig borde ha ägt rum. ”Kommunernas utförsäljningar till Fortum och Eon av dessa naturtillgångar har varit katastrofala affärer för medborgarna”, är en av hans slutsatser. Bakgrunden till denna hårda dom är att Birka Energi ägde vattenkraft och vattenkraft är en vinstmaskin. ”Anläggningarna är amorterade. Vattnet är gratis. Produktionskostnaden är närmare noll. Det blir ren vinst när elpriset stiger. Inte bara ett år utan alla år så länge det kommer nederbörd från ovan.” skriver Braconier. Hans slutsats är att ”Svenska elkunder får alltså år efter år nöjet att berika våra grannstater när vi använder el från egen vattenkraft”. Detta då den finska staten har majoritet i Fortum, medan Eon Sverige till 45 procent ägs av helstatliga norska Statkraft. ”Twisten” i artikeln är ideologisk. För det var enligt Braconier ideologiska skäl som stod bakom försäljningen. Det och ingenting annat. Han visar på att de ideologiska principerna var viktigare än den samhällsekonomiska nyttan. Svart på vitt. Birka Energi (och andra allmänt ägda tillgångar) passade inte in i den då borgerliga stadshusmajoritetens ideologiska idealbild.

I ljuset av att dagens borgerliga allianser (både på kommunal och statlig nivå) nu på allvar börjar duka upp loppisbordet med allehanda allmänt ägda tillgångar till försäljning är denna artikel extra intressant och jag vill jag ha fler analyser av denna typ. Och förstå mig rätt nu, för det här är viktigt! Jag menar inte analyser som rutinmässigt stämplar utförsäljningar av allmänt ägda tillgångar som rakt igenom ideologiska eller ekonomiskt oansvariga. Jag tror nämligen inte att till exempel Vin & Sprit gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Samtidigt tror jag att SBAB gör bäst samhällsnytta i statlig ägo. Men jag vet inte. Det kanske är så att det är precis tvärt om. En enkel väg ut ur detta dilemma är ju naturligtvis att inta en (i vissa ögons) ideologiskt renlärig ståndpunkt och hävda att allt statligt är bra, men då faller jag ju i samma fälla som Carl Cederschiöld och gänget som sålde av Birka Energi med förlust. Om en ideologi ska vara något värd något måste den också ju fungera något sånär i praktiken också.

Jag behöver alltså konsumentupplysas! Precis på det sätt som Fredrik Braconier gör idag. Men Fredrik (och ni andra ekonomi- och samhällsreportrar), pleeeze, den här gången kan ni väl göra det innan utförsäljningarna är ett fullbordat faktum!?

Pingat på intressant

Inga kommentarer: