Varför har jag blivit en sådan konsumist?

Jag är besatt av att konsumera. Köpa köpa köpa! Det är helt sjukt, jag känner knappt igen mig själv. Varför har jag blivit sådan? Kan någon hjälpa mig med ett svar??

Min nuvarande arbetsplats ligger i ett shoppingcenter. Varje dag när jag går utmed den förbannade gången med affärer tänker jag: ”Hm, behöver jag något? Kan jag handla något?”

Varje affär jag går in i äntrar jag med attityden: ”Här kanske jag kan hitta något.” Något, bara vad som helst! Tur för ekonomin slutar det oftast med att jag inte handlar. Ändå fingrar jag på massor med saker som jag inte behöver, men som jag ändå kan tänka mig att slänga pengar på. Bara för en högst tillfällig tillfredsställelse!

Värst är all kosmetika och alla skönhetsprodukter. De är små, i många fall billiga och det finns alltid användning för dem (i alla fall EN gång, innan de hamnar i samma hög som resten av ögonskuggorna och krämerna). Reklamen är förrädisk, man vill ju vara lika snygg som de där brudarna! Fast man vet att man inte blir det av produkterna låter man sig luras.

Usch, nej, dags att fly konsumtionssamhället och flytta till en öde söderhavsö!