Jag promenerar till jobbet med Anna i lurarna. Världen brusar vid sidan av, i en Anna-dimma. Bussen dundrar förbi, bilar svischar, skor klapprar och jag hör allt genom Annas röst. "I never come around..."
Hennes musik är så oförutsägbar. Helt fantastisk.
Jag har blivit beroende av Anna Ternheim. Alltså sitter jag här framför datorn, med Anna i öronen, och i lagom melankolisk sinnesstämning funderar över Partiet. (Krister ligger i soffan och tittar på Från koja till slott, om någon undrade...)
Tidigare i dag diskuterade jag och några till hur socialdemokraterna har hanterat sin eftervalsdebatt. Maryam var med, hon har också länkat till diskussionen, om någon vill lyssna på den. De andra som var med var Morgan Johansson, Paggan och Jan O.
Vi var alla ense - det socialdemokratiska partiet behöver ta rejäla tag för att komma igen. Det räcker inte med att byta partiledare. Fler personer i ledningen måste ompröva sina positioner, men framför allt måste politiken omprövas. Jag blev förvånad och rätt så uppfriskad över den frispråkighet som ljöd ur radions P1. Varför fanns inte den debatten UNDER valrörelsen? Det hade vi behövt; ett levande parti, där alla vågar debattera friskt, inte bara underställa sig de centralt bestämda talepunkterna.
Via Johanna fick jag i dag syn på en debattartikel i GP skriven av förra s-kommunalrådet Kerstin Alnebratt. Hon är, liksom många andra, kritisk till den brist på insikt som Pär Nuder visade i lördagsintervjun förra helgen. Så smått börjar den interna debatten ta fart. Men farten måste öka inför partikongressen! Även om namnfrågan är viktig, kan det inte enbart handla om vilken kvinna som är bäst lämpad för jobbet.
Morgan Johansson är den ende som har tagit bladet ur mun och sagt vem han vill se som partiledare. "Hon är bäst", sa han om sin kandidat Carin Jämtin. Skönt att någon vågar bestämma sig och säga det högt. Men som sagt - det behöver också handla om politik.
"Today is a good day", som Anna berättar för min i hörlurarna just nu. Socialdemokraterna kan komma igen.
Jag får mejl av Johanna. Hon undrar vart vi tog vägen, jag och Krister. Jag svarar: I prestationsångestens dimma. Det är jobbigt att hålla efter en blogg. Det är jobbigt att ha till yrke tänka-skriva och samtidigt orka tänka-skriva på andra ställen än där man måste (ledarsidan!).
Ska fundera på detta med blogg. Kanske dags att lägga ner? Tror inte vi har så många läsare kvar dessutom.
Enligt Expressen tyckte 35% av tittarna att Göran Persson gjorde sämst ifrån sig i gårdagens debatt. Men liksom Göran Persson fäster jag inte någon vikt vid de mätningar, denna eller andra, som görs efter debatterna i tv. Jag har egna ögon att se med.
Helt klart mest under isen var Lars Leijonborg. Eller Riddaren av den Sorgliga Skepnaden som någon kallade honom. Jag fick känslan av att han satt och formulerade sitt avskedstal som folkpartiledare snarare än att fokusera på debatten. Nä, Göran Persson var inte sämst. Däremot stod han för kvällens största och mest allvarliga tystnad. Den när han inte ens försökte ta sig in i diskussionen om integrationsfrågor. Skäms Göran!
Den andra Göran, Göran Hägglund, gör mig något splittrad. Å ena sidan fortsätter jag att starkt ogilla hans och kd:s politik, men å andra sidan kan jag inte låta bli att gilla karln. Han är en av de få som faktisk känns äkta på riktigt. Och igår tog han en klar andraplats.
Ohotad etta var dock Maria Wetterstrand. Hon körde över samtliga både vad gäller argumentation och engagemang. Tjejen såg ut att gå speed. You go girl!
I älsklingsfilmen "Pretty woman" med älsklingen Julia Roberts finns det två parallella historier. Den ena fattar man direkt: Man möter kvinna, man och kvinna blir kära. Lite intrikat är det, eftersom kvinnan är hora och mannen rik snubbe.
Den andra historien har jag inte riktigt fattat tidigare, nämligen den om vad den rike snubben egentligen sysslar med. Han framställs liksom som ond, men som sagt har jag inte riktigt förstått varför.
Tack vare riskkapitalbolaget Cevian Capital och dess ägare Christer Gardell har jag nu hajat. Äntligen!
Cevian är alltså det bolag som vill köpa (penga)feta företaget Volvo, troligtvis för att Christer Gardell ska kunna tömma pengarna i kassakistan, stycka upp företaget Volvo och sälja delarna till högstbjudande. Gardell blir rik på kuppen, Volvo och arbetarna fattiga. Den rike mannen som horan träffar i filmen "Pretty woman" ägnar alltså sitt liv åt detta. Därför är han ond.
Som alltid i filmer slutar det förstås lyckligt. Han blir kär i horan, kärleken gör honom till en god människa, han lägger ner planerna på att köpa en gammal mans livsverk och stycka upp som ena rövarkapitalisten och alla är glada.
Ergo: Christer Gardell verkar behöva mer kärlek.
En upprörd läsare ringde och skrek. Han tyckte vi borde vara argare på sossarna än på folkpartiet.
Fragment ur hans harang som jag uppfattade: Den där sosseeliten ska minsann inte komma undan med något hemligt nätverk, varför ska de ha lösenord för, om ni nu blev så upprörda över den där elitlistan varför blir ni inte upprörda när sossarna är precis likadana med sina hemliga listor va va va, ska partier över huvudtaget ha hemliga dokument, det är ju precis samma sak som med elitlistan, ni jäkla idiotjournalister förstår ju ingenting!!!
I vanliga fall håller jag tyst, tackar för samtalet och lägger lugnt på luren. I dag fick jag nog. Han visste uppenbarligen inte ett smack om politik eller Internet för den delen. Därför fick han tillbaka denna salva innan vi båda slängde på:
”Nu blandar du verkligen ihop äpplen och päron och jag måste faktiskt gå nu men nästa gång du ringer hit och skriker ’idiot’ till mig kan du väl åtminstone läsa på!?!?”
Så här sex dagar innan valet har jag hunnit med att lyssna och se på en mängd intervjuer, utfrågningar, debatter och ”dueller”. Tyvärr tvingas jag konstatera att flera av landets prominenta politiska journalister (i etermedia) måste få underkänt för sina insatser.
Det som retat upp mig är att samtliga ledande politiska företrädare, Göran Persson inkluderad, har getts alldeles för stort utrymme att leverera det de själva vill leverera. När de har fattats svar eller varit ovilliga att förtydliga har de alltför lätt kunnat glida undan. Och när de kommit med påståenden som är lätt svävande eller direkt felaktiga har de inte sällan tillåtits stå oemotsagda.
Jag vet inte om denna ”snällism” från de politiska journalisternas sida beror på att de blivit för mycket polare med de politiska ledarna, att de är dåligt pålästa eller om det helt enkelt bara ska vara så. Jag gillar det i varje fall inte.
Min sista förhoppning är nu att hårdingen Jan Guillou och hans vapendragare Göran Rosenberg i veckan vågar följa upp sina frågor något mer aggressivt än vad deras kollegor hittills gjort. För att få en lektion i hur det kan gå till vill jag tipsa dem om att lyssna på Annika Lantz intervju med till exempel Fredrik Reinfeldt. För flamsigt? Kanske. Försåtligt? Definitivt. Upplysande? Mycket.
Annika Lantz skulle jag förövrigt gärna se som ledande utfrågare i SVT nästa val. Mats Knutsson kan få bisitta, men bara om han lovar att snäppa upp sig ordentligt.
Jag skrev redan för tre månader sedan att Birgitta Ohlsson borde bli partiledare för folkpartiet. Nu har min kollega i TV4:s fredagspanel, Viggo Cavling, hakat på. I sin senaste ledare i tidningen Resumé kräver han Lars Leijonborgs avgång och föreslår Birgitta Ohlsson som ny partiledare.
Det är nu hon har sin chans. Den 18 september, alltså dagen efter valet, måste Birgitta ta mod till sig, göra en kupp á la Tove Lifvendahl och rensa partitoppen på dem som har gjort folkpartiet till något oigenkännligt. Den största hjärnan bakom förvandlingen, förre partisekreteraren Johan Jakobsson, är redan undanröjd.
Birgitta Ohlsson står för det folkpartiet en gång var – sanna socialliberaler – och har inte dragit sig för att kritisera partiledningens politik det senaste året. Birgitta, you can do it!
Två dagar efter trängselförsökets början gjorde jag ett inlägg om den låga nivån på nej-sidans debatteknik. Det vill säga att skrämma Stockholms invånare med att allt skulle gå åt helvete i och med försökets införande. Slutklämmen i inlägget var att skrämselprofetior sällan eller aldrig infrias. Vilket naturligtvis visade sig stämma även i detta fall. Men skam den som ger sig.
Ett av de mest oförblommerade exempel på skrämselpropaganda jag läst i en ”debattartikel”, någonsin, hittade jag i Stockholm Citys tisdags-upplaga (5 september). Berndt Sehlstedt, Motormännens kampanjledare Nej till trängselskatt, gör där bland annat ett antal påståenden om vad som kommer att hända om trängselskatt införs i Stockholm:
10–20 kronor kommer snart att bli både det dubbla och tredubbla. Antalet betalstationer under försöket ska också betraktas som en ren snällvariant. Tänker man sig rösta ja till biltullar röstar man också för fler betalstationer. För att rensa rent i Stockholms innerstad kommer det att sättas upp stadsdelstullar innanför försöksperiodens yttre betalstationer.”Detta har antytts från politiskt håll” anger han som sin säkra källa för att understryka dessa påståenden.
Det finns olika uppfattningar om det ekonomiska utfallet av försöken med trängselskatter. Vad tycker du? Skall trängselskatter införas permanent i Stockholm även om projektet går med förlust därför att kostnaderna blir större än de avgifter som bilisterna betalar?
Jag vet ju att de flesta som beställer opinionsundersökningar i egen sak gör det enligt principen, att som man ropar får man svar. Det ovanliga i detta fall är att Berndt Sehlstedt och Motormännen, till skillnad från de flesta andra, redovisar det helt öppet och skamlöst.
Jag vill därför tacka Berndt Sehlstedt för att han på detta ärliga sätt redovisar för att han och Motormännen är beredda att ljuga och förvränga opinionen för att vinna folkomröstningen den 17 september.
Sossen Urban Lindstedt har äntligen gjort den lista jag har längtat efter så länge! Både att läsa andra sossars, men också outa mina egna andrahandsval. Så. Om jag inte fick rösta på sossarna skulle jag rösta så här:
1. Miljöpartiet. Innerst inne är jag en miljömupp och jag är glad att mp har lyckats puffa på sossarna åt det grönare hållet. Men mp:s EU-politik, friskolevurm och medborgarlön är jag mycket skeptisk till. Dessutom är de för vårdnadsbidrag! Men också delad föräldaförsäkring...
2. Feministiskt initiativ. Jag är också feminist och med sorg i hjärtat kan jag konstatera att sossarna inte har prioriterat jämställdhetsfrågorna som de borde (bara det faktum att regeringen har bajsat på den delade föräldraförsäkringen...). Fi borde prata mer jämställdhet i vardagen och mindre teori och maktordningar.
3. Vänsterpartiet. Jag har trots allt hjärtat till vänster och därför kommer v ovanför de borgerliga partierna på min lista. Min mamma är vänsterpartist och vi har alltid hetsiga diskussioner om utrikespolitiken. Ibland tycker jag att vänstern har rätt dock.
4. Folkpartiet. Så som det var förut, socialliberalt, befann sig folkpartiet en gång tvåa på min lista. Jag hoppas att venstre-närmandet får ett slut och att Birgitta Ohlsson blir partiledare snart!
5. Centerpartiet. Den gröna profilen ger c ett litet plus här. Stort minus dock att de har släppt den profilen i och med alliansbygget. Mådan har lagt alla sina ägg i en korg, hon måste avgå innan det någonsin kan bli tal om s+c-samarbete igen.
6. Moderaterna. Jag gillar väldigt lite med moderaterna, men det finns en anledning till att de inte hamnar sist…
7. Kristdemokraterna. Kd:s familjepolitik gör att de hamnar sist, även om de har sympatiska åsikter i exempelvis biståndspolitiken. Bara tanken på vårdnadsbidrag, sänkt abortgräns, anti-hbt-politik och inga pappamånader får mig att rysa. Brr…
I går blev jag och min vän Nina Unesi ihopblandade än en gång (någon trodde att Nina var jag). Vi har blivit det några gånger. Två Södertäljetjejer med svart hår, långa näsor, assyriska/syrianska föräldrar och vassa pennor. Det är inte lätt...
Vi har som sagt förväxlats med varandra några gånger, men inte alls lika många gånger som Maryam och Mariam. För mig och Nina är det fortfarande en rolig grej, vi skrattar, fnissar och undrar om vi verkligen är så lika eller om människor som möter oss bara inte är uppmärksamma nog.
Sammanhanget som vi blev ihopblandade på i går kväll var en fin middag. Ungefär 18 av de 25 deltagarna var vita män i 50-årsåldern. Handen på hjärtat? Jag hade enormt svårt att se skillnad på dem.
Håkan Flemström har inte hört av sig sen jag skrev bloggen här nedanför. Trots att jag har skrivit flera ledare om de där jäkla "invandrarna"! Skrämde jag iväg honom tro?
Håkan Flemström är en sjuk människa som jag nu har förstått inte bara jagar mig utan typ alla blattar jag känner som är offentliga. Han har skrivit till mig i några års tid, sedan jag var redaktör för Tvärdrag. Hur fan kan en gammal isolerad psykopat från Uppsala ha koll på den obskyra lilla tidskriften Tvärdrag!? Gubben har stenkoll, är slutsatsen.
Dessutom terrar han Nalin, Nuri, Carlos, Zanyar och många många fler. Kan tänka mig att bland annat dessa finns på hans lista (men jag vet inte, hör gärna av er!):
Dilsa, Jonas Hassen, Sakine, Nima, Mohammed O, Johannes A, Mariam, Maryam, Joe, Ibbe, Ardalan, Devrim, Mona S, Jens O, Kurdo, Luciano, Nina U.
*puh* Det var de jag kunde rapa ur mig på rak arm.
Fick i dag reda på att jag är citerad i en artikel i den tyska tidningen Die Welt, publicerad den 25 april. Artikeln handlar om "Sverige efter karikatyrstriden" och om de svenska muslimernas villkor. Gringos Zanyar Adami, S-kvinnors Nalin Pekgul och Malmömoskéns chef Bejzat Becirov är också citerade.
Nu undrar ni hur jag upptäckte denna artikel i en tysk tidning som jag aldrig läser. En assyrisk kille bosatt i Örebro, som tidigare har bott i Tyskland, fick genom sin e-prenumeration på Die Welt syn på texten. Han reagerade på det faktum att artikeln ger sken av att jag är muslim. Det står inte uttryckligen i artikeln att jag ÄR muslim, men ingressen lyder ungefär "svenska muslimer diskuterar sin framtid". För att försäkra sig om att han hade uppfattat saken rätt ringde Örebrokillen sin systerdotter i Tyskland och hon bekräftade hans "farhågor" – den som läser texten får helt klart intrycket att jag är muslim. Nu har ett gäng assyrier bosatta i Österrike och Tyskland mejlat Die Welt och påtalat detta "misstag". Detta ringde han mig för att berätta och vi fick oss båda ett gott skratt.
Jag tänker sällan på människor i termer av "kristna" eller "muslimer" och i det här sammanhanget var vi ju alla med i artikeln som journalister, skribenter eller politiker. Så om jag hade läst artikeln innan samtalet från Örebro hade jag nog inte reagerat på just det som mina vänner i Europa har reagerat på. Men även om jag inte tycker att deras reaktion är befogad, så förstår jag den. Kristenheten är oerhört viktig för de flesta assyrier och det har jag tidigare skrivit om på Aftonbladets ledarsida. Jag tycker också att det är intressant att Die Welt utgår från att jag är muslim för att jag diskuterar muslimers villkor i Sverige och har ett blattenamn.
På tal om att vara muslim eller inte. Ett av mina största fans i mejlboxen är Håkan Flemström, som har varit lärare i Uppsala i 20 år. Varje gång jag skriver dimper det ner ett mejl med utsvävningar om snyltgästen NB och hennes muslimfränder som planerar att ta över Sverige. Snyltgästen och psykopaten Besara ska ta sitt pick och pack och flytta till det muslimska land hon kommer ifrån om hon inte är nöjd över hur Sverige ser ut. Och så vidare. I VERSALER DESSUTOM OCH MED HUNDRA UTROPSTECKEN!!!
När ovan nämnda krönika publicerades, där det framgår att jag inte är muslim utan kristen (typ) fick han sig en knäpp. Citat Håkan Flemström: "Kanske är det själen som andra kallar Gud (eller allah,men det vågar inte snyltgäst nb skriva för då blir det fart på medeltidsmuslimerna som i muhammed-teckningarna)................ Jaså snyltgäst nb är kristen eller agnostiker... Det spelar ingen roll.......... Nu har jag fått NOG av snyltgäst nb och hela muslimkonkarongen och det bildade svenska folket också..............."
Kanske dags för Håkan Flemström att flytta?
PS. På söndag kan den morgonpigga lyssna på mig i Godmorgon världens nyhetspanel. Kvart i tio på P1.
I går hittade vi en sista minuten-resa till Rhodos! Så nu drar vi till Greklands stränder om några timmar. Efter en förlorad Florida-resa och en veckas kamp mot influensa , känns det wunderbar!
Ses om vecka!
Jag har tidigare skrivit om min vän Nuri, frilansjournalist och dokumentärfilmare. I går kväll vann hans dokumentär om Assyriska i Beverly Hills Film Festival! Kategorin han vann i är "Årets film alla kategorier". Här och här finns mer att läsa, förhoppningsvis uppdateras också den officiella festivalsidan snart.
Stort grattis, Nuri!
Det blev ingen Florida-resa. Vi båda är jättesjuka och insåg sent i går kväll att det inte var någon idé att sätta sig på ett flyg i tio timmar för att komma fram halvdöda.
Det gör lite ont att veta att vi just nu hade kunnat ligga på Miami beach och njuta av solen. Aj...
I stället sunkar vi runt hemma i rena misären, hostar, snörvlar och trängs på toaletten. Skittråkigt!
Glad påsk.
I morgon bitti klockan tio kan den som är pigg höra mig kraxa (enormt förkyld) i P1:s program Godmorgon, världen!. Klockan strax efter tio sitter jag i nyhetspanelen med Carl Rudbeck och Göran Greider och avhandlar ämnena "Kommer valrörelsen handla mer om 'affärer' än om politik?" och "Har regeringen lagt en valvinnarbudget?". Bland annat. Vi ska också prata om JämO:s förslag att bojkotta fotbolls-VM och det faktum att moddarna inte har några utrikes födda på valbar plats på sina riksdagslistor.
Vi hörs i morgon bitti!
Två bloggar på raken. Men okej. Nathalie Sundesten Landin (kan inte länka från jobbdatorn) har ställt ett antal frågor till mig, så jag svarar.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
”Ett brott är dramatisk händelse som i sin…”
Ur ”Släpp fångarna loss” av Mattias Hagberg.
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Den jättefula kontorslampan som sitter fast i mitt skrivbord.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Snuttar ur en film som heter ”Blow”, med Johnny Depp i huvudrollen (i går kväll).
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Gissning: 19.15 Rätt: 19.00
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Väntar på att Rapport ska börja, så att jag kan gå hem när det är slut.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jag gick till jobbet hemifrån, via kiosken på Gullmarsplan där jag plockade upp Lonely Planet Guide Florida som vi har beställt.
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Alla bloggar som jag länkar till, i bokstavsordning.
8. Vad har du på dig?
Ljusblå sneakers, svarta jeans, turkos collegetröja och genomskinliga linser.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Jag drömmer alltid! Men jag minns inte vad det var i natt. Säkert något hemskt, det brukar det vara.
10. När skrattade du senast?
På vårt möte här på jobbet klockan fyra i eftermiddags. Då undrade jag om Anna Sjödin kommer gå ut på krogen och fira om hon inte blir åtalad, varpå hela ledarredaktionsskaran brast ut i skratt. Rått. Taskigt. Jag erkänner. Förlåt, Anna.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Överbelamrade bokhyllor och två anslagstavlor.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja, när jag gick till jobbet häromdagen såg jag en tjej vurpa rejält, jag var ungefär 50 meter från henne. Det första hon gör när hon ligger där på gruset, alldeles blodig, är att ta fram en spegel och titta sig i den! (När jag hade sprungit fram, hjälpt henne upp och torkat bort blod kom den naturliga förklaringen: Hon hade slagit i tänderna och ville kolla att de var hela.)
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rolig!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Passion of the Christ. Det var den uslaste filmen jag någonsin har sett!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En lägenhet med stort badrum och stora garderober till alla mina kläder och skor. Och en sommarstuga med egen brygga.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag har egentligen bara en framtand. Med hjälp av tandställning och porslin har tandläkarna lyckats ge sken av att jag har två. Men icke!
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Könsrollerna (det är män som krigar, hatar och skapar förödelse).
18. Tycker du om att dansa?
JA!
19. George Bush?
Urk.
20. Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka... Vad får hon heta?
Inana
21. Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han få heta?
Hm…vet inte. Siktar på att det blir en flicka.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Absolut. Krister försöker få mig att flytta till Australien, vi får se när/om det blir av.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
”Jag är människans skapelse, du var klok som inte trodde på mig i jordelivet.”
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Helena Markstedt, Helle Klein, Bogdan och Sakine Madon (kan fortfarande inte länka från jobbdatorn…)
...på vår blogg. Inga ursäkter finns egentligen.
Nu sitter jag och jobbar kväll. Snörvlar och hostar och hör knappt något, fett lock i öronen. På tisdag åker vi till Florida på två veckors semester. Ska bli sååå skönt! Jag ska tänka på alla er som sitter här hemma och läser bloggar i kylan, medan jag ligger på stranden och blir brun.
I morgon finns min första fredagskrönika att läsa på Aftonbladets ledarsida. Köp! Fredagskrönikan är lite annorlunda än krönikorna de andra veckodagarna. Framför allt är bilden mycket större... Jag skriver om mäns våld mot kvinnor och om feministiskt initiativ. Passar också på att sparka lite på Reinfeldt.
På söndag gör jag också debut i Gomorron världens panel. Hoppas jag låter bättre än jag gör nu och jag inte hostar mitt i en viktig debatt med Carl Rudbeck och Göran Greider. Mardröm!
Försöker skriva något innan vi drar till värmen på South beach.
