24 november 2006

En månad – och en evighet – till jul


Idag är det bara en månad till jul. Fröjdens tid. Men varken julen eller fröjden känns särskilt nära. Befinner mig i Gulu. distriktshuvudstad för distriktet Gulu i norra Uganda. Och garnisonsstad för Ugandas 4:e armékår. Och tillflyktsort för norra Ugandas befolkning, undan den messianska rebelledaren Joseph Kony, hans Lord’s Resistance Army (LRA) och dess fruktansvärda härjningar.

Jag och kollegan Jesper är här främst för att möta vår samarbetsorganisation HURIFO – Human Rights in Focus (mer om det senare). Ugandas 4:e armékår är här främst för att skydda distriktet Gulus befolkning från LRA. Men vi får berättat för oss att den 4:e armékåren inte ligger LRA efter i att ha begått upprepade övergrepp. Och det sammanfattar på något sätt situationen för Gulus befolkning de senaste 20 åren. Flykt från LRA, från sina hem, sitt land och levebröd, till 57 läger. För att där bli trakasserade och utsatta för ytterligare övergrepp. 600 000 personer, drygt. Och det bara runt Gulu. Cirka 140 läger, och gud vet hur många människor, till i tre ytterligare nordliga distrikt.

Få har under dessa 20 år vågat sig tillbaka till sina hem och odlingar ens vid enstaka tillfällen. När det var som värst eskorterades barnen från de olika lägren in till staden Gulu nattetid. Armén kunde inte hindra LRA från att göra rajder in i lägren och kidnappa barnen. Främsta syftet bakom kidnappningarna – sexslavar och nya rekryter. För det är i mångt och mycket genom dessa kidnappningar LRA har byggt och bevarat sin rebellarmés styrka. Minst 25 000 sammanlagt. Dessa Gulus barn har sedan tvingats döda och kidnappa andra barn av Gulu. Begreppet ”ond cirkel” räcker knappt till.

Men jag ljög en aning i början. För fröjden känns lite närvarande ändå (inte julfröjden, det är sol och 27 grader). Den svarta bild jag har gett är sann men är för tillfället, och till vissa delar, satt på paus. Fredssamtal pågår mellan LRA och Ugandas stat. Just nu sitter de och samtalar i Juba i södra Sudan. Staden Gulu beskrivs som något av en ”boom town”, även om det är svårt att se det. Människorna i lägren har nu vågat sig ut till sina landområden och börjat odla. De ser dock alltid till att vara tillbaka i lägren innan mörkret faller.

I morgon ska vi besöka ett av dessa läger. Mer om det och fredssamtalen då.

Inga kommentarer: