Skruttig eka, någon?

På sidan fyra i dagens edition av den förträffliga gratistidningen punktSE finns rubriken ”Senaste båttrenden – lägenhetskänslan”. Artikeln handlar om att de nya båtarna ska kännas som lyxlägenheter. ”Större och elegantare”, är det som gäller för den som köper båt i dessa dagar. Är det någon som är förvånad? ”Senaste båttrenden – gamla ekor” hade varit en betydligt mer intressant rubrik.

Det mesta ska ju vara större och vräkigare nu för tiden, i konsumtionens tidsålder. Jag undrar var vi hamnar till slut. Jag vet att det känns abstrakt och långt bort, jag vet att det är frestande att konsumera ihjäl sig – men ärligt talat. Var slutar detta konsumerande som kräver så mycket av jordens resurser? En god idé vore om all konsumtion betalade sina egna miljökostnader. Enkelt exempel för att visa vad jag menar: Du köper en fin trästol. Förutom kostnaderna för produktion, arbetskraft, frakt, skatter och vinst till butiken, måste du också betala vad det kostar att plantera tillbaka trädet din stol är gjord av. Något förenklat, men ni hajar principen.

När jag duschade nyss funderade jag på om ransonering av varmvatten är en väg framåt för att få människor i västvärlden att tänka på hur mycket vatten vi gör av med. Så länge det rinner ur kranen och känns gratis, kommer vi stå där i strilande hett vatten och njuta. Precis som vi kommer fortsätta köpa billiga stolar.