02 december 2006

Politik är inte Dallas

Debatten om socialdemokratins framtid på ABF-huset i går får knappt godkänt av mig. Inte bara för att jag inte är helnöjd med min egen insats, utan även för debattens form, fokus och publik. Jag var inte helt tiptop, var djävulskt nervös inför mitt eget anförande och kände att jag inte var totalfokuserad. Dåligt! Får skärpa mig nästa gång. (Jag fick i alla fall in ordet puerilt i mitt anförande, vilket renderade en del skratt. Enligt folk i publiken såg Nuder inte så road ut…)

Carl Tham, som ordnade debatten, hade bara bjudit ett antal särskilt utvalda till en början. När han två dagar innan seminariet fruktade för uppslutningen bad han oss sprida ordet och satte också in en annons i DN. Uppslutningen blev trots det inte så massiv som jag trodde. Synd, för en sådan debatt har potential att dra mer än fulla hus om man sprider ordet i tid.

Och publiken. Publiken. Var var ni unga någonstans?? Medelåldern måste ha varit runt 70 och då får debatten ofrånkomligt ett visst (grått) fokus! De två timmar som följde på våra inledningsanföranden var enormt tråkiga måste jag säga. Kanske för att jag hade skyhöga förväntningar. Kanske för att publiken var intresserad av helt andra frågor än mig.

Hur som helst handlade det i alla fall om politik och inte personer. Tur det. I dag läser jag i DN om reaktioner på Göran Perssons nya tänka-högt-nyhet, nämligen delat ledarskap för socialdemokraterna. DN var förstås på plats under debatten för att snappa upp eventuella intriger. Det fick de inte, däremot fina bilder på Mona och Pär bredvid varandra.

Jag tycker att delat ledarskap är en utmärkt idé och blir så jäkla uppretad av dessa kommentarer i DN:s artikel:

"Politik är allianser, otrohet, knivar, åt alla håll och kanter, särskilt i det egna partiet. Delat ledarskap öppnar ännu mer för det."
Widar Andersson, politisk redaktör för Folkbladet i Norrköping

"Ledarskapet blir otydligt.” Bosse Ringholm

”Det finns risk att medierna spelar ut de två mot varandra.” Morgan Johansson
Jag menar, vad ÄR det för syn på politik?? Och nu kan alla roliga typer kalla mig barnslig och pueril, men jag tror att vi är väldigt många fler som ser på politik på ett helt annat sätt än som herrarna ovan. Politik är inte Dallas-intriger på bästa sändningstid! Vaddå otydligt? Måste vi ha En Stor Ledare för att fatta? Vaddå öppnar upp för mer knivar? Vaddå spela ut mot varandra? Verkar som att ingen av de här ovan vet vad samarbete och öppenhet är.

5 kommentarer:

Peter Karlberg sa...

Gillar i synnerhet din avslutande sågning av Widar m.fl. märkliga syn på politik (om det nu är det de ger uttryck för).

Apropå den dåliga uppslutningen så undrade jag när debatten först aviserades vilka man egentligen vänder sig till en fredagseftermiddag. Det utesluter ju t.ex. oss som arbetar dagtid.

Anita Pospisil sa...

Just det, vi som arbetar är oftast under 65 år. Jag tog ledigt från jobbet och måste därför åka dit nu (söndag) för att ta igen 3-4 timmars arbetstid. För övrigt tyckte jag det var en hel del av intresse! Debatten var ganska belysande för hur vi har det i partiet. Och att många hett önskar ett öppnare parti.

Lars Arell sa...

Jag kanske hade lägre förväntningar än du, men jag tyckte det sades en del intressant. Det var egentligen bara Bosse Ringholm som drog ned nivån riktigt med sina funderingar om "trender".

Nisha Besara sa...

Peter, de särskilt bjudna som seminariet först vände sig till gissar jag tillhör någon av följande tre kategorier: heltidspolitiker, journalister, pensionärer.

Anita, häftigt att du tar ledigt för att delta på en partidiskussion! :)

Lars, jo, det sades nog en del intressant. Jag bemötte ju Ringholms prat om "trender" och efter seminariets slut kom han fram till mig och sa att han "skämtade lite", att det var...typ...ironi. !! Verkar som att det inte bara var jag som inte förstod.
Hans poäng var hur som helst: hur samhället än utvecklas så håller klassisk socialdemokratisk politik.

Leffe sa...

Diskussionen om ett delat ledarskap är rätt trist, tycker jag. Nu är jag förvisso inte (s)-medlem, men utifrån känns det som om den, liksom så mycket annat inom (s) i första hand är defensivt.

Nu diskuteras delat ledarskap, inte för att det skulle ha ett gott syfte i sig utan för att det öppnar för en kompromiss som inbegriper kandidater som ingen tror skulle klara jobbet själv.

Om man nu kan dela ledarskapet på två, varför inte på tre, fyra eller fem - så har vi en liten partistyrelse och krav kan resas på interndemokrati?

Såhär tror jag att det är:
Om det inte blir en formell ledare, då blir det en informell ledare istället. Och man behöver ju inte vara någon större könsmaktsteoretiker för att inse vem i ett delat ledarskap detta skulle bli. Och blir det delat blir det naturligtvis 50/50 könskvotering.

I miljöpartiet är det ju givet att Peter Eriksson är informell ledare - något annat skäl til att partiet använde Maria så lite i valrörelsen är svår att se. Och jag kan ju tveka i en tusendels sekund innan jag beslutar mig för vilket av språkrören som talade oftast och längst med statsministern i den förra regeringen...

Dock kul att det är så myckt interndebatt i (s), men är det någon som tror att den egentligen har någon större betydelse för ledarvalet, när de starka männen väl ska till att bestämma sig?